”Tiden måste användas. Ännu är icke massuggestionens tvång över oss.

Åter står kristna upp mot nazismen

Hanna Stenström

”Tiden måste användas. Ännu är icke massuggestionens tvång över oss. Ännu är icke det fria ordet bundet. Ännu kan sanningens och kärlekens evangelium ljuda.” Så avslutades en maning till den svenska kristenheten i Dagens Nyheter (s 5) 26 april 1933. Undertecknarna beskrivs i DN:s redaktionella ingress som ”…ett stort antal auktoritativa svenskar inom olika religiösa läger”. De var runt sextio enskilda kristna samt representanter för olika kristna kyrkor och samfund.

Adolf Hitler hade ju kommit till makten 30 januari 1933 och judar utsattes under våren för diskriminering, förföljelser, yrkesförbud i många yrken. Mot denna bakgrund skrev de sextio till alla Sveriges kristna därför att de såg det som sin plikt att uttrycka sin harm och oro. Det som skedde i Tyskland stimulerade, skrev de , antisemitism i vissa kretsar också i Sverige.

Uppropet manade Sveriges kristna att stå emot anti-judisk propaganda och den våldsmentalitet den främjar. Undertecknarna vädjade till Sveriges kristna att ”gentemot rashatet hävda Kristi människovärdering och broderskärlek.” De framhöll banden mellan judar och kristna samt allt kristna fått från det judiska folket och dess tradition, inklusive Jesus själv. De skrev:”Om icke tillräckligt starka andliga krafter i tid mobiliseras mot detta utslag av fanatisk och kortsynt nationalism är det icke gott att veta vad det kan åstadkomma.” Uppmaningen avslutades: ”Tiden måste användas. Ännu är icke massuggestionens tvång över oss. Ännu är icke det fria ordet bundet. Ännu kan sanningens och kärlekens evangelium ljuda.”

Uppmaningen får tyngd eftersom kristna kyrkor, deras teologier och praktik, haft en avgörande roll för att skapa och legitimera antisemitism genom historien. Det som skrevs i uttalandet verkar självklart men det var ett ställningstagande. Kristen tradition är inte enhetlig och entydig utan rymmer sådant som kan användas som resurser för ”kortsynt nationalism” och antisemitism. Den rymmer också en rikedom av resurser som kan mobiliseras till fredligt motstånd i sanningens och kärlekens namn och anda. Vi som är kristna måste ta ansvar och välja vilka resurser vi mobiliserar, så som alla människor måste välja vilka resurser de använder ur vårt icke enhetliga historiskt givna kulturella arv.

Återigen väljer kristna att mobilisera andliga krafter, traditionens resurser, mot nazismen. Själv kunde jag inte vara där och väljer att på något sätt delta genom att låta de sextio kristna ropa till oss som de gjorde för drygt åttio år sedan. ”Tiden måste användas. Ännu är icke massuggestionens tvång över oss. Ännu är icke det fria ordet bundet. Ännu kan sanningens och kärlekens evangelium ljuda.”

Kommentarsfältet är stängt.