Förra veckan beslutade regeringen att godkänna ett avtal som gör det möjligt för NATO att sätta in sin snabbinsatsstyrka i Sverige. Sedan Sverige inledde samarbetet med NATO 1994, inom alliansens ”Partnerskap för fred”, har ett allt tätare samarbete utvecklats.

Nato planerar för krig

Arne Carlsson

Förra veckan beslutade regeringen att godkänna ett avtal som gör det möjligt för NATO att sätta in sin snabbinsatsstyrka i Sverige. Sedan Sverige inledde samarbetet med NATO 1994, inom alliansens ”Partnerskap för fred”, har ett allt tätare samarbete utvecklats. Genom förra veckans beslut att teckna ett värdlandsavtal med NATO har Sverige nu tagit ännu ett steg mot fullt medlemskap. Den alliansfrihet som Sverige säger sig vilja ha förlorar allt mer i trovärdighet.

Värdlandsavtalet handlar om att NATOS snabbinsatsstyrka på ett säkert sätt ska kunna göra förflyttningar genom land- luft- eller sjöterritorier till knutpunkter, hamnar eller flygfält. Det kräver att underhåll och logistik fungerar både vad det gäller mat och stridsammunition till frontförbanden.

Det är ingen tillfällighet att detta beslutas samtidigt med det upptrappade kriget mellan Ryssland och Ukraina. Konflikten utnyttjas både för att motivera ökade försvarsanslag och för ett närmande till NATO. Detta sker trots att relationerna mellan Sverige och Ryssland och mellan Ukraina och Ryssland inte på något sätt är jämförbara. Likväl jämställs hotbilden mot Sverige med Ukrainas utsatta läge. När Sverige blir ett värdland för NATO ökar dock risken för att Sverige ska dras in i en väpnad konflikt mot Ryssland. NATOS högsta militära befälhavare har tidigare under våren meddelat att amerikanska trupper kan komma att sättas in i Ukraina.

Om NATO dras in i kriget i Ukraina och vi upprätthåller baser och förråd åt NATO finns det ju ett intresse för Ryssland att attackera Sverige för att slå ut NATO. Ett närmande till NATO innebär också att vi indirekt blir en kärnvapenmakt.

Det finns inget försvar för den ryska militära närvaron i östra Ukraina och annekteringen av Krim. Även om ryska ledare historiskt känner sig geopolitiskt inringade finns ingen rätt till väpnad intervention eller destabilisering av östra Ukraina. Detta ursäktar dock inte de europeiska ledarnas oförmåga att på ett tidigt stadium observera och förebygga en kris i relationen mellan Ryssland och Ukraina.

Det geopolitiska läget och förekomsten av starka fascistiska inslag på Majdan och i den provisoriska regeringen i Ukraina hade varit goda skäl att ta Rysslands oro på allvar. Konflikten om Ukrainas associationsavtal med EU hade behövt förhandlas utan tidspress och externa hot. De interna motsättningarna inom Ukraina och de villkorslösa kraven från såväl EU som Ryssland, att välja mellan oförenliga handelsavtal, satte ofrånkomligt relationerna till Ryssland på spel.

De fascistiska grupperna i östra Ukraina har fortsatt att spela en viktig roll bland annat genom några av de frivilligbataljoner som deltar i striderna. Där deltar t.ex. en befälhavare som använder sig av en Waffen SS-symbol och förespråkar politiskt våld. Två svenskar, som är medlemmar i det nynazistiska Svenskarnas Parti och Svenska motståndsrörelsen, deltar i striderna på regeringssidan för att som en av dem säger: ”…Ukraina kan bli vaggan för en ny nationalism i Europa”. Dessa exempel visar att hela eskaleringen av Ukrainakonflikten kännetecknas av brist på kritiska analyser och förebyggande konfliktåtgärder.

Det Sverige behöver är inte ett närmande till en krigsförberedande organisation som militärmakten NATO. Sverige behöver istället utveckla sina fredsfrämjande insatser. Hotfulla uttalanden om sanktioner parat med militär uppladdning har enbart orsakat ekonomiska skador och ömsesidigt misstroende. Vilka ursäkter man än har för sina tidigare strategier är det uppenbart att en rationell analys av nuläget leder till krav på färre militära förberedelser och fler förtroendeskapande åtgärder. Sveriges bidrag till arbetet med ”Det östra partnerskapet” skulle kunna vara projekt som förebygger väpnad konflikt och förstärker fredliga relationer mellan EU och Ryssland.

1 kommentar på “Nato planerar för krig

  1. Sven Ruin skriver:

    Tack för att du uppmärksammar riskerna med Nato. Redan det tidigare samarbetet med Nato har varit väldigt olyckligt. Jag tänker då speciellt på hur Nato fick med Sverige i kriget i Libyen 2011. Kriget ledde till ett Libyen i kaos, med allt det innebär av bland annat flyktingar. Se gärna uppropet på tinyurl.com/ApoLib