”I dag består Kyrkans maktelit – biskopar, professorer, prästutbildare, forskningschefer, rekryteringsansvariga och opinionsbildare – i mycket hög grad av ett nätverk av relationer i form av vänskapsband och ett politiskt engagemang som formats för länge sedan i vänsterpolitiska studentföreningar.” Detta citat är hämtat från en rapport med rubriken ”Omvägen om Gud” från den nyliberala tankesmedjan Timbro.

Kyrkans profetiska uppdrag får inte tystna

Arne Carlsson

”I dag består Kyrkans maktelit – biskopar, professorer, prästutbildare, forskningschefer, rekryteringsansvariga och opinionsbildare – i mycket hög grad av ett nätverk av relationer i form av vänskapsband och ett politiskt engagemang som formats för länge sedan i vänsterpolitiska studentföreningar.” Detta citat är hämtat från en rapport med rubriken ”Omvägen om Gud” från den nyliberala tankesmedjan Timbro. Författare är prästen Annika Borg och religionshistorikern Eli Göndör.

Rapportförfattarna skriver utifrån en konspirationsteoretisk linje: De vill göra gällande att kyrkans engagemang i klimatfrågor, vapenexport, flyktingfrågor och Palestinakonflikten inte har en teologisk drivkraft utan är resultatet av en marxistisk och socialistisk övertygelse. För att leda denna tes i bevis hämtas lösryckta citat ur kristna studentrörelsens (KRISS) tidskrift ”Kristet Forum” från 1960, -70 och -80 talen. Många av dagens biskopar och kyrkliga opinionsbildare tillhörde den kristna  studentrörelsen under denna tid. Av detta drar rapportförfattarna slutsatsen att: ”De har en politisk övertygelse och finner en kyrka. Det förefaller genomgående som om politiken är drivkraften och utgångspunkten.”

Vidare menar rapportförfattarna: ”Det som gör materialet särskilt intressant för den som vill förstå samtidens Svenska kyrkan och dess inriktning är att det också finns en direkt koppling till en tongivande kyrklig opinionsbildare i dag: Seglora smedja och Dagens Seglora.” I sin iver att finna kopplingar till konspirationsteorins huvudfåra utnämner de undertecknad till en ”tongivande KRISS:are”, en organisation som jag aldrig tillhört eftersom min väg till akademiska studier gick genom Hermods. Det må vara en bagatell, men samma slarviga hantering av källmaterial är ett genomgående drag i hela rapporten.

Kommunikationschefen för kyrkokansliet Gunnar Sjöberg har i Svenska Kyrkans faktaspäckade gensvar på rapporten visat på dess brister både i metod och innehåll: Att till exempel använda pressmeddelanden från kyrkans centrala nivå som underlag för analys ger ingen rättvisande bild av kyrkans verksamhet.

I rapporten från Timbro argumenterar författarna för sin uppfattning att kyrkan inte ska engagera sig i samhälleliga och internationella frågor, som till exempel klimat och mänskliga rättigheter, eftersom dessa inte hör till ”kärnuppgifterna”.  Men Sjöberg hävdar att detta synsätt måste tillbakavisas av teologiska skäl: en kristen kyrka kan inte vara likgiltig inför vare sig skapelsen eller de mänskliga rättigheterna. Svepande formuleringar om att kyrkoledningen är ett ”nätverk av likasinnade som svetsats samman, och där hoppet om revolutionen lever starkt” är lika missvisande som att biskopsbrevet om klimatet är utan teologisk grund och färgat av marxistisk ideologi. Gunnar Sjöberg visar också hur rapportförfattarna genomgående har missuppfattat de undersökningar av sociologen Jonas Bromander och Mattias Haglund som utgör en del av rapportens faktaunderlag.

”Omvägen om Gud” är en undermålig rapport som mest kan liknas vid ett lerduveskytte där författarna ägnar sig åt att skjuta ned egna konstruerade attrapper av levande fåglar, tankefoster som har mycket litet med verkligheten att göra. Som de flesta konspirationsteorier håller Timbrorapporten ”Omvägen om Gud” inte måttet vid en närmare granskning och drabbar därför i första hand sina upphovsmän med ett minskat förtroende.

I vår tid får religion, politik, teologi och filosofi alltmer med varandra att göra och då är det olyckligt att dessa viktiga frågor komprometteras genom att författarna misstänkliggör aktörernas avsikter. Istället kan vi föra ett förtroende fullt samtal om ”Religionen i demokratin” med hjälp av Timbro-boken med samma namn, redaktör: Eli Göndör –  en mycket mer seriös skrift än rapporten Omvägen om Gud.

I bjärt kontrast till begränsande partiideologiska spekulationer står ärkebiskopens uppfordrande artikel i Aftonbladet, 2015-04-24, med rubriken ”Vi har ett ansvar att hjälpa dem som flyr”: ”Nu behövs inte propaganda för en viss politisk lösning utan en verktygslåda med flera olika redskap. Och våra folkvalda lokalt, nationellt och på europanivå behöver både stöd och press för att använda dessa verktyg. Tillsammans med andra kyrkor i Europa verkar Svenska kyrkan för att räddningssystemet i Medelhavet byggs ut och effektiviseras. Vi vill också att det skapas fler lagliga och säkra vägar till Europa.”

Kyrkans profetiska uppdrag får inte tystna. För att klara utmaningarna i en global samtid och framtid behövs förståelse och insikt i såväl religionernas som i den sekulariserade världens  tankemönster. Till Gud behövs ingen omväg, genom Jesus går vägen direkt till den andre och inget ska hindra oss att söka den.

 

1 kommentar på “Kyrkans profetiska uppdrag får inte tystna

  1. John Nilsson skriver:

    Om kyrkans profetiska uppdrag inte får tystna, varför skriver Dagens Seglora då så lite om förföljelser och terrordåd mot kristna, och ägnar så stor energi åt att försvara andra religioner (eller snarare en annan specifik religion)? Någon, eller några, måste ju till slut bära upp detta kristna profetiska uppdrag, och förföljelserna kan ju, och kommer antagligen, också att hitta hit till Europas och Sveriges kristenhet till slut. På vilken sida kommer Dagens Seglora då att stå? Kommer Dagens Seglora att försvara det kristna profetiska uppdraget, eller kommer det att drunkna i det postmodernistiska hatet mot den kristne, vite, heterosexuelle mannen, till förmån för en kultur- och religionsrelativism, som går både vänsterns och den här ”andra” religionens ärenden? Då får vi kanske se om Borg och Göndör var så fel ute i sin rapport, eller om de inte var det? (Kanske vet vi svaret redan idag?)

    Det är frågor jag ställer mig.