Europa håller på att dras in i ett nytt kallt krig mellan öst och väst. Det mest skrämmande är den totala frånvaron av gemensam verklighetsbeskrivning. Att lyssna på president Vladimir Putin och utrikesminister Carl Bildt är som att höra dem beskriva en elefant i ett mörkt rum. Eftersom det var omöjligt att se elefanten trevade de i mörkret. Resultatet vet vi, om de blott haft var sitt ljus hade chansen varit större att de talat med samma stämma.
Det allvarliga i situationen är att försöken till dialog och samförstånd för länge sedan har upphört och ersatts av hot. Ljuset har slocknat och makthavarna trevar i mörkret. Om inte motsidan svarar på hoten så återstår enbart en upptrappning. Sverige har strävat efter neutralitet sedan det misslyckade kriget mot Ryssland 1809. Nu agerar Sverige på nytt som en av de aggresivaste aktörerna i utvecklingen av EUs projekt ”Det östliga Partnerskapet”. Ironiskt nog med Krim som krigsskådeplats ännu en gång.
Visionen att göra Ukraina till en del av den europeiska marknaden med anslutning till EU och NATO står mot visonen av en eurasiatisk marknad under rysk militär och politisk hegemoni. Historiskt står vi i ett vändkors som kan innebära krig eller fred. I detta känsliga läge har Europeiska utrikespolitiker, enligt Henry Kissinger, bidragit till att göra ett förhandlingsläge till en kris. Att tvinga Ukrainarna att välja mellan Väst och Ryssland var från början lika feltänkt som historielöst.
I detta läge dras Sverige mer och mer in i NATOs maktspel mot Ryssland, detta med hjälp av en utrikesminister som nyckelspelare i en konflikt där också hårdföra nationalister spelar en avgörande roll. Samtidigt höjer Sverige sin försvarsberedskap på Gotland med två Gripenplan från F7 i Såtenäs medan Ryssland genomför en större flottövning utanför Kaliningrad. I Nordnorge pågår just nu en stor militär NATO övning, Cold response, där även svenskt territorium utnyttjas. Av de 16000 militärer som deltar är 1400 svenska. Trupperna tränar, enligt norska försvaret, på att agera i ett krisområde, där de ska hantera allt från högintensiv krigföring till terrordåd och massdemonstrationer.
När Sverige för åtta år sedan började delta i NATO övningar var perspektivet att inget kunde hända inom en tioårsperiod. I dag måste vi vara beredda på att det kan hända nu. Istället för att använda de gångna åren till kulturutbyte, diplomati och minskad vapenexport har vi ökat konfrontationsrisken med den rysska grannen.
För några veckor sedan laddades tidningarna med krigsrubriker som berättade att Ryssland höll militärövningar bara 30 mil från Sverige. När Sverige och NATO övar 30 mil från ryska gränsen blir det inga rubriker alls. Det ger svenskarna bilden av en hotfull granne i öst. Men i Ryssland uppfattas numera Sverige som ett litet hotfullt grannland som bjuder in en stormakt till militärövningar på sitt territorium.
