Regeringens beslut i dag att erkänna Palestina syftar till att bidra till målet att Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fredlig samexistens, skriver utrikesminister Margot Wallström. Regeringens bedömning är att de folkrättsliga kriterierna är uppfyllda och stöder sig på de folkrättsliga experterna Ove Bring, Said Mahmoudi och Pål Wrange.
Utrikesministerns förhoppning var att beslutet skulle möta förståelse också av Israel och svarade under presskonferensen på en direkt förfrågan från Haaretz korrespondent: ”Vi hoppas att det här mottas konstruktivt. Vi är hoppfulla om att vårt excellenta samarbete fortsätter inom handel och alla andra områden.”
Denna förhoppning bygger på att Israel delar EU:s gemensamma uppfattning om en tvåstatslösning för att uppnå en framtida fredlig relation mellan Israel och Palestina. Det är en tveksam förhoppning med tanke på att Israel fortsatt med att bygga nya bosättningar parallellt med fredsförhandlingar och så sent som i måndags godkände planer på att bygga ytterligare 1000 lägenheter i östra Jerusalem. Detta beslut kommenterades av det amerikanska utrikesdepartementet med påpekandet att det var “oförenligt med Israels uttalade önskan att leva i ett fredligt samhälle”.
Svaret från israel på svenskt erkännande av Palestina blev också allt annat än konstruktivt. Israels utrikesminister Avigdor Leberman kallar hem Israels ambassadör i Sverige i protest mot att Sverige erkände Palestina. Enligt tidningen Haaretz överväger Israel att permanent nedgradera de diplomatiska förbindelserna med Sverige. Detta motsades dock av ambassadören Isaac Bachman som enligt DN uppger ”att förbindelserna mellan våra länder är tillräckligt goda för att vi ska kunna övervinna också det här”.
En lång rad palestinska kyrkoledare välkomnar erkännandet och uppmanar övriga europeiska regeringar att ta efter Sveriges erkännande av staten Palestina. Med hänvisning till Kairosdokumentet från 2009 förklarar de att den israeliska ockupationen av palestinsk mark är en synd mot Gud och mänskligheten och tror att ett erkännande utifrån 1967 års gränser kan vara det första steget mot fred.
Att det rasistiska och ersättningsteologiska Kairosdokumentet åberopas här är typiskt för den svenska inställningen till Israel. Brådskan med vilken erkännandet genomfördes tyder på ett inrikespolitiskt spel; en gåva till MP som tack för att man avstod från bensinskattehöjningen, impopulär hos LO. Ett billigt pris att betala, då det kostar ingenting att sparka på en liggande jude….
Vi är många som önskar en tvåstatslösning med fred och stabila gränser. Men likafullt tycker jag att regeringens beslut är underligt. Vanligen erkänner Sverige självständiga stater därför att de finns, inte för att de borde finnas. När jag undervisade i samhällskunskap stod det i läroböckerna att en stat definieras av att en regering har kontrollen över befolkningen i ett klart avgränsat territorium. Palestina uppfyller inte de kriterierna. I praktiken leds Palestina av två styren: ett i Gaza och ett på Västbaken. Inget av dem har kontroll. Israel kan blockera det ena och bygga bostäder framför näsan på det andra. Och hur är det med gränserna? Är alla verkligen överens om att 1967 års gränser ska gälla?
Mer våld att vänta på grund av erkännandet av Paletstina.
Den rödgröna minoritetsregeringens erkännande av Palestina är ett stort bakslag för fredsprocessen. Historien talar sitt tydliga språk: Det palestinska självstyret har inneburit ökad våld och ökad terror. Inget tyder på att ett självständigt Palestina skulle innebära ökat lugn och ökad fred. Tvärtom. Ett erkännande legitimerar Hamas vålds- och terrorhandlingar. Det ger signalen att det är helt okej att skjuta raketer mot Israel och på annat sätt angripa regionens enda demokratiska land.
Att åberopa ett så tendenciöst och ensidigt dokument som Kairodokumentet är för mig helt obegripligt, det diskriminerar gamla testamentet och judendomen som en förlegad
tro/religion och vänder sig ensidigt mot Israel utan att ta upp den terrorism som utgår från Västbanken och Ghaza. Dessutom har Israel ända sedan 1947 delat FN´s målsättning om en tvåstatslösning (och fullföljt sin del), det är kringliggande arabländer, PLO, Al Fatah och Hamas som tur efter annan har motsatt sig. Tala om historielöshet och politisk naivitet
från svenska regeringen och vissa vänsterjournalister!
Mvh, Torgny Rabe
Att tala om Kairos dokumentet som rasistiskt med ersättningsteologisk teologi är lika fel som att beskriva det som tendensiöst och ensidigt. I svenska kyrkans officiella svar sägs det: ”… Trots att det kommer ur den svåra situationen i det heliga landet är Kairosdokumentet ett dokument om tro, hopp och kärlek.” Det tycker jag är en bättre beskrivning och jag uppmanar alla att själva läsa och bedöma. http://www.svenskakyrkan.se/kairospalestina
Beträffande det folkrättsliga kriterierna för erkännandet litar jag mer på professorerna Ove Bring, Said Mahmoudi och Pål Wrange än Mårten Lundgren.
