Egyptens valresultat visar med all önskvärd tydlighet att det "breda stödet" för militärkuppen ska tas med en stor nypa salt. Den nya militärregimen har störst stöd hos andra maktgrupper i det Egyptiska samhället, inte hos folket självt, skriver Mohammad Fazlhashemi.

Kuppregimen har inte folkets stöd

Mohammad Fazlhashemi

Egyptens valresultat visar med all önskvärd tydlighet att det ”breda stödet” för militärkuppen ska tas med en stor nypa salt. Den nya militärregimen har störst stöd hos andra maktgrupper i det Egyptiska samhället, inte hos folket självt, skriver Mohammad Fazlhashemi.

När militärkuppen genomfördes sommaren 2013 i Egypten hävdade den sekulära oppositionen att en majoritet av befolkningen i Egypten var mot den folkvalde presidenten Mursi och Muslimska brödraskapet. Den militärstödda rebellrörelsen Tamarrod påstod att de hade samlat över 20 miljoner namnunderskrifter. Längst av alla gick en av MENA-regionens stormakter Saudiarabien, som var bland de första att ställa sig bakom kuppregimen och gav den ekonomiskt stöd i miljardklass. Det saudiska kungahuset påstod att trettio miljoner egyptier hade deltagit i massdemonstrationer som krävde presidentens avgång. Oavsett om det var liberaler och socialdemokrater, nationalister, salafister eller andra grupper som gav sitt stöd till militärkuppen var de eniga om en sak. De lyfte fram det folkliga stödet för oppositionen som en legitimerande faktor för att störta en folkvald regering. Ingen skulle någonsin kunna förneka att oppositionen hade ett folkligt stöd, men enligt oberoende källor var antalet deltagare i massdemonstrationerna inte mer än 5-6 miljoner.

Sedan militärkuppen den 3 juli 2013 har all opposition slagits ner brutalt och tusentals människor har massakrerats i besinningslösa stormningar av folksamlingar och ytterligare tusentals människor har fängslats. Kuppregimen tillåter ingen opposition och enligt människorättsorganisationer har Egypten förvandlats till en brutal polisstat.

I mitten av januari i år och inför treårsdagen av den egyptiska revolutionen genomfördes en folkomröstning om en ny författning, som tagits fram en grupp tillsatta av kuppregimen. I den hypernationalistiska yra, som råder efter kuppen, har det inte varit tillåtet att driva någon kampanj mot det nya författningsförslaget. Varje försök till en nejkampanj motarbetades av polisstaten. Enligt Amnesty Internationals rapport arresterades en grupp aktivister som vågade sig ut på gatan för att sätta upp affischer av polisen. De misshandlades och torterades i häktet anklagade för terroristbrott.

Trots att varje kampanj från nejsidan stoppades från polis och militär var det enligt den officiella egyptiska valkommissionen bara drygt en tredjedel av väljarna, eller 38,6 procent, som deltog i folkomröstningen. Denna siffra ska jämföras med valresultatet efter folkomröstningen drygt ett år tidigare om ett tidigare utkast till ny författning som genomfördes under president Mursis tid. Då deltog drygt 33 procent av väljarna.

Samtidigt ska man komma ihåg att nejsidan genomförde då en massiv kampanj mot det tidigare förslaget till grundlagen. Mursi och Muslimska brödraskapet begick många misstag och tog ett flertal ödesdigra felaktiga beslut, men under deras korta tid vid makten kunde oppositionen driva en hätsk kampanj mot det hårt kritiserade grundlagsförslag som hade tagits fram under Mursis tid på presidentämbetet.

Det senaste valresultatet visar med all önskvärd tydlighet att talet om det breda stödet för militärkuppen ska tas med, inte bara en nypa utan snarare en hel näve fullt, med salt.

Klart är att de olika sidorna på den hårt polariserade politiska scenen i Egypten har ungefär lika stort folkligt stöd. Skillnaden är att kuppregimen har den djupa staten, bestående av den politiserade och korrumperade domarkåren, näringslivets högsta ledning och militären bakom sig. De senares främsta maktbas är politiskt förtryck och det nakna våldet, vilket har gett de ett övertag.

Kommentarsfältet är stängt.