Vi kan inte bara bekämpa ISIS militärt, även om det är en början. Vi måste bekämpa det tankesätt som ISIS företräder och äga problemet som muslimer, fastän ISIS på intet sätt är representativt för islam.

Viktigt för muslimer att bekämpa ISIS

Mohammad Fazlhashemi

Vi kan inte bara bekämpa ISIS militärt, även om det är en början. Vi måste bekämpa det tankesätt som ISIS företräder och äga problemet som muslimer, fastän ISIS på intet sätt är representativt för islam. Deras teologiska argument måste fördömas, och vi behöver sociala insatser på gräsrotsnivå, skriver Mohammad Fazlhashemi.

Ondskan har fått nya beteckningar: ISIS, ISIL och nu senast IS. Denna vedervärdiga terrororganisation vars främsta kännemärke är barbari och hänsynslös brutalitet har kommit att ge ondskan ett nytt ansikte. Under sin korta historia har man gjort sig känd för bilbomber mot civila i shiadominerade områden i Irak, etnisk rensning, folkmord, våldtäkter och förslavande av kvinnor och barn tillhörande religiös minoriteter. Listan över de brott mot mänskligheten som ISIS har begått är lång. Det brottsliga tänkesätt som ISIS omhuldar utgår från ett skillnadstänkande som legitimerar skoningslös grymhet mot muslimer, shiiter som sunniter, och icke-muslimer.

ISIS grundades i samband med invasionen av Irak, men växte sig stark i inbördeskrigets Syrien. I första hand är det den ideologi som terrorgruppen utgår ifrån som ligger till grund för deras obeskrivliga råhet och ondska. Sett ur ett historiskt perspektiv finns det paralleller till denna idétradition redan i islams tidiga historia. Det var denna grupp som var skyldiga till bland annat mordet på den fjärde kalifen Ali efter profeten Muhammad i början av 660-talet. Gruppen fick beteckningen Khawarij, utbrytarna, eftersom de genom sin fanatism och brutalitet bröt mot alla gällande såväl religiösa regler som sedvanerätten.

Det är många som är skyldiga till terrorgruppens stärkta ställning idag. Alla länder som var med och beväpnade och finansierade varje form av opposition mot den syriske diktatorn Bashar al-Assad bär ett tydligt ansvar. Dit hör stater och muslimska stiftelser och organisationer i främst länder som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, och andra oljerika shjekdömen runt Persiska viken. Bland de skyldiga finns också länder som Turkiet som har fungerat som ett transitland för militanta jihadister från Europa, MENA-regionen och Kaukasus som begav sig till inbördeskrigets Syrien. Alla dessa stater och stiftelser resonerade utifrån devisen min fiendes fiende är min vän.

Frågan som har aktualiserats efter ISIS framfart under sommaren 2014 är hur man ska göra för att kuva den ande som man har varit med om att släppa ur flaskan. En militär koalition är under uppbyggnad och ett militärt bekämpande verkar vara den enda lösningen just nu för att förhindra ISIS utbredning. Det verkar vara det enda sättet att stoppa de brott mot mänskligheten som ISIS begår.

Men frågan är om en militär insats räcker. Faktum är att utan en omedelbar militär insats och utan att strypa terrorgruppens ekonomiska tillgångar går det inte att förhindra det hot som det utgör mot omvärlden. Men en militär insats är endast en inledande insats. Det är ännu viktigare att bekämpa det tänkesätt som ISIS företräder. Den brittiske premiärministern sade i sin reaktion mot halshuggningen av den brittiske hjälparbetaren att ISIS inte är muslimer utan monster som begår sådana barbariska handlingar.

Denna tanke är behjärtansvärd och syftar till att inte skuldbelägga muslimer för de terrorhandlingar som ISIS begår, men man måste erkänna att de som leder och krigar för ISIS är muslimer. De är förvissa ingalunda representativa för muslimer, men den tanketradition som ISIS företräder har funnits i muslimsk kontext och de flesta som har fallit offer för deras brutalitet, såväl under historien som idag är muslimer.

Parallellt med de militära aktioner krävs ett bekämpande av det tänkesätt som ISIS företräder. Dit hör bekämpande av det sekteristiska skillnadstänkande och den rigida tolkningstradition som värderar en grupp före andra och som legitimerar massmord, våldtäkter och förslavande av kvinnor tillhörande etniska och religiösa minoriteter. Det är enbart genom att bemöta den teologiska irrlära som ISIS företräder som det är möjligt att förhindra rekrytering av unga muslimska män och kvinnor från exempelvis Europa att ansluta sig till terrorgrupper som ISIS.

Det går säkert att hitta många psykologiska, känslorelaterade och andra förklaringar till varför unga människor i Europa låter sig attraheras av ISIS våldsromantik och deras vadande i blod. Men faktum är att många av de som ansluter sig till denna våldsbejakande sekt använder sig av religiösa och teologiska argument. Visserligen haltande och irrelevanta sådana, men ändå finns de där. Att sunniislams främsta lärosäte i Kairo, al-Azhar, har fördömt ISIS och dess brutalitet är ett steg i rätt riktning. Men faktum är att al-Azhar har uppfattats och uppfattas av många muslimer, däribland jihadistiska våldsromantiker, som mossigt. Här krävs sociala insatser på gräsrotsnivå för att förhindra ytterligare rekrytering av unga människor.

Men framför allt behövs ett starkt bemötande av de förvridna teologiska och religiösa argument som ISIS rekryterare använder för att legitimera sina brott mot mänskligheten. I det arbetet spelar muslimska organisationer en viktig roll. De måste engagera sig i kampen mot religiös sekterism och fanatism. Ett arbete som börjar med ett klart och tydligt avståndstagande från religiöst skillnadstänkande. Så länge detta arbete inte samordnas med de militära och polisiära insatserna finns det risk för att unga människor lockas och rekryteras av ISIS eller andra företrädare för ondskan.

Kommentarsfältet är stängt.