I byn Kangolé, söder om Malis huvudstad, är det två familjer av tio som har mat. Det har inte regnat sedan i september, i skuggan är det 40 grader varmt. I byn finns inget att äta alls, de två familjer som inte svälter får mat från släktingar.

Från och med nu och flera år framåt räknar FN med att drygt 20 miljoner människor i Sahel kommer att sakna mat. Miljontals människor i Sahelområdet i Afrika, från Senegal i väster till Tchad i öster, hotas av svält. Flera svåra år med torka och översvämningar har gjort det allt svårare att klara matförsörjningen. Många har ätit upp de fröer som skulle planterats kommande år. Alltså minskar skörden också under år av något mindre torka. Många av de unga flyr området, barn och gamla blir kvar. Enligt FN finns det nu runt fem miljoner barn med akut näringsbrist i Sahel.

Svält! Svält! Miljontals människor i Sahelområdet svälter i dag… Svältkatastrofen är ingen tillfällighet, ingen oförutsedd väderhändelse. Svältkatastrofen är en förutsedd konsekvens av de klimatförändringar som vi vet kommer att eskalera de närmaste åren. Orsaken är vår ovilja att förändra utsläpp av koldioxid. Svälten handlar även om Sveriges och Europas politik.

Våra nationella ekonomier, vår privata egendom, våra drömmar om segelturen i skärgården eller våra planerade vandringar vid polcirkeln är inte oberoende av byn Kangolé. Vi lever i ett nytt globalt landskap som skapats av många komplexa relationer mellan våra samhällen och miljön. Svälten i Sahel är i högsta grad en angelägenhet för oss lika viktig som källan till vårt lokala dricksvatten eller de naturresurser som vi förlitar oss på för att skapa välstånd. Vi har börjat slå i taket för vad jorden tål och kan inte längre styra planetens oförutsägbara reaktioner.

Kanske ville du redan i början av denna artikel avbryta läsningen. Vad kan väl jag göra för att påverka denna till synes hopplösa utveckling? Jag kan väl inget göra? När du tänker så har du redan blivit skadad av den politik som håller på att bli valstrategernas födkrok. Denna uppgivenhet har minskat förtroendet för politiken och demokratin. Din reaktion är en del av misstron mot tron på en demokratisk utveckling.

Förändringar ses som ett hot mot den egna tryggheten och de skyddande bidragssystemen hånas av ledande politiker. Visioner får inte plats i valrörelsen och politiken förvandlas till krispolitik som inte tillåter blicken att riktas särskilt långt fram. Vid behov riktas den inte heller särskilt långt bakåt och när det sker är det svartmålningar av en tid som många glömt.

1600-talsfilosofen Tomas Hobbes hävdade att människan aldrig känner sig trygg och därför alltid strävar efter mer makt för att försvara det hon äger. Den tanken passar in i vårt nuvarande ekonomiska system som syftar till kapitalackumulation och inte fördelning. Alla är otrygga i ett sådant samhälle där socialstaten inte längre skyddar den egna välfärden och alla har någon i sin närhet som har det sämre än de egna förutsättningarna. Otryggheten blir en del i systemet.

När politikerna sviker är det dags att svika dem. För Sverige och Europa borde det inte handla om att välja fortsatt upprustning, miljöförstöring, ökade klyftor och ojämlikhet utan om att skapa nya valmöjligheter som leder till förändring av dessa negativa val. Att påstå att planeten inte kan göras bebolig för mänskligheten för att klimatförändringarna inte går att stoppa är att välja en livslögn. Den kortsiktiga dagspolitiken stänger för radikala lösningar. Nu är det dags att höja blicken för att se nödvändigheten av långsiktiga visioner och att finna fruktbara vägar att nå dem.

Även om hoppet är litet och svårigheterna till synes oöverstigliga så har Europa och Sverige aldrig varit rikare och aldrig haft bättre förutsättningar att klara uppgiften. Föreställ dig ett Europa som djärvt riktar blicken längre bort, utöver sina egna gränser och sitt eget territorium, ett Europa som intar en kritisk hållning till sin egen inskränkthet.

Det är val till Europaparlament och regering detta år. Välj bort de politiker som inte vågar ta svälten och klimathoten på allvar och använd din röst till en gemenskap utan gränser, en jättelik rörelse för förändring ett ”européer utan gränser” ett kosmopolitiskt och solidariskt Europa.