I alla tider har det funnits oönskade barn, som samhället tagit hand om eller profiterat på. Inte sällan dödades de oönskade spädbarnen och begravdes provisoriskt.

”Trösta din mamma och säg henne: Det är bra nu”

Rebecka Lennartsson

I alla tider har det funnits oönskade barn, som samhället tagit hand om eller profiterat på. Inte sällan dödades de oönskade spädbarnen och begravdes provisoriskt. Skammen över oönskade graviditeter har hängt sig fast lång in på nittonhundratalet, skriver Rebecka Lennartsson.

Aldrig vill jag bli en dum och klumpig
Främling mot dig.
Välmenande, beskäftig, taktlös.
Redan i det första ögonblicket
När man lyfte upp dig
Rasade du blint mot andras vilja, och jag
Kände hur det oerhöra
I din stolthet gick rakt in i mig.
En människa äger värdighet
Alltifrån begynnelsen.
Sen blir det livets sak.
Dikt av f d barnhemsbarnet Asta Bolin. Ur diktsamlingen Du i världen. Till ett mycket litet barn (1991):

På stadsmuseet i Stockholm där jag arbetar finns en skattgömma av fantastiska föremål; Victor Rollas berömda luftballong, Carl Mikael Bellmans luta, en uppsjö av ben och skärvor och kritpipor. Ibland är det de små och oansenliga föremålen som bär på de mest gripande historierna. För något år sedan lämnades ett enkelt och lätt solkat linnetyg till museets samlingar. Det hade varit viloplats för ett spädbarn, som låg instoppat intill murstocken på en vind på Barnhusgatan i Stockholm.

I november år 2000 fann man den lilla gossens mumifierade kropp. Hur pojken hade dött kunde man inte avgöra. Kanske hade han strypts av navelsträngen redan i moderlivet.

Kanske levde han när han föddes. Men hur hamnade han på vinden? Någon gång mellan 1900 och 1940 packades barnet in i sin svepning och gömdes. Troligen är han ett av de många barn som fått en provisorisk begravning under golv, bakom väggar eller i uthus därför att deras mammor inte kunde ta hand om dem.
Vid tiden då pojken hamnade intill murstocken hade förbudet mot att få barn före äktenskapet för länge sedan tagits bort.

Den djupt rotade skam som i århundraden fått ensamstående mödrar att kväva sina nyfödda, att slänga dem i sjön eller placera dem på trappan till ett bostadshus eller ett barnhem om natten skulle ändå komma att leva kvar långt in på 1900-talet. Som ensam kvinna var det dessutom i stort sett omöjligt att försörja sig själv och ett barn. 1895 var det bara 17 procent av de utomäktenskapliga barnen i Sveriges städer som vårdades av sina egna mödrar. Abort var förbjudet. För många kvinnor blev det en sista desperat utväg att försöka framkalla missfall, eller att föda sitt barn i hemlighet, döda och gömma fostret.

Samhället har genom århundraden på olika sätt försökt bemöta problemen med de oönskade barnen. Fattigvårdsordningen stadgades 1847 för att behövande barn skulle få fast bostad och uppfostras i kristen tro. I praktiken innebar det att barn auktionerades ut till lägstbjudande genom fattigvårdsnämnderna. I Stockholm startade fattigvårdens utackorderingsbyrå 1891.

Även från Allmänna Barnhuset ackorderades barn ut till fosterhem. Helst såg man att barnen kom ut på landet. Staden innebar faror och frestelser. Fosterlön utbetalades med 100 kr under första levnadsåret i början av 1900-talet. Vem som helst kunde till en början ta emot fosterbarn. ”Fosterbarnsindustrin” väckte kritik. Barn utnyttjades som arbetskraft och inkomstkälla.

Runt sekelskiftet 1900 upptäcktes flera fall av änglamakeri. Fattiga kvinnor tog mot ersättning emot andra fattiga kvinnors barn och förvandlade dem till änglar. Barnen förgiftades med opium, dränktes eller kvävdes, om de inte dog av brist på näring eller omvårdnad.

Fattigdom, stigmatisering, girighet och beräkning har i alla tider fört med sig fasansfulla följder för de svagaste och minsta. Låt oss aldrig glömma den historien – den hör inte bara till det förflutna.

I april 2004 bärs den okända pojken på vinden till sin sista vila, i en namnlös grav invid minnesstenen över barnhusbarnen på Adolf Fredriks kyrkogård.

”Trösta din mamma och säg henne: Det är bra nu, mamma”, säger prästen.

Kommentarsfältet är stängt.