Vad kommer vi berätta när vi i framtiden pratar om året 2016? Vad kommer vi att jämföra med? Utan tvivel kommer jag dela med mig om mina känslor kring högervågen som växte sig starkare och kändes in i varenda del utav mig.  Säkerligen kommer det också berättas om terrorns ondska som drabbade civila över hela världen.

En optimists guide till 2016

Elias Carlberg

Vad kommer vi berätta när vi i framtiden pratar om året 2016? Vad kommer vi att jämföra med? Utan tvivel kommer jag dela med mig om mina känslor kring högervågen som växte sig starkare och kändes in i varenda del utav mig.  Säkerligen kommer det också berättas om terrorns ondska som drabbade civila över hela världen. En terror som jag inte på länge känt så nära. Nästan garanterat kommer vi även att prata om 2016 som riktigt dåligt för miljön.

Under denna kalla, mörka och slaskiga januarimånad kommer jag kanske att för första gången önska att det var bättre förr. För självklart var det bättre när Leonard Cohen fortfarande var vid liv. När fejkade nyheter tillhörde det ovanliga, eller det omöjliga i att twittrande galningar kunde bli presidententer.

Eller så tar jag mig i kragen och tänker på det som istället blivit till det bättre, som den optimist jag är.

Som en optimistisk person tycker jag att vi borde prata mer om att antalet döda i terrordåd minskat med tio procent 2016 enligt Global Terrorism Index. Inte för att trivialisera de terrordåd som skett utanför att i tuffa tider påminna oss själva att världen vi lever i är ganska bra.

Vi borde prata om att krigen i världen är fruktansvärda och hemska men dock endast en fjärdedel så dödliga som krigen på 1980-talet. Att freden i Colombia innebär att Amerika nu är en kontinent helt utan krig. Och att ungefär 100 miljoner människor lyfts ur extrem fattigdom.

Oroliga tider borde ses som intressanta tider. För aldrig tidigare har jag upplevt att samverkan mellan religioner sätts som allt viktigare. Inte bara i Sverige. Utan i hela världen. Lokala interreligiösa råd och initiativ ökar och nationellt anses interreligiös samverkan vara en viktig del utav civilsamhället. Mer och mer personer utav tro vet att religiös mångfald är en viktig del utav samhällsbyggandet och friheten av få dyrka vad en tror på – eller inte tror på – borde vara en självklarhet av det samhälle en tillhör.

För visst bör vi påminna oss ännu en gång att 2016 varit ett tufft år, det bör aldrig trivialiseras men det får inte komma i skymundan för allt bra som skett.

I mitt arbete som samordnare för Sveriges interreligiösa råd ges jag tillträde till olika spännande och främmande rum, platser kanske inte alla har tillträdde till. Ofta är det sammanhang kopplade till specifika religioner, som inte alltid känns till av/eller kommer i kontakt med den breda allmänheten. Till dessa platser tillhör fantastiska eldsjälar. Människor som jobbar för att deras tro ska få existera i Sverige och leva bredvid andra trosuppfattningar. Arbetet och mötet med dessa ger mig ständigt erfarenheter och lärdomar om det samhälle och land vi vill dela. Framförallt har det under 2016 ständigt gett mig förhoppningen om att det som pekas ut som en intressant tid är en tid vi tillsammans klarar av.

Jag har under 2016 fått hopp i mötet med de troende att styrkan i varandras olikheter existerar hos varandra. I mötet med samfund har jag sett engagemanget för fred och solidaritet växa fram. Och jag har lärt mig att vi själva skapar den värld vi vill leva i för det är vi som är de mest toleranta, förstående och kunskapsstarka.

Leonard Cohen kommer inte tillbaka, Donald Trump vigs snart in som president och 2017 spås, kanske någonsin, bli det varmaste året. Just därför bör vår existens som människor inte vara viktigare än nu!

Kommentarsfältet är stängt.