Historiska filmer säger alltid mer om vår nutid än den tid som filmen skildrar. Förra året blev det heta diskussioner kring historisk korrekthet i Tarantinos ”Django unchained”, för att ta ett exempel.

Prata om människovärdet

Ylva Liljeholm

Historiska filmer säger alltid mer om vår nutid än den tid som filmen skildrar. Förra året blev det heta diskussioner kring historisk korrekthet i Tarantinos ”Django unchained”, för att ta ett exempel. Men egentligen är frågan om tidsepoken i fråga är exakt skildrad eller inte irrelevant i en spelfilm. Det viktiga är alltid själva berättelsen, budskapet, känslan, den konstnärliga kvaliteten. Historiska inkorrekta detaljer kan störa åskådarens upplevelse av berättelsen – därför kan det var viktig att ligga så nära sanningen som möjligt. Men det går aldrig att undgå nutidens avtryck i filmen, hur noga man än försöker vara. Vi är ju de vi är, just nu och just här och det gäller även regissörer och manusförfattare.

Den 20 december har storfilmen ”12 years a slave”, regisserad av Steve Mcqueen, biografpremiär i Sverige. Filmen utspelar sig åren innan det amerikanska inbördeskriget. Chiwetel Ejiofor spelar Solomon Northup, en fri, svart man, musiker till yrket, gift och med två små barn. Filmen bygger på verkliga händelser nedskrivna av den verklige Solomon Northup som upplevde och med knapp nöd överlevde tolv år av slaveri. Boken gavs ut 1853 men har aldrig filmatiserats förut.

Solomon berövas sin frihet, kidnappas och förs bort till södern. Från att ha haft en egen identitet, ett liv, en familj, en kompetens är han nu en handelsvara som kan köpas och säljas som ägaren behagar. Han måste dölja allt han är. Att han är bildad, att han har familj, sitt eget namn.

”12 years a slave” är en extremt välgjord, välspelad och grym film. Det är lätt att tycka om och identifiera sig med Solomon. Att följa honom på resan mot total underkastelse och förnedring är gastkramande. Det gör nästan fysiskt ont att se (och höra) filmen. Såvitt jag förstår ligger scenografi, kostym, språk, gestaltning med mera mycket nära sanningen – man har verkligen bemödat sig om den historiska trovärdigheten. Ändå måste man se den här filmen med nutida ögon. Jag tror också att det är filmmakarnas avsikt. Se ”12 years a slave”, gläds åt att slaveriet officiellt är avskaffat i USA sedan 1865, men glöm inte att slaveriet har många skepnader och en global kostym.

Så länge människan klassificerar sig själv i olika kategorier, må det var kön, klass, etnicitet, färg, sexuell läggning, IQ-nivå eller vad som helst så kommer det också att finnas individer som använder dessa kategorier som ursäkt för inhumana handlingar. Man tar sig rätten att tjäna på en annan människa. En man som lurar unga flickor att sälja sexuella tjänster kan göra det för att han upplever att kvinnan är något annat än han själv. Svenska klädföretag kan underbetala sina arbetare och vi konsumenter ta för givet att kläder ska kosta nästan ingenting för att arbetarna där långt-bort-i-stan tillhör en för oss perifer grupp, en annan sort. De får ju ändå får jobb och säkert är vana vid hårt arbete och umbäranden. SD-företrädare som skriver att de ensamkommande flyktingbarnen borde svälta sig till döds eller i SVT säga att romer (dvs alla romer) säljer kattguld kan göra det för att upplever att flyktingbarn och romer är något helt annat än en svensk (fast hittills har de inte lyckats förklara vad en svensk är).

Tusentals elever har fått se ”Schindlers list” som skolbio för att få en förståelse för andra världskriget och förintelsen. Jag tror att många kommuner fortfarande visar den regelbundet trots att den har tjugo år nacken, och jag vet att den har fungerat fantastiskt bra som avstamp för diskussioner om människovärde och ondskans strukturer. ”12 years a slave” skulle kunna fungera på samma sätt för äldre ungdomar och vuxna. Se den och prata om vad det var som gjorde slaveriet möjligt. Och vad är det är som gör det moderna slaveriet möjligt.

Kommentarsfältet är stängt.