Arne Carlsson – och Svenska Kyrkan – må tycka att tal om judendomen som en död bokstav ersatt av den levande Kristus är en kärleksförklaring, förnekelse av judarnas historiska anknytning till landet är ett utryck för tro och drömmen om ett judenrein Palestina ett legitimt hopp. Det finns många som inte delar den upfattningen.
Ove Brings, Said Mahmoudis och Pål Wranges ”nya tiders folkrätt” (Israel har alltid fel, även när Israel har rätt) har blivit tillbakavisad i tre starka repliker. Jag litar mer på dessa än på Arne Carlsson.
Markus, du klistrar åsikter på Svenska kyrkan som inte hör hemma där. Ersättningsteologi är inget som kyrkan står för, och det är bara en liten högljudd grupp ”Israelvänner” som påstår detta. Allting kan alltid tolkas till sina värsta, såväl som till sina bästa avsikter, och den som har gett sig tusan på att tolka Kairosdokumentet som antisemitiskt kommer naturligtvis att lyckas. Men inte utan att slå knut på sig själv på vägen, och blunda för alla fakta som motsäger denna tolkning.
Jag har läst Kairosdokumentet och vidhåller att det är tendenciöst och ensidigt, min uppfattning delas av flera kyrkor, -dock inte av SvK och flera kristna samfundsledare i Israel. Att ersättningsteologien förfäktas av åtskilliga inom SvK utan att betecknas som sådan är uppenbart trots vad MI hävdar.
Mattias, jag har diskuterat Kairosdokumentet många gånger. Inte någon gång har jag fått några ”fakta, som motsäger min tolkning”. Det kan inte heller Du prestera, för om det är bara fråga om en ”välvillig tolkning” från Din sida, då är det inga ”fakta”. Så har jag skrivit tidigare i DS:
Toran är ”ett dött ord” ersatt av ”en ny undervisning”. Historien ska skrivas om, därför att den ”hindrar vår rätt i vårt land”. Judarna har ingen anknytning till landet, utan Israel är en effekt av att ”Väst ville kompensera det som man begått mot judarnas rätt i Europas länder”. Idéen om den judiska staten är rasistisk, medan den arabiska staten Palestina, med – enligt PLO:s konstitution – lagen grundad på sharia, är gudibehaglig och allomfattande. ”Ockupationen” är roten till allt ont och den är drygt sextioårig, sålunda pre-1967. Visserligen avvisar ”kristna kärlek det onda och står emot det”, men man ”respekterar och uppskattar var och en som intill denna dag offrat sitt liv för vårt land”, även de som spränger i luften nära 40 judar som sitter och intar en påskmåltid. Sådana handlingar har förresten ingenting med ”terrorism” att göra, hävdar dokumentet och dess underskrivare; det är fredligt motstånd…..
Det räcker kanske så långt?
Att Svenska Kyrkan och dess företrädare accepterar ett sådant dokument är skamligt; att de är inte ensamma om det i världen är bara ännu en bekräftelse på den gamla sanningen att det alltid är lättare att trampa på juden än att ta itu med de verkliga problemen. Därför bojkottar man Israel, det enda landet i Mellanöstern där antalet kristna växer, och vänder bort ansiktet för att inte se sina kristna bröders lidanden och död i den övriga världen.
Markus läsning och tolkning av Kairosdokumentet är illvillig och jag kan bara upprepa min rekommendation till alla att själva läsa och bedöma. Sedan har jag full respekt för att även seriösa läsare kan tolka texten olika men med hänsyn till att den skrivits i den utsatthet som palestinierna lever i och under en hjärtlös ockupation med begränsad frihet och under plågsamma vardagsvillkor är texten präglad av en överraskande vilja till försoning. Sedan är det värt att upprepa Mattias påpekande att ersättningsteologi och antisemitism är inget som Svenska kyrkan står för.
Så slutar diskussionen som så många gånger förr; istället för en alternativ tolkning av påståendet om ”Torans döda bokstav” som ersätts av ”en ny undervisning” får jag veta att jag är illvillig och oseriös. På köpet får jag läpparnas bekännelse om Kyrkans avståndstagande från ersättningsteologi och antisemitism.
Goddag, yxskaft.
AC; Du motsäger Dig själv. Kairosdokumentet innehåller just de ingridienser som andra kommentatorer har påvisat. De flesta kommentarer av arabiska (palestinska) kristna kommer dessutom från sådana som lever i/av Israel, inte på ”ockuperat område”.
För mig är Kairosdokumrntet ett betställningsverk, jag tror mig känna igen sådana efter mer än 30 år med kommersiella omvärdsanalyser.
Mvh, Torgny Rabe