”Är Kristus delad?” Paulus fråga till församlingen i Korinth i 1 Kor 1:17 är temat för årets nu pågående (18-25 januari) internationella bönevecka för kristen enhet. Såväl i det ursprungliga sammanhanget som när frågan blir tema för böneveckan är frågan retorisk och kan bara besvaras med ”nej”. Tanken på en delad Kristus framställs som orimlig. Som så ofta i nutida kristet bibelbruk blir bibeltexterna modeller för oss. I den verklighet de beskriver känner vi igen vår verklighet. I de sätt att leva i tro på Gud som formuleras i texterna kan vi hämta modeller för att leva som kristna gemenskaper och enskilda, även om vi måste förändra det konkreta agerandet för att det ska vara adekvat i vår egen tid.
Temat är som brukligt valt av lokala ekumeniska grupper i ett enskilt land, i år från Kanada.. Reflektionen kring temat och gudstjänstmaterialet präglas av Kanadas mångfald: kyrkligt, språkligt och kulturellt. En ursprungsbefolkning, inuiterna, har haft en central roll i processen. Bönerna är inte bara böner för kyrkan utan anknyter också till FN:s millenniemål. Kyrkornas enhet är alltså inte bara till för kyrkorna utan ska också bidra till enhet i andra sammanhang, till återställda och läkta relationer mellan människor samt mellan människor och skapelse.
Reflektionstexten väjer inte för att tala självkritiskt om kyrklig splittring och konflikter. Den enhet som ska nås genom bön och arbete är en enhet som inte kräver likhet utan möjlighet leva i en gemenskap präglad av mångfald, där olikhet är en tillgång.Första Korinthierbrevet ger där en modell för en sådan gemenskap och underbygger att Kristus kan inte vara delad. Däremot kan en gemenskap i Kristus vara brokig (och bråkig).
Materialet är skrivet så att vi alla som lever i samhällen och kyrkor präglade av mångfald, konflikter och splittring kan känna igen oss, göra deras böner till våra. När Sveriges kristna råd presenterar böneveckan på sin hemsida skriver de också: ”Aposteln Paulus undrar över den mångfald och uppdelning som råder i Korint. Har Kristus blivit delad? Hans fråga är angelägen även för oss som mer än tidigare generationer lever i kulturell mångfald. Vår utmaning är att ta vara på rikedomen i detta och inte frestas till att leva i segregation.”
Allt detta är ju gott och rätt så vad är det då som ändå fattas? Varför är jag inte bara glad över att vara del av en världsvid kyrka som lever och talar så? Varför kan jag inte så enkelt hämta modeller från detta brev där jag också finner något jag kan göra till mitt eget? För i Första Korinthierbrevet läser jag ju också om att Gud står för andra värden än världens värden, och visar det genom att rädda människorna genom den korsfäste Kristus, stötestenen och dårskapen. Här finns alltså ett sätt att förstå Gud som jag inte vill vara utan.
Jag tror min otillfredställelse har med makt att göra. Paulus talar om splittring som beror på att församlingsmedlemmar följer olika ledare. Ledaren verkar ta Kristi plats. Vi anar också att skillnaderna, splittringen, har att göra med församlingsmedlemmarnas sociala status. Det råder oenighet om normer för kvinnors agerande och för sexualitet. Vi har Paulus version av hur det var men bakom den kan vi ana att det fanns andra versioner, andra bilder av hur verkligheten är och hur den bör vara. Det är hans version som överlevde medan de andras försvann.
Så utövas makt genom denna bibeltext. Makt att beskriva hur verkligheten är och hur den bör vara. Vi har inte någon text bevarad som berättar om exempelvis de konsekvenser Paulus brev fick för kvinnor och slavar. Bibeltexten som ger modeller för våra liv rymmer också problem som är våra. Skapades enheten i mångfalden på vissa personers villkor och andras bekostnad? Betalade kvinnor och slavar för att Kristus inte skulle delas?
Frågorna om normer för kvinnor, för kön, för sexualitet följer kyrkorna fortfarande och delar oss, något som böndagsmaterialet inte heller försöker dölja. Kristus är i den meningen delad och har alltid varit det. Risken finns fortfarande att enhet skapas genom att några dominerar medan andra osynliggörs och tystas. Låt oss be för kristen enhet men också för en enhet som erkänner att vissa spänningar och konflikter är verkliga, smärtsamma och måste leda till att kristna delas i denna världen för att inte enheten ska skapas på någras bekostnad.
