Jämställdhetstanken och idéer om kvinnors och mäns lika värde och rättigheter har idag en solid plats hos såväl kvinnliga som manliga muslimska tänkare. De som tagit till sig dessa idéer för en ojämn kamp mot en traditionell och kvinnofientlig kvinnosyn, representerad av konservativa och traditionalistiska religiösa ledare, skriver Mohammad Fazlhashemi.

”Genusjihad” behövs för en jämställd värld

Mohammad Fazlhashemi

Jämställdhetstanken och idéer om kvinnors och mäns lika värde och rättigheter har idag en solid plats hos såväl kvinnliga som manliga muslimska tänkare. De som tagit till sig dessa idéer för en ojämn kamp mot en traditionell och kvinnofientlig kvinnosyn, representerad av konservativa och traditionalistiska religiösa ledare, skriver Mohammad Fazlhashemi.

För en tid sedan varnade människorättsaktivister i Irak om det nya lagförslaget inom familjelagstiftningens område. Den så kallade artikel 41 – också känt som Jaafari-lagen – innebär att små flickor, ner till 9-års ålder, skulle kunna giftas bort. Artikeln innebär också att en make får ha sex med sin fru när han vill och kvinnan får inte neka honom sex. Samtidigt begränsas kvinnans rörelsefrihet så att hon inte får lämna huset utan mannens tillstånd.

För några år sedan var jag på ett studiebesök i Afghanistan och i Kabul träffade jag ordföranden för Afghanistans oberoende människorättsorganisation (AIHRC) Sima Samar (f. 1957), som var djupt bekymrad över ett nytt lagförslag inom familjelagstiftningens område som skulle missgynna kvinnors ställning. Det rörde sig om liknande begränsningar i kvinnors rättigheter som i den irakiska artikel 41.

Sima Samar använde en träffande beskrivning för de som hade fört pennan och skrivit lagförslaget. ”Deras världsbild tycks ha sitt centrum i sängen och dessa män verkar ha svårt att tänka på någonting annat än sex och hur de ska få sin sexuella lust/drift tillfredsställd på bästa möjliga sätt”, sa hon med en djup ironi.

I höstas gick debattens vågor höga i Iran där ett lagförslag vars syfte var att skydda föräldralösa barn öppnade möjligheten för vårdnadshavarna att ingå äktenskap med barnen efter att de blivit myndiga. Lagförslaget öppnade en möjlighet för män som adopterade föräldralösa flickor att gifta sig med adopterade flickor efter att de blivit myndiga.

Lagförslaget väckte stor avsky och utlöste kraftiga reaktioner bland allmänheten och inte minst bland adoptivföräldrar. Jurister, människo-, kvinno- och barnrättsorganisationer samt en och annan politiker reagerade kraftfullt mot lagförslaget. De menade att lagförslaget inte bara stred mot andan bakom värnet av föräldralösa barn, utan också gav adoptionen en sexuell dimension som omkullkastade hela tanken bakom skyddet av barn som behövde ett nytt hem och kärleksfulla adoptivföräldrar. När protesterna tilltog uttalade sig den iranske justitieministern i frågan som ansåg att lagförslaget stred mot landets lagstiftning. Även den iranska vicepresidenten i kvinnofrågor, Maryam Mojtahedzade, riktade hård kritik mot lagförslaget och uppmanade parlamentsledamöterna att rösta mot det.

När en rad framstående rättslärda konfronterades med de folkliga protesterna, de etiska tveksamheterna som restes, samt den intensiva och sarkastiska debatten som fördes på sociala medier kom allt fler kritiska reaktioner från religiösa ledares sida som på ett eller annat sätt markerade sitt avståndstagande från lagförslaget.
Den afghanska kvinnorättsaktivisten Sima Samar sätter fingret på kärnan i problematiken. Det är männens tolkningsföreträde som är grunden för problematiken. Denna uppfattning delas av den f.d. shiitiske iranske skriftlärde Mohammad Javad Akbarein (f. 1975), som skrev att de kvinnofientliga lagförslagen har tillkommit genom männens tolkningsföreträde.

