En svärm av reaktionära grupper går starkt framåt i hela Frankrike och driver sina frågor om abortlagstiftning, jämställdhet och samhällets syn på homosexuella. Liberaler och vänstern verkar stå närmast paralyserade, och samtidigt växer främlingsfientligheten, skriver Tomas Lindbom.

Hollande är paralyserad när de reaktionära tågar

Tomas Lindbom

En svärm av reaktionära grupper går starkt framåt i hela Frankrike och driver sina frågor om abortlagstiftning, jämställdhet och samhällets syn på homosexuella. Liberaler och vänstern verkar stå närmast paralyserade, och samtidigt växer främlingsfientligheten, skriver Tomas Lindbom. 

Bilden på familjen ligger framför mig på skrivbordet och pockar på min uppmärksamhet. Den är nyligen publicerad i den franska veckotidningen Le Nouvel Observateur och föreställer en familj som demonstrerar. Och inte är det som förr. Inte är det längre mamma socionom och pappa journalist med barn som hänger och slänger runt dem i en demonstration mot kriget i Vietnam på 70-talet. Det är inte heller längre politiskt röda familjer som demonstrerar mot intolerans mot oliktänkande och mot fördomar kring ras och sexuell läggning på 90-talet. Nej, den här bilden föreställer en familj av ett annat slag, en familj med vinden i ryggen i det nygamla Europa.

Familjen på bilden kommer i bredd på en av Paris gator under en stor demonstration häromveckan. De är sju – än så länge; pappa, mamma och fem barn. Två sitter i barnvagn. Och tre pojkar som verkar vara i åldern 4-7 år. De går mellan sina föräldrar, alla tre iförda tröjor med en tecknad bild i form av streckgubbar. Bilden föreställer en familj med en pappa, en mamma och två barn. Symbolen för denna rörelse som demonstrerar så flitigt i Paris sedan ett år tillbaka. Två av pojkarna liksom pappan bär var sin fransk flagga.

Pappan på bilden är notarie, får jag veta i artikeln och de bor i landskapet Sarthe som är ett utpräglat jordbruksområde söder om Paris. Han och hans hustru har aldrig drömt om att demonstrera förrän under det senaste året. Nu har de nästan klippkort på tåget till Paris tur och retur. Läget är allvarligt säger pappan om regeringens politik och han är klar i sin uppfattning: On veut du sexe, pas du genre (=kön, inte genus.) Han avvisar helt enkelt tanken på en social konstruktion. Och mamman tillägger att det är i hemmen och inte i skolan som fostran sker.

Familjen är inte ensam om att demonstrera. Kanske är de 100 000 eller 400 000. Siffrorna skiftar beroende på vem man frågar; inrikesdepartementet eller demonstrationsledningen. Demonstranterna tycker inte om de nya lagarna om samkönade äktenskap, om jämställdhet och reflektioner kring gender. Sådana tankar och förslag som regeringen nu lägger fram. Skolan är hotad. Familjen är hotad. Religionen är hotad. Moralen är hotad. Organisationen kallas Manif pour tous och är nu etablerad som högerrörelsen för familjefrågor i Frankrike. En rörelse som särskilt märks på gator och torg, ständigt demonstrerande.

I samma demonstrationståg går också människor som rasar över regeringens beslut att stoppa artisten Dieudonné som kryddat sina teaterkvällar i Paris och i andra franska städer med öppet antisemitiska utspel. Katolska konservativa familjer blandas alltså med rasister i samma tåg.

En ny våg av protester mot modernismen sprider sig nu i Frankrike. Det sker i spåren av de senaste årens främlingsfientlighet riktad mot muslimer och judar. Socialistregeringen har genom några reformförslag om ökad jämställdhet i samhället lyft på locket till en svärm av reaktionära grupper. Dessa ondgör sig nu i full frihet över att jämställdheten blivit föremål för en vetenskaplig analys och kräver i samma anda en återgång till forna tiders lagar mot abort.

Kan notariefamiljen från Sarthe demonstrera tillsammans med antisemiter? Ja, uppenbarligen går det bra. Främlingsfientlighet och en konservativ människosyn borde inte vara förenliga med varandra men fienden är densamma. Francois Hollande och hans regering är den mest mittenorienterade ministär som Frankrike någonsin skådat. Hollande själv är inte heller särskilt kulturradikal. Men vindarna blåser väldigt tydligt i en konservativ riktning. Jämställdhet kan tolereras men utan genderanalys. Homosexuella kan tolereras men utan att familjebegreppet tolkas om. Och varför inte nu ta tillfället i akt att pressa vänstern ännu mer på defensiven genom att kräva en hårdare abortlagstiftning.

Frankrike 2014 är en arena för starka känslor och upprördhet kring frågor som många av oss trodde redan var besvarade och lagda till handlingarna i Europa. Nu öppnar stora grupper för en ny debatt, tar initiativet och driver på. Liberaler och vänstern verkar stå närmast paralyserade. Hollande drog häromveckan tillbaka sin proposition om att tillåta assisterad befruktning för homosexuella kvinnor. En socialistisk politiker föreslog en stor motdemonstration men fick inget gehör inom sitt parti. Det är troligt att de konservativa krafterna kommer att stärka sin ställning ytterligare under året. Och vad händer i andra europeiska länder?

3 kommentarer på “Hollande är paralyserad när de reaktionära tågar

  1. Liselotte skriver:

    Det tar sig!

  2. Andreas Holmberg skriver:

    Ja, jag är personligen väldigt reaktionär när den politiska och journalistiska eliten gör om könsbegreppen i Sverige (fr.o.m. 1 juli 2013) utan ärlig och öppen debatt, med tillmälen som ”tvångssteriliserare” i bakfickan (gäller alltså alla oss som inte tror att män kan föda barn) o.s.v. o.s.v.

    Men precis som en rigid tokhöger provocerar fram konstiga konstellationer mellan liberaler och revolutionära kommunister – eller en rigid kommunistvänster får alla möjliga slags opponenter – sker naturligtvis detsamma när t.ex. den tokliberala queerrevolutionen ska drivas igenom. Och naturligtvis är det ett tacksamt tillfälle att pådyvla ”guilt by association”, Tomas – som om du och jag t.ex. borde vara för syskonäktenskap för att nazisterna är emot.

    Det är klart att man får vara försiktig med vilka man agerar offentligt och medialt tillsammans med – men om en nazist eller kommunist går med i en demonstration mot kärnkraft eller för palestiniernas sak kan man (som bekant) inte alltid rensa ut dem.

    Och inte tänker jag sluta kämpa för att även troende kristna (och muslimer!) åter ska kunna bli barnmorskor – bara för att Sverigedemokraterna är det enda parti som röstade för samvetsfrihet inom vården (KD svek och la ner sina röster; mitt FP röstade emot)!

  3. Mattias Irving skriver:

    Andreas, anledningen till att det kallas ”tvångssterilisering” är att transsexuella först felkönas av staten och samhället, och sedan tvingas sterilisera sig bara för att få tillhöra det kön som de egentligen hade.