Svenska Dagbladets opinionssidor håller stabilt ojämn nivå. Idag gör journalistiken ett svanhopp. Den katolske och konservative skribenten Roland Poirier Martinsson skriver om den stora mediala hetsjakten mot Livets Ord. Dagen efter Aftonbladets granskning av de karismatiska tv-prästerna som verkar i samma framgångsteologiska anda som Livets Ord och får folk att teckna banklån för att ha råd att donera till församlingen.

Poirier Martinsson gör sitt bästa för att beskriva Trosrörelsen i mildast möjliga ordalag. Han jämför med hur indoktrinerad en vanlig miljöpartist är på Södermalm. Han tycker att indignationen är densamma när den ena ifrågasätts som den andra. Han får ju vara av vilka åsikter han önskar, inklusive klimatförnekare om det ligger honom varmt om hjärtat. Men det grundläggande ohederliga i att jämföra en miljöintresserad söderbo med en sektmedlem kan inte undgå någon. Säkert inte heller Svenskans läsare.

Samma dag kan vi läsa Per Gudmundson göra en liknande tankevurpa, men av ett ännu grövre slag. Nyligen har SVT kunnat berätta om forskaren Gunilla Krantz öppna brev där hon uppmanat media att sluta skriva om hennes uppmärksammade undersökning om mäns och kvinnors våldsutsatthet. Krantz meddelade att hon inte hade för avsikt att göra fler intervjuer eftersom rapporteringen var felaktig. Istället uppmanade hon människor att läsa rapporten direkt.

Medias vinkel, att män var lika våldsutsatta som kvinnor i relationer, är helt enkelt fel. Den behöver beforskas mera. Och media har inte gjort skillnad på olika typer av våld. En örfil och ett benbrott har givits samma tyngd. Det ger inte en riktig bild av verkligheten menade Krantz, som poängterar att forskningen är rörande enig om att det är kvinnor som är mest utsatta och i störst utsträckning tvingas ändra sina beteenden till följd av det våld de utsätts för.

Detta vrider Per Gudmundson till en fråga om att ”genusvetenskap vill mörka fakta”. En studie som inte kommit fram till det resultat som de ideologiskt indoktrinerade forskarna ville se, varpå de försöker tysta medierapporteringen. Ingenstans nämner han de fel som påtalats, eller de angivna skälen till att Krantz är kritisk till hur rapporteringen har sett ut. Han avslutar sin artikel sålunda: ”Så fungerar ideologiskt driven forskning”.

Det är svårt att finna uttryck som med moderation kan beskriva ett så måttlöst beteende. Den klaraste beskrivningen av det inträffade är ju att Gudmundson, Poirier Martinsson och Svenska Dagbladet vilseleder sina läsare.

Mattias irving