Samtiden, vår känsla för vad som händer just nu, är en dyster meningshorisont som ofta beskrivs som ett antal kriser. När dimmorna drar ner över horisonten och konturerna i landskapet suddas ut är det svårt att orientera sig.

Det går en väckelserörelse genom Europa

Arne Carlsson

Samtiden, vår känsla för vad som händer just nu, är en dyster meningshorisont som ofta beskrivs som ett antal kriser. När dimmorna drar ner över horisonten och konturerna i landskapet suddas ut är det svårt att orientera sig. Dystopierna hotar att ta över. Framtiden, i bemärkelsen ett kommande som är annorlunda än det nuvarande, beskrivs i dystopierna med mörka färger. Risken för att utrymmet för fascistiska rörelser växer är stor om alternativen i framtiden ser ut att vara en tom upprepning av nuet eller en kolossal katastrof.

Ett ledande tema i fascistiska rörelsers propaganda har varit behovet av nationens pånyttfödelse. Denna propaganda utgår från att nationen är i ett stadium av kris, dekadens eller undergång. Den kan endast räddas av en politisk rörelse som ensamma kan tolka vad som håller på att ske. Därför är ”partiets” propaganda, som vänder sig direkt till folket, viktigare än det parlamentariska arbetet. Den sjuka nationen ska ersättas av en pånyttfödd nation och en utrensning av alla som inte hör dit: judar, samer, romer och muslimer. För fascismen är det nödvändigt med ett stopp för asylinvandring och utrensning av dekadenta inslag i den kulturella debatten.

När SD förra veckan sammankallade till presskonferens för att lansera sin kampanj ”Kom inte hit” så var det inte svårt att känna igen just detta fascistiska grundmönster. Partiledningen påstod att en hotande systemkollaps redan inträffat och att nu handlar det om att rädda landet. De talar om att Sverige står inför en ”samhällskollaps” till följd av splittring och segregation. Situationen i skolan beskrivs som en ”välfärdskollaps”, polisen har tappat kontrollen över situationen som helhet, regeringen har också tappat kontrollen och MSB,  Myndigheten för skydd och beredskap, vittnar om att Sverige är i ett krisläge. Det liggande förslaget för budgetpropositionen är underfinansierad och regeringen har inte någon lösning. Svaret på hela detta problemkomplex av förfall är nationalism med stopp för asylinvandring och hårdare gränskontroller. SD vill ställa sig I spetsen för denna pånyttfödelse av nationen och vill i stället för parlamentariskt arbete vända sig direkt till folket. Pengar som de fått för att stärka demokratin genom parlamentariskt arbete ska användas till kampanjer för att sprida misstro mot riksdagen. På den internationella arenan ska riksdagens beslut om flyktingmottagande undergrävas genom att skrämma flyktingar från att komma hit.

SD företräder fascismens ultranationalism som är gårdagens unkna svar på globala utmaningar. Men framtiden ligger inte bakom oss. Svaret på vår samtids stora utmaningar ligger framför oss. De ligger i en  alltjämt pågående historisk process som kräver ett globalt ansvar. Fyra av omvälvningarna har en global omfattning: Klimatet, freden, migrationen och den ekonomiska krisen kräver alla ett gränsöverskridande samarbete. Alla dessa utmaningar har försvårats genom kriget mot terrorismen och de rörelser i Europa som har nationalismen som ett allt överordnat primat saknar förutsättningar för ett sådant samarbete.

När Jimmy Åkeson lite föraktfullt kallade de demokratiska partiernas gemensamma möte för ett ”väckelsemöte” så hade han rätt. Det var ett möte för att  tänka nytt och tänka framåt. I väckelserörelsen stod ”omvändelsen” i centrum. Det grekiska ordet för omvändelse är ”metanoia” som betyder ”öppna hjärtat”, ”ändra ert sätt att tänka”.

Det går verkligen en väckelserörelse genom Europa som organiserar sig för att ta emot flyende människor i nöd. Denna spontana rörelse är synlig vid tågstationer, färjelägen och gränsövergångar. Det är människor som kommer med mat och kläder, erbjuder transport och öppnar sina hem. Det är nybildade organisationer som Refugees Welcome eller väl inarbetade organisationer som Frälsningsarmén och kyrkornas diakonala verksamhet. Det är socialarbetare och diakoner som sedan länge har levat nära de hemlösa och utsatta.

Det är också teologer och filosofer som länge har sett den globala utmaningen och vill vända dystopierna till handlingsinspirerande utopier. Befrielseteologer som Jon Sobrino och Gustavo Gutierrez, tänkare som Gilles Deleuze, Nany Frazer eller Antonio Negri. Några namn i en lång rad som antagit utmaningen om förändringens och blivandets svar på samtidens utmaningar. En ”vändning” som låter oss se möjligheten till en existens som inte reducerar världens mångfald till utbytbara enheter inom ramen för ett system som drivs av en absurd tillväxtmetafysik. En väckelserörelse som ser varje människas värde och vägrar inordna sig i totalitära rörelser. En samtidsrörelse som ser hoppet i en alternativens horisont där öppenhet och samarbete över nations- och klassgränser är ledord för mänsklig praxis och politisk handling.

Arne Carlsson

 

 

1 kommentar på “Det går en väckelserörelse genom Europa

  1. John Nilsson skriver:

    Idag klockan 12.00 införs gränskontroller i Sverige. Verkligheten har hunnit ifatt somliga, åtminstone till dels, och det visar sig att det inte är SD-retoriken, utan den egna politiken som har orsakat oordning och ställer grupp mot grupp, som omfördelar resurser inte bara från utsatta svenskar till asylsökande flyktingar i Sverige, utan också från ännu mera utsatta människor, som SIDA tidigare har gett sitt bistånd till utomlands.

    Jag vill därför ställa en fråga, bland många möjliga:
    Omfattar den ovan beskrivna ”nya väckelsen” också muslimer, och deras behov av att göra upp med koncept som taqiyya, dhimmi-systemet och det faktum att icke-muslimer inte anses värdiga att beträda platser som Mecka och Medina? ”Allas lika värde”, ni vet… Eller är det bara vita västerlänningar som ska omvända sig och träda tillbaka ”för den andre”?

    René Girard har en del att säga hur vi organiserar våra samhällen runt våra syndabockar. SD versus muslimer, tänker ni. Jag tänker etablissemanget versus SD, och muslimer versus kafirer. Sanningen är att vi alla gör det, och det duger inte längre. Vi måste verkligen omvända oss, men det gäller oss alla. René ”jag tänker alltså är jag” Decartes hade fel. René Girard har rätt och jag formulerar hans mimetiska teori som så: ”vi utser syndabockar, därför är vi (hittills)”. Lyssna på honom, och den korsets antropologi, som utvecklats ur hans teorier. Här är en ingång, som bland annat tar upp vårt behov av att lägga det onda utanför oss själva (och det gäller också de som gör det i namn av ”anständighet”, ”moral” etc):

    https://www.youtube.com/watch?v=sRngy5QA5G0