Han anser att det största problemet är vad han kallar en manlig rättstolkning, fiqh. Männen har haft privilegiet att blockera alla möjligheter att ta fram nya lagtolkningar som är anpassade efter de nya samhällsförhållandena. Det är denna manliga rättstolkning som i varje fråga som berör kvinnor, oavsett om det handlar om arvsrätt, skadestånd, sexualitet, rätten till skilsmässa m.m. ser på kvinnan som ett bihang till mannen. Mannen utgör normen som kvinnan ska anpassa sig efter. Det är den manliga normativiteten som ligger till grund för påståendet att värnet av kvinnans värdighet sker genom en begränsning av hennes fri- och rättigheter. Denna manliga fiqh legitimerar juridiska, sociala, politiska och ekonomiska orättvisor som genomsyrar den traditionella patriarkala tolkningen av islams urkunder.

Jämställdhetstanken och idéer om kvinnors och mäns lika värde och rättigheter har idag en solid plats hos såväl kvinnliga som manliga muslimska tänkare. De som tagit till sig dessa idéer för en ojämn kamp mot en traditionell och kvinnofientlig kvinnosyn, representerad av konservativa och traditionalistiska religiösa ledare.

Kvinnorättsaktivister i muslimska länder som tagit upp kampen mot kvinnoförtrycket arbetar på olika fronter. En rad framstående tänkare, advokater, forskare, medborgarrättsaktivister och kvinnorättsorganisationer som identifierar sig som praktiserande muslimer har på olika sätt verkat för att reformera dessa lagar. De driver landsomfattande kampanjer för att åstadkomma förändringar i lagstiftningen, skriver böcker, tidningsinsändare, är aktiva på sociala medier m.m. för att förbättra kvinnornas situation.

Deras kamp har krönts med framgång på vissa håll. Ett par exempel är reformeringen av familjelagstiftningen i Marocko 2004 och det nya grundlagsförslaget i Tunisien som befäster jämställdheten mellan könen i grundlagen. Den långsamma takten och det kompakta motståndet från traditionella och konservativa religiösa auktoriteter är dock ganska nedslående.

Den muslimska debatten kring kvinnofientliga lagar och bestämmelser anknyter till genusordningen i de muslimska ländernas sociala, kulturella politiska och ekonomiska strukturer. Upprinnelsen till ojämlikheten mellan könen och den diskriminering som kvinnorna utsätts för kan sökas i männens tolkningsföreträde och i deras missbruk av detta. Kritiken riktas mot de manliga religionstolkarna som skapat regler och institutioner för att vidmakthålla ojämlikheter.

Motståndet mot denna ojämlikhet bottnar i en idétradition som har ena foten i det moderna feministiska idékomplexet och den andra i den muslimska sociala, kulturella och religiösa myllan och dess traditioner. Det rör sig om en ansträngning, jihad, eller med islamologiprofessorn Amina Wadud (f. 1952), uttrycker det ett genusjihad, som går ut på att motarbeta de kvinnofientliga tolkningstraditionerna.

Hon får stöd av exempelvis den muslimska kvinnorättsforskaren Riffat Hassan (f. 1943), som understryker att enda sättet att motarbeta de kvinnofientliga synsätten är ett nytänkande ur ett post-patriarkalt perspektiv. Hon anser att männens tolkningsföreträde har satt sin prägel på all tolkning i islam och att enbart en nytolkning som frigör sig från det patriarkala synsättet kan stå i överensstämmelse med Koranens anda. Detta är också den enda utvägen för att lösa diskrimineringen av kvinnor i muslimska länder. Kvinnans frigörelse och jämställdheten mellan könen är en förutsättning för demokratisering av muslimska länder, understryker hon.

Kommentarsfältet är stängt.