Jag vet ingenting om Husby, men jag vet något om vad människor är kapabla att göra mot sig själva och mot andra för att bli sedda och hörda. ”Se människan” är en av kristendomens viktigaste uppmaningar, och sällan har den varit så viktig som i Stockholm år 2013.
En vän satt på ungdomsanstalt i unga år. Hans lilla rum (som absolut inte fick kallas för en ”cell”) var upplyst dygnet runt och dörren var transparent. Personalen hade total kontroll över hans liv. En dag bände han loss ett ben från sängen och tände eld på sin madrass. Sedan ställde han sig och väntade på att någon skulle komma och försöka släcka, så att han kunde anfalla den som skulle rädda honom från branden.
Jag har aldrig varit i Husby och jag har aldrig suttit på anstalt. Vem är jag att göra en koppling mellan dessa båda världar? Jag skriver som jag gör, för min erfarenhet säger mig att förtryck inte kräver institutioner, och att vissa bojor är osynliga för dem som inte själva bär på dem. Men jag skulle inte heller skriva som jag gör om jag vore mer säker på min sak. Vi borde helt enkelt prata mindre, och lyssna mer. En rörelse kallar sig inte ”Megafon” utan anledning.
Nej, Husby är inte min mark. Jag inbillar mig inte att det finns någonting som jag kan tycka om livet i förorten som inte kan sägas bättre av dem som lever där. Ett prekärt läge kan tyckas, för en ledarskribent. Vad ska man själv skriva, när det enda man faktiskt kan säga med säkerhet är att det tycks för mycket i debatten?
Nyfikenheten behöver ta överhanden hos alla oss som inte kommer från förorten. Varför bränner man sin enda madrass och fyller sitt rum med rök? Kanske för att det faktiskt inte är ens egen madrass, att det inte är ens eget rum. Kanske bara för att man kan. För att ord är meningslösa när ingen lyssnar.
I ett fungerande samhälle tänder vi inte eld på andras egendom. Vissa upplever inte längre att Husby är ett fungerande samhälle. Skolor och bibliotek har lagts ner. Kulturverksamheten har skurits ner och avgiften till kulturskolan är nu så hög att ingen har råd längre. Distriktssköterska, mataffär och postkontor är i farozonen eller har försvunnit. Är det vi ser i Husby följden av social utslagning och alienation? Den linjen har flera vänsterdebattörer drivit de senaste dagarna.
Megafonen talar om förortens makt, om en enad förort som aldrig kan besegras. Besegras av vem då, undrar jag? Vilka är motståndarna? Är Megafonen uppviglare som väljer att uttrycka sig i termer av konflikter, eller är de budbärare som sätter ord på den redan existerande konflikt som upploppen ger uttryck för? Vilken tolkning man väljer att göra verkar, av debatten hittills att döma, vara tätt förknippad med den egna årsinkomsten.
Den lyssnande hållningen är till exempel helt frånvarande när Reinfeldt kallar vandalerna i Husby för ”våldsverkare som tror på våldet som metod”. Jag säger inte att han har fel i sitt påstående, men det är tydligt att statsministern har lika bestämda åsikter om våldets orsaker som någonsin debattörerna på vänsterkanten.
Det regionala nyhetsprogrammet ABC gjorde en intervju med en av dem som deltagit i upploppen. Lustigt nog tar han inte alls upp den sociala utslagningen, att möjligheterna en efter en har flyttat från orten. Han säger inte heller att han tror på våldet som metod för förändring. Tvärtom menar han att upploppen ger en dålig bild av förorten.
När en av dem som startade upploppet väl får en röst i media har han bara ett önskemål att framföra: Han vill bli behandlad som alla andra. ”Ni förstår inte hur det känns när ingen bryr sig.”
”Skolor och bibliotek har lagts ner. Kulturverksamheten har skurits ner (…). Distriktssköterska, mataffär och postkontor är i farozonen eller har försvunnit.”
Skolor och bibliotek kanska har brunnit ner? Jag tycker mig ha läst flera gånger om skolbränder i de nu aktuella områdena. Och att matbutiken inte vill stanna kvar i ett område där ungdomar kastar stenar genom rutorna, eller där svinnet överstiger vinsten, är kanske inte heller så konstigt.
