Saudiarabiens krig mot det fattiga Jemen pågår utan protester från västvärlden. Samtidigt äter landets innevånare sopor för att överleva, skriver Helena Hägglund.
Jag är i USA men allt jag tänker på är Jemen. I torsdags var även Mohammed bin Salman al Saudi här i USA. Han är den som ligger bakom utformningen av Saudiarabiens militära kampanj mot Jemen som enligt FN har skördat mer än 1700 människoliv sedan den inleddes 26 mars. Och för de insatserna har han favoriserats av kung Salman som utnämnde honom till vice kronprins en månad efter att kriget mot grannlandet inleddes.
Under sitt besök i USA och Camp David försäkrades han, landets kronprins och övriga representanter från Gulfstaterna om att USA fortsättningsvis stödjer dem om de skulle angripas militärt. President Obama välkomnade även den fem dagar långa vapenvila som upphörde i söndags men ställde inga krav på att de saudiska angreppen i Jemen skulle avbrytas.
Under vapenvilan kunde biståndsorganisationer komma in i landet under några dagar med bränsle, medicinsk utrustning, mat och vatten, som det rådde brist på i arabvärldens fattigaste land redan innan kriget och som det nu råder akut brist på. Men biståndet räckte inte långt i den desperata situation som råder.
En vän i Jemens huvudstad Sanaa såg inte skymten av mat eller mediciner. Sedan hans syster tvingats fly sitt hem tillsammans med sin familj så bor de nu hemma hos min väns familj, i deras två rum och kök bor nu 15 personer. De tvingas äta sopor då det inte finns någon mat att få tag på längre och de köar i timmar utanför den lokala moskén för att få 40 liter smutsigt vatten. Det är svårt att kommunicera med min vän då bränslebristen gör att inga generatorer kan hålla eltillförseln till telefoner och internetuppkoppling uppe. Och då har han det ändå bättre än de över 60 000 interna flyktingar som tvingats lämna sina hem och nu inte har någonstans att bo.
Men hittills har det trots allt inte varit mat och vattenbrist som oroat honom mest, det är i stället vad som händer med hans barn och deras kamrater. Han säger att de sover på dagarna och är vakna på nätterna. Dygnsrytmen är helt förstörd då högljudda flygangrepp angriper Sanaa och områdena runtomkring under dagar såväl som nätter. De kan inte vistas utomhus på grund av risk för angrepp och de har inte gått i skolan sedan kriget inleddes. Barnen har blivit besatta av flygangreppen berättar min vän och säger att de inte verkar rädda för dem längre, i stället undrar de vart de tagit vägen när det varit tyst ett längre tag.
Krigets konsekvenser kommer att leva kvar i Jemen länge.
Hashtagen #KefayaWar finns på sociala medier sedan ett tag tillbaka. Följ den för att ta del av krigets konsekvenser för Jemens befolkning och stöd även uppmaningen; Slut på kriget.
