Att den egyptiska regeringen nu avgår tas av många som ännu ett steg på vägen tillbaka mot ett förrevolutionärt Egypten. Ovissheten gnager och många vill se en stark ny ledare.

Folket skapar Egyptens framtid, inte eliten

Helena Hägglund 150x150Att den egyptiska regeringen nu avgår tas av många som ännu ett steg på vägen tillbaka mot ett förrevolutionärt Egypten. Ovissheten gnager och många vill se en stark ny ledare. Men politiken skapas som vanligt där människor samlas, inte genom elitens utspel, skriver Helena Hägglund.

Interimregeringen i Egypten avgår. Som vanligt i Egypten får vi inga konkreta anledningar till varför, endast vaga hummanden om att offra sig för landets bästa. Vi är hänvisade till spekulationer. Och vi spekulerar, över betydelsen av att regeringen, som tillträdde efter det militära övertagandet i somras, inte lyckats skapa bättre säkerhet och starkare ekonomi. Eller att de pressades för hårt av de senaste veckornas stora strejker för implementering av lagsatta minimilöner. Eller att det är ett sätt att bereda väg för fältmarsalk Abelfattah El Sisis presidentkandidatur, så att han slipper säga upp sig från sin nuvarande position som försvarsminister.

Men det är blott spekulationer. Regeringen som leddes av socialdemokraten Hazem El Beblawi, var den femte i ordningen efter att revolutionen inleddes 2011, under en tid när vi sett tre grundlagsval, presidentval, parlamentsval, tvångsupplösandet av ett valt parlament och avsättandet av två presidenter. Den nye premiärministern väntas bli den tidigare Mubarak-ministern Ibrahim Mahlab och många väntar sig att den otroligt populäre fältmarsalk El Sisi ska tillkännage sin kandidatur till presidentvalet innan veckans slut.

Många tar detta som ännu ett bevis på en återgång till det förrevolutionära Egypten. Och visst är det många egyptier som i dagsläget struntar i hur regeringen är uppbyggd så länge de kan förstå sin egen framtid, oberoende av om revolutionens krav är uppfyllda, bara de har något annat än denna konstanta ovisshet. Det är därför fältmarsalk El Sisi förväntas vinna valet om han ställer upp. Då får egyptierna vad de ser som en stark ledare som kan göra framtiden lite mindre oviss. Stödet för militären är sedan länge mycket starkt och mitt i all tumult i den politiska toppen står de där de står, stabilt med kängorna på marken och pansarvagnarna dekorerade med texten ”armén och folket är en hand”.

Jag har för längesedan slutat chockeras av de dramatiska svängningar som sker i den politiska toppen. I stället dricker jag, som många andra, thé och spekulerar i konspirationer. För vad annat kan vi göra?

Och det är ju trots allt där politik och motstånd skapas, på kaféerna, i köken, i strejkerna på arbetsplatsen, utanför moskéerna och på universiteten. Det är när studenter demonstrerar och skjuts ihjäl på al Azhar-universitetet vi bör lyssna och när 20 000 textilarbetare strejkar i Mahalla vi bör titta. För medan den politiska elitens kriser stärker militärens makt så är det där styrkeförhållandena utmanas.

Helena Hägglund

Kommentarsfältet är stängt.