Dagens Segloras krönikör Emilia Lindstrand skriver i en krönika den 28 april om arbetsmiljön inom Svenska Kyrkan. I sin text sätter hon fingret på ett par nyckelfrågor.

Ingen ska behöva må dåligt på jobbet

andersblomDagens Segloras krönikör Emilia Lindstrand skriver i en krönika den 28 april om arbetsmiljön inom Svenska Kyrkan. I sin text sätter hon fingret på ett par nyckelfrågor. Ingen ska behöva må dåligt på jobbet, skriver Anders Blom, stiftskonsulent i Skara stift och förbundsstyrelseledamot i Vision.

Det finns många bra arbetsgivare inom Svenska kyrkan. Vision delar dock Emilia Lindstrands erfarenhet att det på enskilda arbetsplatser kan saknas en strategi för arbetsmiljöarbetet eller det långsiktiga tänk som krävs för att säkerställa en god arbetsmiljö. Utöver att det är arbetsgivarens skyldighet enligt lag är en bristande arbetsmiljö också en dålig affär. Den leder till ökade sjuktal och sämre arbetsresultat.

En bidragande orsak till avsaknaden av tydliga strategier kan vara att kyrkans arbetsgivare är organiserade i många mindre enheter med få anställda, där typexemplet är en enskild församling. Det innebär att en konflikt kollegor emellan eller med kyrkoherden kan få större konsekvenser än hos en större arbetsgivare, samtidigt som det inte finns samma stödfunktioner (HR- eller personalavdelning) att vända sig till. En annan brist som Vision ser är att det många gånger saknas tydliga mål för den enskilde arbetstagarens bidrag till verksamheten och uppföljning av målen och arbetsbelastningen från arbetsgivaren. Också detta kan leda till psykisk ohälsa.

Oavsett dessa förutsättningar ska ingen behöva må dåligt på jobbet. Arbetsgivaren har ett långtgående arbetsmiljöansvar och när det brister ska facket finnas där för att påtala och kräva åtgärder och vara ett stöd för sina medlemmar. Att måna medlemmarnas arbetsmiljö är en självklar och grundläggande uppgift för ett fackförbund. Ingen ska uppleva att frågan inte tagits på allvar.

Emilia Lindstrand frågar i sin krönika vem som har ansvar att göra något och svaret är att det yttersta ansvaret ligger på arbetsgivaren. Med det sagt är hon inte ensam om att uppleva att det tar emot att gå till arbetsgivaren, särskilt när arbetsmiljöproblemet handlar om relationen till en chef eller kyrkoherde. Då ska du som arbetstagare kunna vända dig till ditt fackförbund eller mer precist ditt skyddsombud. Tanken är att skyddsombudet ska vara arbetstagarnas företrädare i frågor med koppling till arbetsmiljön.

Vision genomför just nu tillsammans med övriga fackliga organisationer och Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation ett utvecklingsarbete som syftar till att ett nytt personalpolitiskt utvecklingsavtal ska komma till stånd. Tanken är att lyfta fram lokal samverkan, arbetsmiljö, åtgärder för att främja hälsa, lika rättigheter och möjligheter, kompetensutveckling, ledarskap och andra viktiga frågor.

Vi har också tagit fram en arbetsmiljöutbildning tillsammans med Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation för lokala arbetsgivarföreträdare och lokala fackliga företrädare.

I sin krönika väcker Emilia Lindstrand även en intressant frågeställning i vad vi som parter kan göra för att förtydliga arbetsgivarens arbetsmiljöansvar, se till att lokala parter känner till sina roller, vart man som medarbetare kan vända sig och hur man gör om man inte tycker att den man vänt sig till tar sitt ansvar. Det här är något som vi i Vision kommer att fundera vidare på.

Anders Blom, stiftskonsulent i Skara stift och förbundsstyrelseledamot i Vision

Kommentarsfältet är stängt.