Det där med ”orsak och verkan” går åt bägge hållen, de som lever i förorterna måste inse att deras egen attityd (och hur de håller koll på sina barn/ungdomar) är minst lika viktigt som de åtgärder samhället sätter in.
Jag tvivlar på att barn/ungdomar i Kosovo, Somalia, Palestina eller andra länder får vara ute och springa på stan på nätterna. Hur löser föräldrarna i hemländerna det problemet? Inför samma lösning i Sverige.
När det gäller problemet med jobb så behöver det inte vara så svårt. Ungdomarna måste inse att samhället inte kan/kommer att ge dem allt på ett silverfat, de måste jobba för det.
Först och främst, det viktiga är att de lär sig korrekt svenska. Använd inte ”Rinkeby-svenska” med slang från 10-20 olika språk. Korrekt svenska och korrekt meningsbyggnad/grammatik. Låna böcker på biblioteken (även om nu biblioteket i Husby skulle ha stängts så finns det väl i angränsande stadsdelear, eller varför inte åka in till Kulturhuset eller biblioteket på Sveavägen? Uppenbarligen har ungdomarna SL-kort, om man dömer efter hur det ser ut när man kommer upp vid Sergels Torg…
När det gäller jobb skulle jag föreslå att ungdomarna gör som jag gjorde. Under hela högstadiet och gymnasiet (6 år) satt jag 3-4 timmar per dag (fem dagar i veckan) efter skolan i datorrummet och lärde mig programmering på egen hand, med hjälp av böcker från biblioteket och lite hjälp då och då av äldre elever.
Idag finns det mängder av kostandsfri information på Internet, allt från referensmaterial och kurser till videosekvenser där olika programmeringskoncept visas steg för steg.
Även utvecklingsverktygen är ofta gratis, Microsoft har Visual Studio Express (VB, C#, C++, .NET, etc) och även Eclipse är helt gratis om man vill satsa på Java.
IBM har också gratis utvecklingsverktyg, bland annat Domino Designer om man vill lära sig att utveckla för NoSQL-databasen IBM Domino.
Eller varför inte bara använda Notepad och lära sig HTML, CSS, Javascript och kanske jQuery/Dojo/Bootstrap och liknande?
Ja, det är kanske jobbigt att lära sig, so what? Man får inget gratis. De där sönder-curlade ungdomarna måste inse att de måste lägga manken till och göra något.
Karl-Henry Martinsson:
Vill du lära dig ett ord? Jag tänker på ordet eurocentrism…
För övrigt när det gäller kraven på korrekt svenska, läs gärna min ledare om skolan och segregationen, den är bland annat tänkt som en tankeställare till alla som tror att det är lika lätt att lära sig ett språk som att koka kaffe.
”Ni förstår inte hur det känns när ingen bryr sig.”
Jag tror att ganska många av de som röstar på Sverigedemokraterna, med lätthet skulle kunna göra den formuleringen till sin. Och om nu förortens ”problem” i någon mån har att göra med att en stor andel invandrare bor där, ja, då verkar vi ju ha två grupper som synes vara socialt marginaliserade, och som faktiskt skulle kunna ha en del att tjäna på att gå samman.
Gissningsvis kommer vi att få höra en del om hur både ”rasism”, ”nationalism” och ”etniska svenskar”, jämte ”mångkulturalism”, ”islam” och ”invandrare”, är ansvariga för de uppkomna kravallerna, och så kanske det är i någon mån. Men jag dristar mig till att påstå att det fanns fattiga svenskar i Sverige, långt innan invandringen blivit så pass omfattande som den har blivit de senaste årtiondena, och jag dristar mig också till att påstå att den ”rasism” vi eventuellt kan se prov på i Sverige, mera har med social utsatthet och motsättningar mellan rika och fattiga att göra, snarare än med hudfärg och religion. Det vore bra om den politiska vänstern kunde se detta, menar jag, och om den också kunde formulera ”problemet” på ett sådant sätt, att dessa båda marginaliserade grupper kunde se sina gemensamma intressen, där sådana finns.
