Upprörda känslor möter Helle Kleins krönika där hon föreslår att väjningsrätten för präster bör tas bort och att det är ett rimligt krav på Svenska kyrkans präster att visa respekt för biskops- och kyrkomötets beslut att säga ja till samkönade äktenskap. I morse gör sig Bertil Murray i morgonekot till talesman för de som vägrar viga homosexuella par. Han förvandlar viljan till livslång kärlek mellan två människor som vill ingå äktenskap till en fråga om vem man delar sängplats med. Han kränker inte bara de homosexuellas kärlek utan alla som valt att ingå äktenskap för att manifestera sin kärlek.
Vad menar Bertil Murray med att det viktigaste i livet inte är vem man delar säng med utan tron på Jesus Kristus. Kan man inte ha en tro på Jesus Kristus oberoende av vem man vill dela sängplats med, heterosexuella, homosexuella vigda eller ovigda? Är vi inte omslutna av Guds kärlek oberoende vilken sexuell läggning naturen har gett oss?
Som svar till dem som förvägras att få sin kärlek konfirmerad i kyrkan börjar Bertil Murray prata sexualitet. Kärleken i samkönade äktenskap handlar lika lite som kärleken hos tvåkönade par om enbart sexualitet. Sexualitet och kropparnas dragning till varandra är mer ett uttryck för en bredare och djupare upplevelse av kärlek mellan två människor. Den omfattar både sexualitet och hela den personlighet som vi formats till. Kärleken lever också sedan sjukdom eller åldersförändringar har brutit ned den sexuella förmågan. Det är orimligt att kyrkans företrädare ska avgöra vems kärlek som är värd att välsignas av den Gud som skapat kärlekens mysterium.
Vigsel och äktenskap går ut på att bekräfta kärlek, och det har kyrkan bestämt sig för att bejaka oavsett om det är kärlek mellan två män, två kvinnor eller mellan en kvinna och en man. Det är därför rimligt, att som Helle Klein föreslår, upphäva den enskilde prästens rätt att som överdomare av kyrkans teologi avgöra vems kärlek som ska välsignas.
”Det är därför rimligt, att som Helle Klein föreslår, upphäva den enskilde prästens rätt att som överdomare av kyrkans teologi avgöra vems kärlek som ska välsignas.”
En annan rimlig lösning skulle ju kunna vara att Svk avsade sig den juridiska vigselrätten, och bara utförde den kyrkligavigseln. då behöver vi som kyrka inte tänka på att vi utför vigsel å statens vägnar. Eller varför inte låta de präster som inte kan tänka sig samkönad vigsel avsäga sig sin vigselrätt? Eller är det helt enkelt så att Arne och i förlängningen Helle menar att ingen som har en annan åsikt om kristendom och homosexuallitet kan vara med i kyrkan?
Arne, konflikten handlar om sex och inget annat. Det handlar inte om värme, närhet, ömsesidig omsorg, delat hushåll, you name it. Så långt är påven med och kan välsigna. Det handlar om sex. (S-E-X).
Precis som i fallen med t.ex. syskon eller polygami. Ingen förbjuder samliv med syskon i största allmänhet (med halvsyskon kan man t.o.m. få gifta sej fast på dispens eftersom man inte alltid från början haft syskonskapet klart för sej). Ingen förbjuder samliv med fler än en vuxen i största allmänhet. Och nej, ingen vill förbjuda kärlek om än rubriken här på Dagens Seglora försöker antyda det. Det handlar de facto om vilken/vilka man ligger med eller med ett hos Rfsl/Rfsu men inte i kyrkan gångbart ord ”knullar med” och vad samhället resp. kyrkan (inte riktigt kommensurabla storheter) kan och bör sanktionera på det området. Och då är det detta vi ska diskutera även om det bryter mot decorum.
Sakligt sett är det alltså Helle Klein som bluddrar, även om en påtagligt nervös och otränad Bertil Murray lät mer bluddrig (några välutvecklade resonemang hinns heller inte med i vår tids programpunkter, men Helle och Bertil kan väl ge ut en egen podcast om de verkligen vill föra ett seriöst samtal?). Inte undra på att hon inte tordes möta Dag Sandahl, som brukar vara lika medial och skarp som hon själv.
