Det främlingsfientliga partiet Front National liknar Sverigedemokraterna på många punkter, både i retorik och i väljarunderlag. I Frankrike har partiet bortförklarats som ”en storm i ett vattenglas”, men nu uppger så många som 24 procent av väljarna att de kan tänka sig att stödja partiet, skriver Tomas Lindbom.

”Det är en storm i ett vattenglas”.

Catherine Nay, välkänd politisk journalist i Paris, uttalar sig i fransk teve. Ämnet är de senaste framgångarna för Nationella fronten (FN). Partiet har segrat i ett fyllnadsval till en kanton i Provence med 54 procent av rösterna. Undersökningsföretaget Ifop har placerat FN på första plats av alla partier i en mätning med frågan ”Vilket parti skulle du rösta på om det vore val till Europaparlamentet i dag?”

Catherine Nay får stöd av andra journalister och statsvetare. FN:s framgångar i höst är trots allt en enskild händelse. Partiet är inte alls lika starkt som de två stora partier, högern och socialisterna som omväxlande styrt Frankrike sedan General de Gaulle tog makten 1958. Partiet har, säger Catherine Nay, bara två ledamöter i nationalförsamlingen, ett fåtal ledamöter i regionala församlingar och bara sex starka politiker. Resten av partiet består av nötter, menar hon.

Marine Le Pen tar över partiet efter sin pappa i januari 2011. Sedan den dagen har hon genomfört det som kallats en avdiabolisering av partiet. Alla vet att FN är främlingsfientligt. Väljarna vet det och röstar i allt större utsträckning på detta parti därför att det skyller både den ekonomiska krisen och brottsligheten på invandrarna. Ändå talar partiet allt mindre om den frågan. Attackerna riktas mot den traditionella högern och mot vänsterregeringen för elitism, för inkompetens och för att sälja ut Frankrike till finansvärlden och makthavarna i Bryssel. FN försvarar den lilla människan mot makten. Partiet är nationalistiskt och socialt men exkluderar muslimer och romer ur denna gemenskap.

Avdiaboliseringen handlar om att uppträda prydligt i de stora publika sammanhangen, delvis dölja sina avsikter och uppröras när motståndarna talar klartext om partiets grundvärderingar. Marine Le Pen hotar nu att vända sig till domstol om någon journalist eller politiker kallar hennes parti för högerextremt. Veckotidningen Le Nouvel Observateur, politiskt närstående högerfalangen inom socialistpartiet, har redan hotats med rättsliga åtgärder.

Avdiaboliseringen handlar om att framstå som den vanliga människans försvarare. En klassisk högerextrem hållning. Den goda majoriteten förtrycks av den orättfärdiga minoriteten. Frankrike tyngs av en ekonomisk kris. FN är det enda parti som inte suttit i ansvarig ställning och som blir trovärdig i sin hårda, oförsonliga opposition mot alla makthavare, i Paris, i Bryssel, i New York. Avdiaboliseringen går lysande. De andra partierna börjar tala med alltmer kluven tunga. Senast gick socialistregeringens inrikesminister ut och anklagade romerna som etnisk grupp för att inte vilja integreras i det franska samhället som de borde.

En journalist frågade nyligen högerledaren Jean-Francois Copé vem han skulle stödja i nästa presidentval om de två kandidaterna i slutomgången blev Marine Le Pen och Francois Hollande. Han ville inte svara på frågan. Han är medveten om att 44 procent av hans egna väljare förordar ett valsamarbete mellan sitt parti och FN.

Maktbalansen börjar rubbas. Det är allvarligt när 24 procent av väljarna säger sig vilja stödja FN i det kommande Europavalet. UMP får 22 procent och socialistpartiet 19. Om alla andra partier slog sig samman mot FN vore det ändå inte alarmerande. När Jean-Marie Le Pen kom till slutomgången mot Jacques Chirac i presidentvalet 2002 slöt alla socialister upp på Chiracs sida och den senare vann en jordskredsseger i det slutliga valet. Numera är denna demokratiska solidaritet upphävd. Snart är den dagen kommen när högeralliansen UMP börjar samverka med FN. Socialistväljarna strömmar samtidigt över till FN. Nästan varannan arbetare röstar i dag enligt opinionsmätningar på – Nationella fronten.

Känner vi igen oss i Sverige? Hur många svarar som Catherine Nay? Sverigedemokraternas framgångar är begränsade. Deras politiker är svaga. Deras program är tunt. De andra partierna kommer aldrig att släppa in dem i en regering. Eller… vid närmare eftertanke har ändå inte Sverigedemokraterna börjat bli rumsrena?

Frankrike kan få ett chockartat uppvaknande redan i kommunal- och Europaval nästa år. Vart är Sverige på väg?