Stiften måste fundera över hur de bäst tar tillvara kompetensen i församlingarna och hur de bäst bidrar till att den kompetensen ökar, skriver Emilia  Lindstrand. Anställ prestigefria experter, låna ut dem flitigt, lyssna in behov från församlingar och försök att tillgodose dem.

Lär av dem som lyckats

Emilia Lindstrand

Stiften måste fundera över hur de bäst tar tillvara kompetensen i församlingarna och hur de bäst bidrar till att den kompetensen ökar, skriver Emilia  Lindstrand. Anställ prestigefria experter, låna ut dem flitigt, lyssna in behov från församlingar och försök att tillgodose dem. Skapa enkla snabba forum att dela. Lär av dem som lyckats.

”De som jobbar på stiftet gör det för att de inte klarar av att jobba i församling.” Nej, så är det ju inte men jag har hört det sägas flera gånger i flera stift. Det visar på en upplevd distans mellan stiftsnivå och församlingsnivå. Att den ena inte vet vad den andra gör. En distans som inte borde existera.

Stiften, i betydelsen stiftskansliet, måste hitta ny relevans. Förr var stiftet något man var lite rädd för. Idag något man skämtar om. Imorgon kanske något som inspirerar?

Det pågår utveckling i relationen mellan stift och församlingar. Mer på vissa håll än andra. Den utvecklingen är nödvändig. Just nu står vi vid ett vägskäl: stiften som minsta möjliga personalstyrka för att ta hand om en biskop och lite skog eller istället satsa på att stå som reell samordnare av kompetens inom stift.

Mitt drömscenario är att stiftskansliet både är en kontaktförmedling och en expertpool. De ska veta vilken pedagog som är i framkant vad gäller konfirmander eller vilken diakon som har erfarenhet av självmord bland unga. De ska också flitigt låna ut sin kompetens vid behov: en kommunikatör vid församlingsförändring eller för att förbättra församlingstidningen.

Detta är till viss del möjligt idag, i vissa stift. Men absolut inte i alla och för allt.

Facebook har betydligt minskat mitt upplevda avstånd till stiftet. Framför allt avståndet mellan församlingskommunikatör och stiftets kommunikationsavdelning. Vi har en Facebookgrupp som i princip ersatt e-post och intranät och där jag snabbt får hjälp, tips och tankar – både från stiftsanställda och från kollegor i andra församlingar. Det gör mig till en bättre kommunikatör och det gör att stiftet upplevs som en tillgång.

På ett år har detta medfört en stor förändring i mitt arbetssätt. Det är en särskild tillgång för en yrkesgrupp som ofta ensamarbetar men att dela med sig mer och enklare utvecklar alla. Samordning blir enklare, goda idéer sprids snabbt. Vi har insett att vi inte måste uppfinna hjulet på egen hand. Jag tror att det också har förändrat stiftets kommunikationsavdelning: de lyssnar in ”rötternas” behov, önskemål och kompetens. Vi är nu en tillgång för varandra och inte ett ”vi” mot ett ”dom”.

Stiften måste fundera över hur de bäst tar tillvara kompetensen i församlingarna och hur de bäst bidrar till att den kompetensen ökar. Anställ prestigefria experter, låna ut dem flitigt, lyssna in behov från församlingar och försök att tillgodose dem. Skapa enkla snabba forum att dela. Lär av dem som lyckats.

Kommentarsfältet är stängt.