När teaterbesökarna kommer till Målarsalen på Dramaten för att se ”Pussy Riot en punk-bön” möts de av en stor reliefvägg med tunga statyer där varje ansikte efter en stund framträder som Vladimir Putins. Scenografen Ulla Kassius har byggt en bakgrund med inspiration från skulpturen ”Vitryska partisaner” i tunnelbanestationen Belorusskaja i Moskva.

Pussy Riot en punk-bön

När teaterbesökarna kommer till Målarsalen på Dramaten för att se ”Pussy Riot en punk-bön” möts de av en stor reliefvägg med tunga statyer där varje ansikte efter en stund framträder som Vladimir Putins. Scenografen Ulla Kassius har byggt en bakgrund med inspiration från skulpturen ”Vitryska partisaner” i tunnelbanestationen Belorusskaja i Moskva.

Men den bakgrund som Pussy Riot själva valde för sin punk-bön var altaret och ikonostasen i Kristus Frälsarens katedral. De gjorde ett medvetet val för att protesten inte bara mot Vladimir Putins förtryck utan också mot kyrkans aktiva stöd för denna politik. Tyvärr har Dramatens föreställning fått ett mer endimensionellt innehåll än det Pussy Riot ville uttrycka. Det kan upplevas som ett svek mot deras engagemang som var mer än en subversiv provokation.

Hela dramatenföreställningen är regisserad som en absurd fars vilket tar bort en del av allvaret i Pussy Riots avsikt med aktionen i Frälsarkatedralen i Moskva.  Visserligen utropar Jekaterina Samutsevitj ,”Det här är en politisk fars!” inifrån den glasbur där hon placerats under den påföljande rättegången.

Men hon avsåg inte den aktion i Frälsarkatedralen som hon varit med om att iscensätta utan syftar istället på det ryska rättsväsendet och den parodiska rättegången de tre medlemmarna i den feministiska, konst och aktivistgruppen Pussy Riot utsattes för. Åklagaren hävdade att deras motiv var religionshat men deras motiv var tvärtom en teologiskt  grundad kritik av den ryska ortodoxa kyrkan som går i takt med en diktatorisk nationalism.

Nadezjda Tolokonnikova säger i sin slutplädering att de ”sökte ett uttryck” för sin aktion och fann den i ”punkkonsertens heliga dårskap”. Hon ger därmed en viktig ledtråd till tolkningen av deras punk-bön och kopplar den till Paulus ord i Korinterbrevet 1:21: ”Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror.”

Här ekar en rysk-ortodox kristen tradition med referenser till Guds dårar såsom till exempel helgonet Xenia av Sankt Petersburg. Xenia gav bort allt hon ägde för att följa Kristus och levde resten av sitt liv på stadens gator iklädd sin avlidne makes militäruniform. Pussy Riots punk-bön var inte bara en politisk protestaktion utan befann sig också i en teologisk och konstnärlig tradition där dårskap, passion, lekfullhet och naivitet användes för att avslöja hyckleriet.

Filosofen Slavoj Zizek är en av dem som fattat den djupdimension som aktionen rymmer, och som gått förlorad i Dramatens föreställning, när han i ett brev till Nadezjda Tolokonnikova under hennes fängelsevistelse skriver: ”Pussy Riots performancekonst är så mycket mer än bara subversiva provokationer. Bakom dynamiken i deras aktioner finns en inre stadga i form av ett stabilt etiskt-politiskt förhållningssätt.”

Tolokonnikova säger också i rättegången ”I sanningen finns faktiskt en ontologisk överlägsenhet över lögnen, inbyggd i själva vårt vara. Om detta står det skrivet i Bibeln. Till exempel i Gamla Testamentet. Där står skrivet om sanningens vägar som till slut alltid segrar över försåtets, listens och lögnens.”

Även om flera inspirationskällor till Pussy Riots punk-bön inte redovisas på Dramaten så blir ändå slutintrycket av dessa unga kvinnors mod imponerande. Deras kraft att stå emot ryska statens asymmetriska övervåld är en imponerande bekräftelse av orden i Tolokonnikovas slutplädering: ”Vi befinner oss i en förtvivlad situation, men vi är inte förtvivlade. Förföljda men inte övergivna. Det är lätt att förnedra och förinta öppenhjärtiga människor, men ”då jag är svag är jag stark”.

1 kommentar på “Pussy Riot en punk-bön

  1. Else-Britt Kjellqvist skriver:

    Tidsandan är absurd, knappt värd att ta på allvar men när jag läser denna text blir jag glad och hoppfull. Tack!

    Hälsningar, Else-Britt Kjellqvist