Den dagen såväl förortens som Sverigedemokraternas folk, upplever att den övriga, mera välbeställda delen av samhället, lyssnar på dem och lägger sig vinn om att ge dem någorlunda rimliga förutsättningar att bygga sina egna liv, då kanske vi slipper sådana här kravaller? Så tänker jag idag, i alla fall.
https://biblioteket.stockholm.se/en/bibliotek/husby-bibliotek har inte alls lagts ner. Det har just öppnat. Invigningen var den 12 april 2013.
https://www.facebook.com/husby.bibliotek
Helena (igen): När det gäller ”eurocentrism”, ligger inte Sverige i Europa? Är det fel att kräva att de som kommer hit beter sig som folk (eller kanska man ska säga ”som europeer”)?
Du antyder (om jag ska lägga ord i din mun) att invandrare från icke-europeiska länder inte tänker som oss, och att det i deras hemländer är helt accepterat att bränna upp grannarnas bilar? Och därför ska vi acceptera detsamma, för att ”de stackars vildarna från mörka Afrika” inet ska tvingas anpassa sig efter det samhälle de flyttat till? Är det vad du tänker?
Annars får du gärna förklara vad du menar.
Men jag tycker inte det är för mycket begärt att man tar seden dit man kommer. Jag tvivlar på att jag kan flytta till exempelvis Saudiarabien, Kurdistan eller Somalia och bete mig som i Sverige eller USA. Om jag gick och drack Pripps Blå på gatan i Riyad, arm i arm med min blonda flickvän i korta shorts och tajt t-shirt, hur länge tror du att vi skulle klara oss innan vi greps? Har jag rätt att bränna upp deras bilar edan, då de är ”rasistiska”?
Sanningen är att de flesta som eldar upp bilar och kastar sten på polisen är halvkriminella tonåringar, som ogillar polisen för att de ingripit tidigare när de begått brott. Tror du att det är en slump att de som griptis de senaste dagarna (i varje fall de där tidningarna identifierat dem eller berättat detaljer om dem) samtliga har varit kända av polisen tidigare, för saker som narkotikabrott, inbrott/stöld och liknande? Jag tror inte det är en slump. De ser en chans att hämnas på polisen för att de gjort sitt jobb. Så enkelt är det.
Karl-Henry Martinsson:Vi behöver mer av dialog och respekt i vårt samhälle än ”vi och dom”. ”Ta seden dit man kommer” är ett vi och dom-tänkande:Bli svensk sedan är du accepterad! Jag tror inte det funkar och är också ett uttryck för ett maktspåk. Istället måste vi se tillgången med flera kulturer och språk i vårt samhälle.Med det sagt så finns det säkert flera skäl till att det brinner i förorten. Våld kan stå för mycket och naturligtvis är det helt oacceptabelt. Men ett civiliserat samhälle måste ta reda på varför detta sker. Du anger en förklaring, protest mot polisen.Du talar själv om ett fåtal som gjort detta och det är viktigt att framhålla.
Att se förorten och göra det som Mattias Irving föreslår i sin text, att lyssna på människorna där, är viktigt för alla som vill arbeta mot utanförskap och för ett samhälle i dialog och respekt.Låt oss göra det och inte hänfalla åt en negativ syn på vilka människorna där är. Tyvärr blir förorten bara intressant för övriga samhället och för media när det händer något uppseendeväckande där.
Helena: ”Vi behöver mer av dialog och respekt i vårt samhälle”.
Helt rätt. Det är dock lite ironiskt med just ”respekt”, samma personer och grupper som ofta talar om/kräver respekt, utan att respektera andra.
Du har rätt att det är en tillgång med olika kulturer och språk i ett land, men inte när kulturerna och språket skapar en mur mellan folk. Jag ser inget fel i att invandrare underhåller sitt språk och lär sina svenskfödda barn detsamma, men inte på bekostnad av svenskan. Folk måste kunna kommunicera, annars fungerar inte samhället.
Så det är faktiskt inte för mycket begärt att alla ska kunna svenska.