Det hela gäller ju DET KRISTNA ÄKTENSKAPET ENLIGT BIBELN. Då avser det föreningen mellan en man och en kvinna. Detta välsignar alla
kristna kyrkor. Sv.kyrkans ”nya ordning” med
2 kvinnor eller 2 män finns inte i Skriften.
Därför kan inte de vanliga bibelcitaten användas vid en sådan ”vigsel” och därmed har
kyrkan ingen välsignelse att meddela.
Däremot kan 2 män eller 2 kv. förenas i samma
hushåll med gemensam ekonomi etc.
Hur många % av världens kristna accepterar
detta nya ”äktenskap”? Men det var ju bara
min Anton som gick i takt på hela regementet!
Arne – du skriver i en kommentar under Helles artikel följande: ”Nog finns det väl större saker som förenar oss med andra kristna i världen än att förvägra människor att manifestera den kärlek som skapelsen har välsignat dem med”
Berätta hur du ser på dem som skapelsen välsignat med lust till månggifte? Skall de förvägras den kärleken eller skall kyrkan välsigna?
Men Arne, varför kallar Du den enskilde präst, som för sin övertygelses skull inte kan viga samkönade par, för ”överdomare”
Menar Du verkligen att han, eller hon, skall tvingas utföra en kyrklig handling, som ej står i överensstämmelse med samvetet?
I så fall är jag förvånad över Din okänslighet, särskilt mot bakgrund av ordningen att församlingen skall anlita annan präst för den aktuella vigseln.
Bengt mitt perspektiv är från det samkönade parets horisont som får sin kärlek avvisad. De får uppleva att någon dömer ut min kärlek som ogiltig inför Gud. Att utföra de tjänster som den kyrka jag tillhör erbjuder sina medlemmar bör väl inte vara oöverskådligt.Om samvetet förbjuder mig att göra dessa tjänster hur ska jag då kunna lägga över ansvaret på en kollega?
@Arne, Att utföra de tjänster som den kyrka jag tillhör erbjuder sina medlemmar bör väl inte vara oöverskådligt
Du får det att verka så enkelt, när beslutet i kyrkomötet är taget så är det bara att byta ståndpunkt. lek med tanken att kyrkomötet efter ett nyval fattar beslutet att fördöma homosexualitet i all förkunnelse, skulle du då foga dig efter det beslutet och med innerlighet utföra det?
Johan att följa sitt samvete är aldrig enkelt men det är alltid något jag själv måste ta ansvar för och kan aldrig läggas över på någon annan.
En sak jag förvånats över i sammanhanget är hur kyrkan och de polyamorösa undvikit den kränkningsdebatt som finns här.
På vilket sätt är de olika poly-relationer som finns mindre värda, eftersom Åke Bonnier i TV kunde säga att kyrkan inte kan välsigna flerpartsrelationer utan att han blir hängd för det?
Om grunden är Ludvig Jönssons ord att ”där kärlek sker, sker något heligt” så borde det inte *antalet* personer i en relation vara det avgörande.
Eller är det så att Svenska Kyrkan skall vara statens välsignelseinstitut och bara välsigna det som statsmakten för tillfället finner rimligt att välsigna?
Ja, Bo! Min tidigare kommentar berör samma sak och det skulle vara intressant att höra Arne reflektera över det. Antingen måste han bejaka månggifte eller sluta att bejaka samkönade äktenskap – så jag förstår att en reflexion dröjer.
Bo och Olle, det är inte så komplicerat som det låter. Skulle min kyrka bejaka månggifte skulle jag lämna den.
Hej Arne – ok, det är inte så komplicerat skriver du. Berätta mer – vad gör att du bejakar samkönade äktenskap men inte mångifte? Varför är samkönad kärlek värd att välsignas men inte polyamorös kärlek?
I undran
/Olle