Vi är många, vi är starka! Krossa fascismen nu! Ropen skallade i tre hektiska timmar. Där på idrottsplatsen dansade folket bort decemberkylan, ropade hem hoppet igen och skrek efter solidariteten tillbaka.

Nu är jag stolt svensk igen

Vi är många, vi är starka! Krossa fascismen nu!

Ropen skallade i tre hektiska timmar. Där på idrottsplatsen dansade folket bort decemberkylan, ropade hem hoppet igen och skrek efter solidariteten tillbaka.

Värdeordens tid verkar ha kommit. Nu fylls språket med de innebörder som debatten så länge har varit berövad: Nu talar vi politiskt om kärlek och hat! Vi pratar åter om våld och om solidaritet. Det är samhällets mest grundläggande beståndsdelar som nu lyfts upp i ljuset och diskuteras.

Vi är många. Och därför är vi också starka. Som Nathan Hamelberg sade på Kärrtorps Idrottsplats: När vår enskilda maktlöshet blir ett kollektiv, när vi organiserar oss, då förvandlas maktlösheten till makt. Demonstrationerna har sprakat som fyrverkerier över Sverige den gångna veckan. De har alla varit påfallande välbesökta, och föredömligt lugna. Talet om “våldsbejakande extremism” får stryka på foten inför den omisskännliga folkligheten som präglat dessa manifestationer.

Några gånger under dagen kunde man ändå undra hur manifestationens borgare kände sig. Arrangörerna duckade inte utan lät orden flöda med indignationens glöd, liksom de många artisterna som sjöng in ett nytt och varmare Sverige. De gisslade främlingskapet och segregationen, otryggheten och utförsäljningarna, polisens agerande och marknadens kortsiktiga vinstintressen. Och allting hängde ihop.

Det går inte att “bara” vara antifascist. Att stå upp för människovärdet är att stå upp också mot misogyni, funkofobi, islamofobi, antisemitism, afrofobi, antiziganism, homofobi – men också mot kärlekslösheten i ett system där somliga ska överordnas andra. Att vara antifascist är att motsätta sig varje över- och underordning. Det är en insikt som lär skära som en kniv genom valrörelsen 2014.

Detta är Sverige 2013. Inom en vecka efter att 30 högerterrorister attackerat en fredlig demonstration har vi tillsammans skrivit historia. Tusentals och åter tusentals människor har engagerat sig, från norr till söder. Fredens budskap och julens anda har aldrig varit så levande, och det är så att jag blir stolt över att vara svensk igen. Nu går vi snart in i 2014 med energi, fred i våra hjärtan och erfarenheter att förvalta i ord och handling. 2014 ska bli året då “antirasism” blir ett kodord för “kärlek”.

Mattias Irving

2 kommentarer på “Nu är jag stolt svensk igen

  1. Bengts Blogg skriver:

    […] av skickliga demagoger. Därför förstår jag dem som inte är lika lyriska och entusiastiska som Mattias Irving som på Dagens Seglora utbrister  ”nu är jag stolt svensk igen” eller Helle Klein som i en twittring […]

  2. Allan Karlsson skriver:

    Sverige, Sverige fosterland, vårt längtans mål, vårt hem på jorden—-
    Kan inte mer men GOTT NYTT ÅR min önskan!!