Och efter att ha läst nyheterna nu på morgonen (jag har precis vaknat här borta) låter det som om det varit bränder även i områden som har extremt låg arbetslöshet och ”utanförskap”, så det låter som den ursäkten inte riktigt håller…
Just ”utanförskap” är ett intressant ord, som ofta återkommit i diskusionerna om upploppen. Vad beror detta ”utanförskap” på? Kan det vara ett resultat av att invandrare och deras barn inte integrerat sig i samhället? Att de inte lär sig svenska, inte går i skolan (eller bryr sig om att prestera i skolan) och därmed inte får jobb?
Alla skyller alltid på någon annan, gärna staten/samhälet. Vad hände med tanken att man själv är ansvarig för sina handlingar?
Det finns ett uttryck: ”man kan leda en häst till vatten, men man kan inte tvinga den att dricka”…
Här jag hört invandrarungdomar intervjuas på radio/webbtv så slås jag av deras usla språk. Detta är ungdomar som bott i Sverige i många år, som i många fall kommit till Sverige som små barn eller till och med fötts i Sverige. De har gått i skola i kanske 12 år (gratis), och ändå är resultatet så uselt. Vad beror det på? Är svenska skolor så dåliga, eller är det som jag har hört dem citeras, att de struntade i skolan, skolkade och först som äldre insåg att skolan kanske hade varit bra?
Hur är det samhällets fel att ungdomar struntar i att utbilda sig? De ska inte komma och klaga sedan att de inte får jobb, det är deras egna handlingar som gett det resultatet. Ta ansvar för de egna handlingarna.
Skulle Seglora Smedja anställa en 19-20-åring med följande CV:
* Svenska på en 9-årings nivå
* Underkänt i samtliga skolämnen, ingen gymnasieutbildning
* Kan svordomar på 12 språk
* Har läst en bok i hela sitt liv (Zlatans självbiografi)
* Har griptis för misshandel, ringa narkotikabrott, bilstöld, övergrepp i rättsak och mordbrand (men säger att h?n är oskyldig och polisen bara är ute för att sätta dit honom för att h?n är invandrare)
Hur många sådan personer jobbar på Seglora Smedja? Och hur mycket/bra presterar de?
Karl-Henry,
jag hör till dem som tror att människor som regel har förmågan att uppamma det som krävs för att klara en svår situation. Men det vi ser i förorten är ytterst sällan EN problematik, utan flera samverkande. För den enskilde är det inte helt uppenbart vilken ände man ska börja i. Är det den dåliga arbetsmiljön i skolan, brottsligheten i trappuppgången, föräldrarnas PTSD eller drogproblem? Ska man försöka hitta ett jobb? Hur och var ska man få vänner? Skaffa en relation? Varför ska biblioteket stänga och hur ska man ta sig till sociala aktiviteter när SL-kortet dragits in?
Vad jag vill ha sagt är att vi alla har resurserna att möta många sådana enskilda problem. Men ingen är övermänsklig. När livet är särskilt hårt och man dessutom utmålas som samhällets avskrap av folk som helt uppenbart lever enklare liv än man själv är det inte konstigt att det hos många unga inte finns den där orken som du beskriver, den där målmedvetenheten. Självsäkerheten.
Med tiden kan man erövra den. Men när tiden inte finns och verkligheten pockar på är det allt man har ork att göra, att hålla sig över vattenytan. Att lägga två timmar varje dag på att läsa programmering är något den kan göra som har energi över i slutet på dagen. Jag säger inte att du har fel i sak, och jag tror att tänket att man klarar saker om man bara försöker är betydligt bättre än tänket att allt är hopplöst och världen suger. Men jag tror att du idealiserar, och det kunde kanske vara idé att sätta sig in i vilken situation ”de andra” som vi pratar om här faktiskt har, och vad som är rimligt att vänta sig.
”Varför skall biblioteket stänga?” !!
Som sagt, i södra Järva är det möjligen så att samällsinstitutioner har lagts ner, men i Norra Järva, dvs Husby, finns det enligt lätt tillgängliga uppgifter ett fantastiskt och fräscht bibliotek. Sedan är det naturligtvis ett problem om myndighetsservice flyttar till Kista centrum och boende i andra områden i stadsdelarna på Järvafältet måste ha bil eller SL-kort för att kunna besöka arbetsförmedling etc. Sociala aktiviteter som kräver att man reser några hållplatser med tunnelbanan blir svårare att deltaga i, särskilt om det handlar om att resa på tider då gängen är ute och stör, så ensamma tjejer eller killar som inte vill ha bråk helt enkelt ine törs vara ute.
