Spockhälsning – inte okej enligt Humanisterna?
Idag skriver Humanisterna på DN Debatt om en utebliven handskakning för snart ett år sedan. Ingenting är tydligen för trivialt för dessa rättyckare.
I korthet då: En muslimsk man ville inte ta en nybliven kollega i hand, med hänvisning till sin tro. Det ledde till att han blev nekad en anställning som han blivit utlovad. Trollhättans kommun reagerade på detta, betalade kompensation till mannen och skrev en varning till arbetsledaren som mannen vägrat ta i hand.
Debattartikeln trasslar snabbt in sig i definitioner av vad som omfattas av lagen om religionsfrihet och inte. Man menar att det inte kan ses som intimt förknippat med islams kärna att män och kvinnor avstår från att ta i varandra. Det hade varit ett mer vederhäftigt påstående om artikelförfattarna hade visat något slags förståelse för att islam är en världsreligion och inte likadan överallt. istället skriver man, ”många muslimer skakar hand med kvinnor, och lagen om religionsfrihet kan förstås inte täcka varje personlig tolkning av en trosuppfattning”. Således: Det finns en sorts islam, definierad av artikelförfattarna. Alla avvikelser från denna är personliga tolkningar.
Vilken märklig slump att samtliga tre kvinnor i Halal-TV hade gjort den ”personliga tolkningen” att de inte ville ta i främmande män, då. Vad är oddsen för det liksom?
Men det blir värre. I andra delen av artikeln likställs religiös sedvänja med obstinat vägran. Den som kommer från en könsseparatistisk miljö och har vuxit upp med att män och kvinnor inte tar i varandra hur som helst, likställs med en någon-vem-s0m-helst, som skulle motivera sin vägran med det korta utropet ”därför!”. Därmed, menar artikelförfattarna, med ett anlete som inte förråder den minsta antydan till självironiskt leende, kan det omöjligen vara diskriminerande att förvägra någon ett arbete om hen inte vill ta i hand. Så skulle ju även den behandlas som saknar all argumentation för sitt agerande.
Jag famlar efter ord för att beskriva hur världen svindlar, hur upp blir ner, hur historia blir till saga, hur vanlig respekt upplöses i tomt gnabb.
I Sverige har vi sedan några årtionden tillbaka en hälsningskultur där män och kvinnor tenderar att skaka hand med varandra. Variationer förekommer, men nigningar och bockningar anses höra det förgångna till. Det finns en djupliggande etnocentrisk förståelse för handslaget som liktydigt med hälsning över huvud taget. Att inte ta i hand blir då till detsamma som att inte hälsa alls. En sådan kulturell förståelse är bördig mylla för diverse plattityder om andras sätt att hälsa på. De icke etablerade hälsningsssätten förpassas lämpligen till litteraturens och filmens värld, där de kan exotiseras eller hyllas på avstånd. Spock är poppis på duken, men han skulle få det svårt att hitta jobb i dagens Sverige.
Mattias Irving
Mattias,
Denna gång blev det inte bra. Debattartikeln handlar om hur diskrimineringslagen skall tolkas, men du sätter frågan i en annan kontext.
Sedan saknas rationalitet och logik i dina argument.
Menar du att ”min religion förhindrar mig” är ett generellt argument som inte skall utredas?
Om JA: Då är det exakt samma svar som ”Därför”. Alla kan använda ”min religion…” för att åberopa diskriminering.
Om NEJ: Då går det att undersöka och jurister måste avgöra vilka handlingar som anses centrala inom en specifik religion, och vilka inte är det.
Men kanske är även detta en fråga det inte går att svara ja eller nej på.
Ulf,
din invändning är logiskt riktig. Men den återspeglar inte sakförhållandet särskilt väl. Sturmark, Westerberg et al gör sig till tolk över vad som är islam och inte. Där finns empiriska fakta att tillgå, som de inte tar hänsyn till. Att inte ta i hand mellan män och kvinnor är vanligt i vissa delar, men inte i alla delar av världen. Så går det (naturligtvis) när vi talar världsreligioner. Det är omöjligt och orättvist att försöka definiera ETT islam, EN kristendom. Det innebär inte att godtycke råder, men däremot att analysen måste tränga djupare. Det finns fler bottnar än ”mainstreamislam” och ”personligt godtycke”. Som redan nämnt, detta att inte ta i hand är vanligt på många håll.
