Svenska politiker vill inte ta ansvar för att Natos militära upptrappning i Östersjöområdet provocerar Ryssland till upptrappning av sin stridsberedskap. I gårdagens Rapport meddelades att Ryska bombflyg återigen genomfört offensiva övningar i Östersjön. Ett av målen var Ölands södra udde. Fem ryska plan, varav två bombplan upptäcktes via radar när de var på väg ut från finska viken. Under en timme genomförde sedan de två bombplanen anfallsövningar på förmiddagen mot Polen, Baltikum – och mot Ölands södra udde i Sverige.
I rapporteringen nämndes också att Ryssland i påskas genomförde en liknande övning i närheten av Gotska sandön, vilket sades vara den första ryska övningen i Östersjön på lång tid
När försvarsminister Karin Enström uttalar sig i Rapport säger hon sig inte vara oroad.
– Vi har en bild av Rysslands övningar, det stämmer att Ryssland under de senaste två åren har trappat upp sin övningsverksamhet, men det gäller Sverige också, vi övar också mer nu.
Socialdemokraten Peter Hultqvist, ordförande i försvarsutskottet, tycker att man borde ta det här på betydligt större allvar.
– Ryssarna håller på att bygga upp sin militära kapacitet och har blivit aggressivare och tydligare i sina övningar, säger han.
Ingen nämner vad som hänt före de ryska bombplanens plötsliga uppdykande på Östersjön: Vecka 38 genomförde Nato sin stora Northern Coasts-övning i södra Östersjön och runt Gotland med 35 fartyg och 14 nationer där Sverige stod som inbjudande nation.
Veckan därefter hade Ryssland sin största övning i området sedan kalla kriget med totalt 70 000 man, en större övning än vad Ryssland aviserat.
Samtidigt samövade Nato med sina flygstridskrafter där Gripenplan och flygledningsplan medverkade tillsammans med den svenska artilleriövningen Höstlöv.
Just nu är det åter dags för Nato att genomföra sin stora övning Steadfast Jazz med bas i Lettland och Polen. I övningen vid Baltikum ingår bland annat bombplan som är inriktade på att slå ut pansardivisioner, 40 andra flygplan deltar, varav många stridsflygplan, två ubåtar, 15 fartyg och specialistgrupper som sysslar med elektronisk krigföring och kemiska och nukleära hot enligt Natos hemsida.
Det är mitt i denna övning som de fem ryska planen, varav två bombplan, dyker upp. Då kommenterar försvarsministern händelsen med att hon inte är oroad och försvarsutskottets ordförande med att Ryssarna blivit aggressivare.
Försvarsministern borde vara oroad över Sveriges ansvar för den upptrappade spänningen mellan Ryssland och Sverige och Försvarsutskottets ordförande borde se Natos del i upptrappningen och inte bara nämna Rysslands aggressivitet. Varför nämner ingen av dessa Natoövningarna som den uppenbara anledningen till de ryska aktiviteterna och finns det någon trovärdighet i Natogeneralernas påstående att övningarna inte är riktade mot Ryssland? Är det de svenska väljarna som ska luras? För inte är det väl någon som tror att Ryssland skulle tro generalerna?
Arne Carlsson





Ja det är ju Nato-övningen, där Sverige deltar, som man först och främst ska uppmärksamma. Efter Sovjets och Warszawapaktens sammanbrott 1991 utvidgades Nato österut, och Ryssland ser Nato som ett hot. Varför avvecklades inte Nato, när Warszawapakten var borta? Vad är Nato nu?
Natos senaste stora uppdrag var Libyen. Den 17 mars 2011 beslöt FN:s säkerhetsråd att man ”godkänner ‘flygförbudszon’ över Libyen, och tillåter ‘alla nödvändiga åtgärder’ för att skydda civila”.
Krigshandlingar mot Libyen gick dock långt utöver vad FN hade beslutat. Redan två dagar senare avfyrade amerikanska och brittiska fartyg 110 kryssningsmissiler mot mål i landet, och omfattande militära angrepp fortsatte. Krig mot Libyen var redan planerat, och FN-beslutet blev startsignal. Lästips är boken ”Libyenkrigets geopolitik” av Ola Tunander.
Efter detta har Libyen förvandlats till ett land i kaos, och lokala krigsherrar konkurrerar med varandra och med regeringen.
Den verkliga orsaken till anfallet på Libyen, och mordet på Gaddafi, var att Libyen förde en självständig politik och deltog i planer att införa en ny valuta för bl.a. oljehandeln. Dollarn var i fara.
Det var Nato som besegrade Libyens försvar och störtade regeringen. Libyen 2011 berättar en del av sanningen om Nato, nämligen att dess uppgift är att bevara nuvarande världsordning.
Här menar jag att kyrkan utifrån vår tro på att vägen till fred är fred måste protestera mot provokationer och militär uppladdning från alla håll. Det viktiga är inte att vi är en svensk kyrka utan en del av en universell och profetisk fredsrörelse.