Här är ett tankeexperiment. Tidningen Fältbiologen intervjuar en person som är fullt övertygad om konspirationsteorin Chemtrails, det vill säga föreställningen att elaka storföretag/regeringen/frimurarna av svårbegripliga skäl vill förstöra vädret genom att bespruta luften med hjälp av passagerarflygplan.

Yttrandefrihet, för vem?

Här är ett tankeexperiment. Tidningen Fältbiologen intervjuar en person som är fullt övertygad om konspirationsteorin Chemtrails, det vill säga föreställningen att elaka storföretag/regeringen/frimurarna av svårbegripliga skäl vill förstöra vädret genom att bespruta luften med hjälp av passagerarflygplan.

Den självutnämnde chemtrailsexperten beskrivs som en kontroversiell yrkesbiolog som har fått utstå hån och förföljelser för sina åsikters skull. Att själva idén om chemtrails är rent hittepå ges inget utrymme i artikeln.

Kritiken låter inte vänta på sig. Seriösa naturvetare och allmänhet hör av sig och frågar vad i all världen som har flugit i redaktionen, som sprider sådant nonsens. Svaret blir att tidningen inte gör skillnad på olika biologer, och hellre hävdar yttrandefriheten: Det är hemskt att någon ska förföljas för sina åsikters skull.

Ungefär på den nivån har journalisternas egen branschtidning Journalisten lyckats lägga sig, när de intervjuar en dömd och våldsam politisk aktivist, fast i den Breivikska Eurabiadimman, välkänd för att ha tältat beväpnad i Lars Vilks trädgård för att skydda honom, och aktiv medarbetare till den rasande rasisten Ingrid Carlqvist, på Dispatch International.

Denna människa kallar sig fotograf, och han är också känd för att fotografera människorättsaktivister. Det är ingalunda någon oskyldig aktivitet eftersom många som identifieras snabbt hängs ut på nätet och hotas till livet av den counterjihadrörelse som mannen tillhör. Han är lika mycket en journalistisk fotograf som en chemtrailstroende är biolog.

Men det är värre ändå. Chemtrails är en udda men på det stora hela harmlös konspirationsteori. Eurabiateorins anhängare har en dokumenterad våldspotential. De är ett hot mot demokratin.

Att under yttrandefrihetens flagg främja dessa människors aggressiva verksamhet mot muslimer, människorättsaktivister och andra misshagliga element, det är bortom naivt. Chefredaktören Helena Giertta gör bort sig totalt genom att behandla denna politiska sekt som om den hade ens en gnutta trovärdighet.

Lisa Bjurwald, expert på extremism på nätet, har vid upprepade tillfällen varnat för att vi inte vet när nästa Breivik eller Mangs föds i den counterjihadistiska miljön. Det är en krutdurk med en osynlig stubin, och journalisternas egen branschtidning bidrar nu till att springa runt och tända eldar.

Det är inte minst ett svek av tidningen mot alla de medlemmar som har rapporterat om hoten mot demokratin och funnit sig uthängda av gänget kring Dispatch International. Giertta borde allvarligt tänka över vems yttrandefrihet hon egentligen värnar med sitt agerande.

Mattias Irving

3 kommentarer på “Yttrandefrihet, för vem?

  1. Anna skriver:

    Har du totalt missat att det än så länge råder åsikts och pressfrihet i Sverige? Och varför påpekar du vilka han fotograferar? Är det inte en journalist jobb? Yttrandefrihet är större Mattias!

  2. Mattias Irving skriver:

    Anna, yttrandefriheten är inte hotad för att en tidning avstår från att intervjua en människa med allvarliga problem och vanföreställningar om muslimskt maktövertagande. Spara gärna det högstämda tonläget till de tillfällen då yttrandefriheten verkligen hotas.

  3. Peter skriver:

    Mattias Ïrving har naturligtvis alldeles rätt. Har man ”fel” åsikt gäller inte yttrandefriheten och då kan inte ens polisen utlova nåt beskydd. Vi talar alltså om Sverige 2014.