Just i detta resonemang visar artikelskribenterna på sin religiösa tondövhet. Eftersom grundtanken helt tydligt är att alla muslimer tror och utövar sin tro likadant så framstår det som en brist i trovärdighet när vissa muslimer tar i hand och andra inte gör det.
Det framstår som särskilt besynnerligt när artikelförfattarna i samma text däremot gör tydlig skillnad på olika sorters kristendom (dock med en förfelad premiss, eftersom det inte här rör sig om ett förtryck av en minoritet, utan om könsseparatism).
Mattias,
Nej de gör sig inte till tolk över vad islam är. ”många muslimer skakar hand med kvinnor” är en deskriptiv utsaga, inte en normativ.
(Varför alltid denna feltolkning när det gäller muslimer? Hade aldrig gjorts om det stod något liknande om norrmän eller kristna.)
Och tanken med att lyfta olikheterna bland muslimer är inte att se detta som en brist i trovärdighet, utan att handskakning inte är något självklart ”intimately linked” till islam. Det är helt enkelt en bedömningsfråga.
I P4 Väst sa Sturmark något om att inte ta kvinnor i hand är något obligatoriskt inom islam, utan ett personligt val. Alltså kan man vara muslim och ta kvinnor i hand.
Det tycker jag är ett tveksamt resonemang, eftersom man kan tänka sig att det finns grupper inom islam där detta är att se som ”obligatoriskt”. För dessa tolkningar av islam blir då sedvänjan ”intimately linked”.
Där av kanske artikelförfattarna har fel om hur Europadomstolen skulle bedöma fallet.
Hej Mattias!
Handskakning är en del av ”mainstream islam” och traditionellt sett råder det i princip konsensus i frågan bland muslimer oavsett inriktning.
Det är dock viktigt att belysa att handskakningsfrågan inte är en kvinnorättsfråga på något sätt utan gäller åt båda hållen. Det handlar helt enkelt om en religiös definition av vad som är tillåten beröring mellan främmande personer av motsatta kön.
Liknande uttalanden har dock fällts tidigare av någon man kan tycke borde veta bättre. Läs gärna denna respons som är skriven utifrån ett muslimskt perspektiv.
http://www.islamakademin.se/blogg/resultatet-av-akademisk-och-journalistisk-ohederlighet/
Vad jag menade att säga i förra inlägget är att .. förbud mot handskakning är en del av ”mainstream islam”
Mattias,
Barakat kommer ovan med (till skillnad från DN artikeln) normativa och generella uttalanden om islam.
Om normativ kontra deskriptiv
En normativ utsaga handlar om hur något bör vara, en deskriptiv om hur det faktiskt förhåller sig. När någon beskriver Islam som en religion där många män och kvinnor skakar hand (frasen ”många muslimer skakar hand med kvinnor” får det att låta som att kvinnor inte är muslimer) och beskriver dem som inte gör detta som en avart, då har de gjort en deskriptiv (men felaktig) utsaga. De har inte sagt något om vad man borde eller inte borde göra inom islam.
Som du skriver i slutet Ulf, så finns det flera traditioner. Ingenting säger att en av dessa ska få företräde framför en annan i ett så enkelt fall som handslag, något som borde kunna lösas med ett minimum av social kompetens hos de inblandade.
Jag uppfattar texten som ett kraftigt försvar för rätten att inte ta sin (eventuellt blivande) kvinnliga chef i hand och att det är diskriminering om han mister en eventuellt utlovad praktikplats p g a detta.
Jag är tämligen ny på detta forum men jag har ändå hunnit uppfatta en lika kraftig ”oacceptans” av inställningen att de som inte anser att kvinnor ska vara präster – har jag fel här? För om jag har rätt så är det en väldigt tydlig inkonsekvens. Jag själv tycker inte att en kvinnlig präst ska behöva ha manliga kollegor som inte accepterar henne som präst, och kanske inte vill medverka i samma gudstjänster som hon eller ha på sig samma mässskrudar. Det är djupt kränkande. På samma sätt som det måste ha upplevts som mycket kränkande för den kvinnliga arbetsledaren att få stå med utsträckt hand mot en man som inte ville visa samma vänskapliga gest tillbaka.
