Ärkebiskop Anders Wejryd vill bygga en brandvägg mot rasism och främlingsfientlighet i den Svenska kyrkan och i det svenska samhället. Det var huvudtemat i Ärkebiskopens inledningsanförande på det kyrkomöte som blir hans sista som ärkebiskop.

En brandvägg mot rasism och främlingsfientlighet

Arne Carlsson

Ärkebiskop Anders Wejryd vill bygga en brandvägg mot rasism och främlingsfientlighet i den Svenska kyrkan och i det svenska samhället. Det var huvudtemat i Ärkebiskopens inledningsanförande på det kyrkomöte som blir hans sista som ärkebiskop.

I svaren på Dagens Segloras frågor som vi publicerar idag konkretiserar han ytterligare sin syn på Sverigedemokraternas framgångar i kyrkovalet och vad som kan göras för att motverka främlingsfientlighet. Sverigedemokraternas inflytande ska fortsätta att vara noll med hjälp av ”taggade ledamöter” från andra valplattformar som med tydlighet och engagemang ska avslöja de mera grumliga resonemang som SD ofta för. Ambassadörer ska utbildas för att teologiskt och metodiskt verka för människovärde och mot främlingsfientlighet och rasism.

”Det är inför Gud som vi är de vi verkligen är. Gud ser djupt. Och Gud har gett varje människa samma värde, ett värde i sig, faktiskt oberoende av nyttighet och duglighet. Människan är helig…” Så ser ärkebiskopens teologiska och politiska övertygelse ut. Det är utifrån denna grund han ger sitt stöd åt flyktinggömmare och stöder en utbildning som syftar till teologisk förankring av flyktingfrågorna. Med detta synsätt kan vi också stödja en opinion för att införa lagliga vägar till Europa för asylsökande så att människor slipper gå under längs Europas gränser.

Det är också utifrån denna övertygelse ärkebiskopen betvivlar att vi är tillräckligt rustade för att stå emot rasismen i en värld där egoistiska ideologier vill få oss att tro att människor har olika värde. Vår övertygelse prövas i konfrontation med en verklighet där kampen om mat, mark, jobb och heder hårdnar därför att människorna blir fler och klimatet förändras. Det krävs nu ett samhälle där människorna kan se det rimliga i att ha en fungerande ekonomi, pålitligt rättsväsende och en demokrati som kan lotsa oss genom förändringar. Dessa av ärkebiskopen insiktsfullt noterade förutsättningar naggas i kanten om vi inte bevakar den smygande fascismen.

Mattias Irving skrev i onsdagens ledare, ”Den senaste månaden har sett en stegring i konfliktnivån med svenska fascister.” Vi svenskar har varit med förut och sett fascismen smyga sig in i samhällets etablerade skikt. Långt in i efterkrigstidens Sverige drabbades romerna av tvångssteriliseringar, tvångsaborter och tvångsomhändertagande av barn. Avsikten var att med biologisk och kulturell förstörelse avlägsna ”oönskade” minoriteter. En verksamhet som har skrämmande likheter med förintelsen. Vi har inte ens hunnit städa bort kvarlevorna efter dessa statligt sanktionerade övergrepp innan nazistiska slagord åter ekar på våra gator. I rapporten ”Våldsam politisk extremism” (2009:15) visar statistiken på en ökning av mord och dråp under kolumnen högerextrema.

I detta perspektiv behöver vi också försvara en fungerande ekonomi mot den avreglerade bankmarknadens uppbyggnad av statsskulder. Vi har redan sett hur denna skulduppbyggnad hotar demokratin. De hårdast drabbade staternas finanser ställs under förmyndarskap, utgifterna för samhället reduceras radikalt, välfärden kostnader bryts ned och statens egendom säljs ut. Staterna blir fattigare och fattigdom producerar mer fattigdom. Ett samhälle med djupa klassklyftor blir en farlig grogrund för extrema partier, som Gyllene Gryning i Grekland.

Ska brandväggen mot rasism och främlingsfientlighet fungera behöver vi en bred insikt som rymmer både individuella övertygelser och samhällsstrukturer som minskar ekonomiska och kulturella klassklyftor. Också en fungerande religionsdialog kan förstärka brandväggen mot antisemitism och islamofobi i det svenska samhället.

Kommentarsfältet är stängt.