Mattias: Som ”Predikaren” säger så finns det ett fint (och helt nytt) biblitek i Husby. Det finns även enligt uppgifter hela tre fritidsgårdar, för olika åldrar.
Som en parantes kan jag nämna att jag aldrig gick på fritidsgård när jag var ung, om jag hade tråkigt gick eller cyklade jag till biblioteket och lånade en kasse (bokstavligen) böcker och ägnade mig åt att läsa. Senare blev det som sagt att lära sig programmering och datorer.
Hur kommer det sig att de inte har energi att plugga/läsa/lära sig nåt på egen hand, men de har energi att springa på stan?
Men du har rätt att det är flera faktorer som samverkar, och det kanske känns övermäktigt. Men låt oss titta på de du nämner lite närmare:
Föräldrarnas PTSD – Tror inte det är så vanligt som du får det att låta. De vuxna man sett intervjuas har verkat mycket vettiga. En gissning är de flesta som bråkar inte har föräldrar med PTSD…
Drogproblem – Där har du en poäng. Enligt de beskrivningar av de som gripits så har mång av dem tidigare griptits för narkotikabrott.
Dålig miljö i skolan – Hur ska man komma åt det, det är ju inte direkt lärarna som orsakar den, utan just samma elever som nu kastar sten…
SL-kort – Vad menar du med att det ”dragits in”? Kan de inte köpa SL-kort som alla andra? Jag fick minsann inget SL-kort när jag var ung. Är det nån slags rättighet numera att få gratis SL-kort? Ska komma ihåg det nästa gång jag kommer till Sverige på besök…
Brottslighet i trapphuset – Är väl återigen samma som kastar sten, inbrott, stöld, misshandel och liknande var även det angivet som tidigare brott på flera av de gripna.
Så vad är lösningen? Här är mitt föslag, men det är väl för drastiskt och ”hårt” mot de stackare som inte vill anpassa sig:
* Skolan – nolltolerans mot skolk och bråk. Hur man i detalj löser det överlåter jag till experterna, men man kanske ska göra att studiebesök i några av de länder personerna härstammar/kommer ifrån och se hur de löst det. Min gissning är att lärarna där har rätt att aga eleverna, förmodligen kommer rottingen fram om de missköter sig…
* Drogproblem – obligatorisk piss-i-kopp varje termin (slumpmässigt) av alla elever. Olika dagar för olika elever, givetvis. De som ertappats med positivt test drogtestas varje månad under resten av skoltiden.
De som ertappas mer än en gång under ett år får gå om klassen.
* Brottsligheten i trapphuset – Att döma till 100 timmars samhällstjänst eller en månad på ungdomsvårdsanstalt räcker inte. Det blir bara en markering som de inte bryr sig om, och de fortsätter bara att leka gangster. En av de gripna häromdagen var på permission(!) från ungdomsvårdsantstalt, en annan hade precis kommit ut efter ett par månader (för ett antal brott, inte bara nåt litet). Varför inte döma dem till ett år eller så, utan permission. De kan under det året gå i skola på anstalten, om de missköter sig eller skriver icke godkänt så får de gå om klassen (och stanna ett år till, eller tills de tentat av ämnena).
Hur man ska få vänner och relationer? Kanske i skolan, om man inte skolkar hela tiden? Eller på biblioteket? Varför inte i fotbollsklubben? Eller gå med i Ungdomshemvärnet, scouterna eller någon liknande organisation, så man kommer ut i skogen och får kompisar den vägen. Samtidigt får man lära sig lite dicsiplin och självdisciplin.
Men jag tror jag vet varför de inte sitter på biblioteket och läser, eller framför datorn och lär sig saker, eller är i skola och sköter sig. Det är nämligen inte ”tufft” eller ”häftigt”, man är inte ”gangster” om man är en nörd/plugghäst…