Det är som jag ser det olika sidor av samma mynt. Eller har jag missuppfattat när jag tror att ni tycker att kvinnoprästmotståndarna inte ska ha rätt att följa sin tolkning av religionen om de vill verka som präster?
Hej Anna,
detta är inte jämförbart med kvinnoprästmotståndet. Det handlar nämligen inte om en ordning där män förtrycker kvinnor, utan om en ordning av könsseparatism. Vi har traditionellt könsseparatism också i Sverige i många fall, men gör andra sorters gränsdragningar. Vi har separata omklädningsrum, olika klädkod för män och kvinnor, etc. Även inom hälsning har vi tendenser att hälsa olika på personer beroende på deras kön. Här har vi en person som representerar en kultur som drar separatismen längs andra linjer än vi själva gör. Män och kvinnor tar där inte typiskt i varandra när de hälsar. De hälsar istället på annat vis. Det är INTE frågan om att män inte tar i kvinnor för att de är ”orena”. Lika mycket är det i så fall frågan om att kvinnor inte tar i män, av samma anledning. Att respektera detta borde inte vara alltför mycket begärt.
Jag tycker att du har rätt till största delen. Dock tycker ju inte kvinnoprästmotståndarna själva att det är en ”ordning som förtrycker kvinnor”. Jag menar fortfarande att parallellen kan dras mellan de olika fallen.
Att frågan skaver lite har väl också att göra med att de flesta muslimer inte väljer att tolka sin religion på ett sätt som innebär att avvisa ett vänligt handslag. Därför läser nog många in undermeningar i avvisandet som kan finnas där eller inte.
Gränsdragningen är inte så självklar som du tycker är alltså min åsikt. Hur en människa väljer att tolka sin religion spelar in i det allmänna intrycket precis som alla andra faktorer gör, tänker jag. Jag läste för ett par år sedan om en sfi-klass som satt könsseparerad med lärarens tillåtlse (synd egentligen att sådana extrema fall får plats i massmedierna då islamofobi sprids genom detta). Jag är själv sfi-lärare och frågan har aldrig någonsin kommit upp men jag skulle inte acceptera det i mitt klassrum OM frågan skulle komma upp.
Hur tänker du kring att ha rätten att vägra jobb i äldrevården om du erbjuds ett sådant som muslimsk kvinna? (Kan ibland vara det ett av väldigt få möjliga jobb för den som inte har utbildning från hemlandet.)
Anna,
Islam är ju en världsreligion. Den praktiseras på mycket olika sätt i olika delar av världen. Frågan är vilken rätt vi skulle få att ifrågasätta vissa muslimers kultur bara för att det fns andra muslimer (ibland i helt andra delar av världen) som gör annorlunda. Separatism mellan könen är inget man väljer efter att ha läst Koranen och funderat på egen hand, utan en del av en kultur man får med sig från barnsben. Vissa identifierar sig mer med sedvänjor och religion än andra, och det har de enligt religionsfriheten rätt till.
Vad gäller kvinnoprästmotståndarna så har jag nog fortfarande svårt att se parallellen. De vill ju aktivt motarbeta kvinnors rätt att utöva sina yrken. De vill skapa en fredad mansdominerad zon. Nu finns det såklart starka konservativa krafter inom Islam också (ja egentligen inom alla idéströmningar), som vill begränsa kvinnors rörlighet. Säkert kan sådana också gå hand i hand med könsseparatismen för att ytterligare isolera kvinnor. Men vi måste passa oss för att börja tillskriva människor hela åsiktspaket bara utifrån deras bakgrund. Därför är det viktigt att så länge som det inte finns mer information att tillgå, undvika att döma personen för en hel förtryckande ideologi.
Håller såklart med om att det är problematiskt att börja strukturera om hela klassrum efter liknande modeller. Så ska vi inte jobba. Likadant med fråga om äldrevård. I viss mån måste man kunna hitta kompromisser, som exempelvis att folk måste kunna få tillåtas hälsa på varandra på flera sätt än bara (för övrigt mycket ohygieniska) handskakningar. Men om man inte är villig att utföra moment som är centrala i arbetet man söker, då blir det naturligtvis ohållbart.
