Såhär ville jag skriva i min ledare denna vecka: I år gick Sverige till val på 13 söndagen efter Trefaldighet, Diakonins dag i Svenska kyrkan med temat ”Medmänniskan”. September är av Sveriges kristna råd (SKR) utsett till diakonins månad.

Vi behöver mer än ord för att möta SD

Hanna Stenström

Såhär ville jag skriva i min ledare denna vecka: I år gick Sverige till val på 13 söndagen efter Trefaldighet, Diakonins dag i Svenska kyrkan med temat ”Medmänniskan”. September är av Sveriges kristna råd (SKR) utsett till diakonins månad. Årets tema är ”Diakoni:mer än ord”. Ett dokument med den titeln, framtaget av företrädare för traditionella svenska kyrkor och samfund samt för kyrkor rotade i invandrargrupper, finns på SKRs hemsida.

Dokumentet ger en introduktion till kyrkornas sociala arbete. Det är ett tidsvittne, genom ekumenisk bredd som vittnar om mångfalden i dagens svenska samhälle samt genom att vittna om att diakonin återigen efterfrågas i samhället. I diakonins månad har många av oss som identifierar oss som kristna deltagit i samhällets liv genom att rösta. Många har bedrivit valarbete. En del av oss kommer att ta politiska förtroendeuppdrag. Vi har då fått uttrycka att ett kristet liv är ett liv som delaktig i det gemensamt mänskliga.

I Svenska kyrkans gudstjänster lästes på valdagen en bibeltext som visar kristendomens gemenskap med judisk tradition och, i sin första mening, med andra religiösa och sekulära etiska traditioners etik: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” I Svenska kyrkans gudstjänster togs rikskollekt upp till Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, för att göra orden till handling.

Vi samlade in pengar till stöd åt människor som sökt skydd i vårt land och bejakade därmed grundläggande humanistiska värderingar över partigränser. I gudstjänsterna där det specifikt kristna blir tydligt gestaltades hur enskilda kristnas liv och kyrkornas liv är ett liv som delaktiga av det gemensamt mänskliga. Detta borde omöjliggöra att kristna är rasister och främlingsfientliga. Vi vet att kristna i historia och nutid alltför många gånger gjort det som borde varit omöjligt. I söndags gjorde vi som gick i kyrkan ett ställningstagande som borde vara självklart men inte är det.

Detta tänkte jag alltså skriva i min ledare. Sedan blev SD riksdagens tredje största parti. Också i Svenska kyrkan finns kristna vilkas engagemang för ”det gemensamma” tar vägen in i främlingsfientliga partier. Jag borde alltså skriva mot SD:s politik men vet inte om ord hjälper. Eftervalsanalyserna säger att partier som SD växer när etablerade partier inte förmår möta människors oro för vart samhället är på väg. Det är inte mina ord Sverige behöver nu utan demokratisk politik som minskar klyftor och ökar jämlikhet. Jag ber till Gud att de som är valda ska få kraft att föra en sådan politik, som möter också SD – väljarnas oro men med ett i ordets djupare mening demokratiskt alternativ.

Men till sist skrev jag det jag tänkt. För att påminna om att också det jag beskrev ovan är Sverige i september 2014. Jag hoppas påminnelsen får oss som bejakar demokratin och människors lika värde att sträcka på oss och orka arbeta vidare.

Kommentarsfältet är stängt.