Det globala samhället är i kris. Med jämna mellanrum får krisen nya namn som sedan förklaras övervunna men likväl dyker upp igen med nya namn och nya förslag till lösningar.

Vi har de senaste tjugo åren sett hur gamla ”krisfenomen”, har globaliserats och fått oanade globala effekter på hela det föråldrade systemet av nationalstater, produktionsvillkor och ekonomiska maktförhållanden.

Krisens nya ansikten heter skuldkris, eurokris, klimatkris, civilisationskris, kriget mot terrorismen, Ukrainakrisen, flyktingströmmar, oljepeak, vattenkris, torka, havsförsurning, etc. De är alla olika uttryck för att vi tappat kontrollen över viktiga förutsättningar för mänskligt liv.

Samtidigt har vi lämnat den lyckliga tid som kallades ”holocen”, som kännetecknades av ett förhållandevis stabilt klimat, och inträtt i det vetenskapsmännen betecknar som ”antropocen” – en tid där människans påverkan styr över planetens klimat och vår överlevnad.

Det är en irreversibel förvandling av livsvillkoren på den planet vi bebor. Alla försök att backa tillbaka i förändringsprocessen, som görs av både nykonservativa och nationalistiska rörelser, förvärrar krisen ytterligare. Upplösningen av de låsningar krisen skapat ligger istället i en progressiv förändring av krisfenomenen. Dessa möter oss som förlamande katastrofperspektiv men kan också beskrivas som utmaningar att förändra.

Katastrofperspektiven förnekas av dem som inte vill förändra något därför att de i ett begränsat och individualistiskt perspektiv tjänar på status quo. Men de nya kriser som växer fram kräver förändring och ett nytt globalt och kollektivt etiskt medvetande.

Både de politiska partiernas företrädare och de som företräder religiösa samfund har skyldighet att ompröva sina ideologiska och etiska förhållningssätt i förhållande till denna nya verklighet. Det duger inte längre att låta valstrategerna utforma de politiska programmen. Det är inte heller moraliskt försvarbart att låta näringslivets etiska förhållningssätt begränsas till kvartalskapitalismens enkla tillväxtregler. För kyrkor och religiösa samfund är mänsklighetens överlevnad en viktigare fråga än medlemsstatistik och fundamentalistiskt grundade moralbeteenden.

Bakom kriserna skymtar gemensamma rottrådar och ett globalt nätverk av orsakssamband. I detta nätverk spelar ekonomiska strukturer och begränsningen av de mänskliga rättigheterna en central roll. Utan att radikalt ompröva dessa diskurser och deras komplexa styrmekanismer för global samlevnad kommer vi inte att kunna överleva som ett civiliserat mänskligt samhälle. Vi har som mänsklighet ett uttalat kollektivt ansvar för utvecklingen och överlevnaden av våra gemensamma liv.

I sökandet efter en ny världsordning måste vi följa de olika krisfenomenens orsakssamband. Det är i dessa gemensamma rottrådar vi kan finna lösningar på det globala samhällets kriser. Efter den ekonomiska härdsmälta som inträffade 2007-2008 behöver vi skapa nya regler för det globala marknadssystemet som inte bygger på ständigt ökande statsskulder. Den växande ojämlikheten, som är större än på 1920-talet, kräver en ny fördelningspolitik. Vi behöver se över den existentiella kris som vi faktiskt lever i där medkänsla, empati och solidaritet har bytts mot individualism, konkurrens och meritokrati. Den ekologiska krisen måste prioriteras eftersom en av krisens orsaker är jakten på ekonomisk tillväxt med likgiltighet för de miljöförändringar som utvecklat ett hot mot planetens överlevnad. Människovärdet måste återupprättas i den kris som tar ifrån människor deras rättigheter, förföljer och motar bort asylsökande, skär ned offentliga förmåner och ökar antalet fattiga med ökat bidragsberoende som följd. Och det viktigaste: vi måste prioritera freden som förutsättning för allt annat förändringsarbete.

Det är lätt att gripas av apati inför det stora förändringsbehovet i världsordningen vi vant oss vid. Samtidigt kan vi trösta oss med att historiska förändringsprocesser ofta skapat en bättre värld än den gamla. Med detta som bakgrund kanske vi vågar tänka att framför oss väntar en underbar tid av förändringar: En tid av nyskapande och kollektiv gemenskap där en global världsordning ger utrymme för fred, frihet och rättvisa.