”Över hela denna jord - oh Leah oh Leah Sker katastrofer, terror, mord - oh ack, oh ve Men vi som går med Jesus har ändå ryggen fri För roten till all världens ondska är inte vi…” Så löd början av en satirisk sång som framfördes av humorgruppen Grotesco för några år sedan. Den fortsatte med att peka ut ”bögarna” som orsak till alla fel.

Ingen har ryggen fri

Arne Carlsson

”Över hela denna jord – oh Leah oh Leah

Sker katastrofer, terror, mord – oh ack, oh ve

Men vi som går med Jesus har ändå ryggen fri

För roten till all världens ondska är inte vi…”

Så löd början av en satirisk sång som framfördes av humorgruppen Grotesco för några år sedan. Den fortsatte med att peka ut ”bögarna” som orsak till alla fel. ”Nej, det är bögarnas fel – bögarnas fel”  I texten definierades sedan allt som var just deras fel: Kriget i Afghanistan, diktaturen i Iran och jordskalv, översvämningar och allt annat hemskt. Som med all humor är den inte rolig om den inte innehåller ett djupt stänk av allvar och igenkänning. Det var inte ”bögarna” man kände igen när texten framfördes, det var dej och mej det handlade om.

Det handlade om hur vi tillsammans vänjer oss vid ”det sluttande planet” när vi känner oss maktlösa. Felet är någon annans, bögarnas, judarnas, islamisternas, flyktingarnas eller som i politikerspråket: borgarnas, sossarnas eller soffliggarnas fel. Det är också detta som gör att vi inte reagerar, utan vänjer oss, anpassar oss, utan några verkliga krav på förändring.

Men vi som ”går med Jesus” har inte ryggen fri, inte heller är vi kallade att ta på oss alla ”fel” som vore vi en mytisk syndabock. Däremot är vi kallade att hävda alla människors lika värde. Vi är kallade till handling och att vara Guds rytande röst när människor stjäl ur tiggarnas muggar eller låter bulldozers riva de fattigas hem. Vi är kallade att kräva förändring just nu.

Den skamlösa nyheten om hur världens rika utnyttjar det gemensamma samhällsbygget, men smiter från notan/skatten är också berättelsen om hur vi vänjer oss. Vi slutar till exempel att tala om skatteflykt och låter advokaterna kalla det skatteplanering och stolt deklarera att de inte gör något olagligt.  Men den skatteflykt som de rikaste i världen planerar utgör ett hot mot vår gemensamma globala välfärd och drabbar fattiga människor i utvecklingsländer hårdast. Det är att stjäla ur tiggarnas muggar. På tio år har har utvecklingsländer förlorat  7800 miljarder dollar på olaglig skatteflykt. Långt mer än det samlade biståndet till samma länder.

Den närmaste tiden kommer massmedia att dugga av skatteflyktsavslöjanden och vi riskerar att vänja oss, ”för roten till all världens ondska är inte vi…” Nej, men likgiltigheten att låta sig vänjas, att inte kräva förändring är vårt ansvar och kanske den viktigaste roten till det onda. På ett möte i Addis Abeba i juli 2015 enades 193 av världens rikaste länder om ett gemensamt mål: inom femton år ska vi ”utrota fattigdom och hunger” och ”åstadkomma hållbar utveckling”. Viljan fanns, men inte pengarna, det beräknades kosta 3 300 – 4 500 miljarder dollar om året, summor som inga bistånd kan täcka men väl de genom skatteflykt försvunna pengarna.

Därför måste det ställas krav på politikerna att sätta stopp på skatteflykten för att få råd att förverkliga visionerna från Addis Abeba. Utvecklingsländerna, understödda av en mängd civilsamhällesorganisationer, har krävt att FN:s skattekommitté ska uppgraderas till ett mellanstatligt organ med rätt att fatta beslut om globala skatteregler. De rika länderna har vägrat detta liksom de vägrar att kräva åtgärder som förhindrar att banker och andra aktörer möjliggör skatteflykt.

Här kan vi som går med Jesus, tillsammans med andra människor av god vilja, ropa på förändring. Vi kan till exempel kräva land för landrapportering av vinster för stora företag i alla dess sektorer. Det möjliggör för medborgare att ställa beslutsfattare och företag till svars när ansvarstagandet brister. Detta tillsammans med offentliga register över företagens egentliga ägare, eller så kallade förmånstagare, skulle försvåra den skatteflykt som Panama-läckan påvisar. För att bygga en bättre värld behöver vi inkludera fattiga länder i ett informationsutbyte om skattefrågor och skatteflykt.

Vi får inte bli likgiltiga och är inte maktlösa. Det är inte vårt fel att världen ser ut som den gör, men det är vårt ansvar att hjälpa till att förändra den. För att associera till profeten Amos så är det vårt ansvar att låta marken skaka under skattesmitarna, som en fullastad halmkärra skakar, låta marken skaka under dem som förtrycker oskyldiga, tar mutor och hindrar de fattiga att få sin rätt.
Arne Carlsson

 

Kommentarsfältet är stängt.

banner_SenasteNytt_200x100

 

Plugg antisemitismFörintelsens minnesdag

Annons Olle Sahlström 200x308