Det finns en strukturell risk att den som vägrar ett jobb av religiösa skäl riskerar utebliven ersättning, om skälen till att avböja inte respekteras. Men några sådana frågor har mig veterligen inte uppmärksammats. Det får i så fall bli en debatt när den dagen kommer.
Du har rätt i mycket men jag är fortfarande inte helt övertygad. Alla kvinnoprästmotståndare till exempel ”motarbetar inte aktivt kvinnors rätt”. Varför ska då de som vill det, p g a sin religion, inte bara kunna få avstå att tjänstgöra vid samma mässa som sina kvinnliga kollegor? Om de inte aktivt motarbetar? Varför behöver någon kvinnlig präst bli kränkt för det? ”Kvinnoprästmotståndare är inte emot kvinnor utan tror att Gud dikterat att kvinnor inte ska verka prästrollen.”(Jag själv har alltså inte dessa åsikter men jag menar fortfarande att du har dem till viss del själv när det gäller muslimer.)
Men mest menar jag nog att jag inte vill tvinga den påtänkte praktikanten att ta i hand, men jag själv skulle se en person som i den situationen sätter sin religion främst som en ”trouble maker” och skulle kanske hellre ge platsen till någon annan då. Helt enkelt för att jag har träffat så många muslimer ”från olika håll i världen” och hittills aldrig har träffat på någon som inte tolkar sin religion så att det i första hand är viktigtast att visa respekt och vänskap tillbaka mot en person som inbjuder till det. De allra flesta som jag har sett tar också i hand sinsemellan även om de kommer från icke-sekulariserade länder som Somalia. Att med dessa bakgrundsfakta möta en person som så att säga ”avvisar en vänlig gest” från den kultur som (i det läget, då det handlade om en praktikplats) försörjer honom så tolkar jag honom som ohyfsad. Även om just han råkar komma från ett land där man inte tar i hand. Jag vill inte tvinga honom att ta min utsträckta hand, men jag tycker det är dålig stil om han inte gör det. Eftersom han vet att det är kränkande för mig att han inte besvarar min hälsning.
”Vissa identifierar sig mer med sedvänjor och religion än andra och det har man rätt till” skriver du. Är det sant? Kan du ha niqab som sjuksköterska så att patienterna inte kan se ditt ansikte? Diskriminerar du om du menar att det är viktigt för patienterna att kunna se ditt ansikte när du vårdar dem? Kan den muslimska kvinnan välja att bara sköta om kvinnliga äldre även om det finns många män som behöver hjälp på äldreboendet? Eller ska hon slippa arbeta helt om det inte finns något annat lämpligt jobb på orten?(På det sista svarade du ju delvis.)
Det är en avvägningsfråga hela tiden anser jag. Obs dock att jag inte tycker att mannen själv måste ta initiativ till handskakning, jag bara uppfattar det negativt att låta någon stå min sin utsträckta hand i luften. Det är det som är kränkande och känns förnedrande för den som blir utsatt för det.
P.S Jag har också deltagit i debatten inne på Dag Sandahls blogg på sistone och en muslim hävdade där att han trivdes bättre med de kristna som fanns där än ”PK-svenskar som fjäskade för hans religion men fördömde klassisk kristen religion”. Fast jag förstod inte helt vad han menade.
Helt enkelt så tycker jag att religion inte ska särbehandlas på det sätt det ibland gör även om jag är medveten om att lagen är utformad så. Men jag får inte ett dugg respekt för en man som ”hunsar sin fru” även fast det faktiskt står uttryckligt i Bibeln att mannen är kvinnans huvud och att kvinnan ska underordna sig i allt. Han är inte ”offer för sin religion” på så sätt att han inte kan välja utan han har medvetet valt att följa Bibelns bokstav på ett sätt som del flesta kristna nuförtiden inte gör.
Och jag ska skulle inte anställa honom heller!
Hej igen, Anna! Snubblade just över denna länk som återaktualiserar diskussionen. Inte minst för att den visar att detta beteende går åt båda hållen, något som ofta försvinner i debatten. http://www.mitti.se/?p=62347