Vi är skyldiga att reagera mot dådet mot Charlie Hebdo. Det barbariska våldet sker samtidigt inte i en bubbla, utan står i en relation till samhället, skriver Tomas Lindbom.

Svartvit sekularism skapar religiöst utanförskap

Tomas Lindbom

Vi är skyldiga att reagera mot dådet mot Charlie Hebdo. Det barbariska våldet sker samtidigt inte i en bubbla, utan står i en relation till samhället, skriver Tomas Lindbom.

Jag går till fots från Place de la République mot Place de la Bastille. Jag tar av till vänster in på några smågator. Snart står jag framför hus nummer 10 på den lilla gatstumpen Rue Nicolas Appert. Här låg Charlie Hebdos lokaler tills dagen för det ödesdigra attentatet den 7 januari i år. Nu finns redaktionen någon annanstans. När jag står här har det gått två och en halv månad sedan terroristerna bröt sig in i tidningens lokaler under ett redaktionsmöte en vanlig måndagsförmiddag.

Jag står mittemot ett halvmodernt hus i grå sten. Helt öde på folk. Det känns kusligt att se huset och uppleva atmosfären. Upplevelsen för tankarna till en urblåst fabrikslokal. Kvarteret tycks ha förlorat sitt mänskliga liv. Fortfarande lever känslan kvar av död och förintelse.

En polisbuss och gallerstaket blockerar gatan. Runtom patrullerar några poliser i full stridsmundering. I hörnet av gatan, vid Impasse des Primevères, ligger drivor med blommor på varsin trottoar liksom banderoller med sörjandes ord till tidningen, till de avlidna och deras familjer. Je suis Hebdo.

En fransk expert på rättssäkerhet förutsade vid nyår att 2015 skulle bli ett år med tunga terroristattacker runt om i världen och även i Europa. Francois Hollande konstaterade vid sitt besök utanför Charlie Hebdos lokaler någon timme efter attentatet att den franska säkerhetspolisen redan avslöjat flera attentat innan de hunnit sättas i verket. De flesta attentat stoppas. Ibland lyckas dock terroristerna.

Det kallhamrade, psykopatiska våldet, måste bekämpas med polisiära metoder. Människor måste skyddas från attentat som släcker liv. Vi vet samtidigt att inget organiserat våld uppstår ur galna människors hjärnor för att ske utan koppling till ett socialt, ekonomiskt och kulturellt sammanhang. Lika lite som hårdare straff är en tillräcklig lösning för att bekämpa den här typen av brott.

Frankrike har haft decennier på sig att skapa bättre villkor för invandrare. Regeringar har gjort mycket men ändå har konflikten mellan etniska och religiösa grupper fördjupats i allt snabbare takt. Samtidigt har jordmånen förbättrats för att kunna attrahera unga muslimska män till våldsbenägna extremistgrupper. Misstron hos kristna, judar och sekulariserade har ökat mot islam.

Frankrikes officiella förhållande till religion preciserar en mer principiell skiljelinje mellan det privata och det offentliga än i exempelvis Sverige. Religion är en privatsak både som en värdering och som en lag. Allt annat är teokrati. Religionsfrihet är inte bara rätten att ha sin religion utan också rätten för alla att slippa störas av den i det offentliga rummet.

Vad säger en troende kristen, jude eller muslim som lever i Frankrike? Den som tror på Guds allmakt kan inte begränsa den till livet innanför hemmets fyra väggar eller på insidan av kyrkan, synagogan eller moskén. Religiösa värderingar är inte heller kopierade efter upplysningstidens värderingar kring mänskliga rättigheter. Tron har en dimension som går längre än de sekulära svaren på existentiella frågor.

I mötet mellan tro och samhälle uppstår nu svåra frågor som vi alla hukar inför. För en kristen som lever i Frankrike blir utrymmet smalt mellan teokratiska ambitioner hos vissa muslimer, den sekulära statens krav på oinskränkt makt när det gäller att formulera de republikanska principerna för samhällslivet och troende kristnas övertygelse om Jesu konkreta nedslag i världen.

Läget i Frankrike ger som ofta en mer dramatisk bild av läget än i andra europeiska länder. Kristna i Sverige måste också ta ställning. Vilken roll har tron och trons konsekvenser för samhället och i vilken grad ska kristna ta strid mot vissa utslag av en sekulär tradition och sekulära värderingar? Frågan bör i alla fall ställas.

Jag kommer att återvända till 10, rue Nicolas Appert och den öde lokalen där Charlie Hebdo hade sin redaktion. Jag behöver se detta elände igen för att kunna tänka vidare. Attacken mot Charlie Hebdo och mot den judiska kosherbutiken i östra Paris den 7 januari är ett brott mot allt mänskligt. Sekulär eller gudstroende. Alla har skyldighet att resa sig i vrede mot barbariet.

Kommentarsfältet är stängt.