I morgon, lördagen 21 september, kommer människor att samlas på torgen i flera svenska städer till manifestationer under paroller som ”Nej till vinst i välfärden! Försvara och utveckla den gemensamma välfärden!”. Bakom manifestationerna står bland andra Solrosuppropet och flera fackliga organisationer.

Vi är alla sårbara – Bygg välfärd gemensamt

Hanna Stenström

I morgon, lördagen 21 september, kommer människor att samlas på torgen i flera svenska städer till manifestationer under paroller som ”Nej till vinst i välfärden! Försvara och utveckla den gemensamma välfärden!”. Bakom manifestationerna står bland andra Solrosuppropet och flera fackliga organisationer.

Arbetet drivs i hög grad av människor som oroar sig för vad som händer med trygghetssystemen, med vård, skola och omsorg, men inte kan se att de etablerade partierna möter vår oro och vrede. I morgon, 21 september, kommer människor också samlas för att uppmärksamma internationella Alzheimerdagen med gemenskapsaktiviteter och föreläsningar, som del av arbetet för att skapa värdiga liv åt Alzheimerssjuka och deras anhöriga.

Manifestationerna för den gemensamma välfärden och arrangemangen på Alzheimerdagen råkar bara sammanfalla i tid men jag menar att de har något gemensamt. De uttrycker insikt om den sårbarhet och skörhet vi alla delar. I morgon är det vår gemensamma sårbarhets dag.

Insikten om den gemensamma sårbarheten är central för mig när jag håller fast vid idén om ett generöst välfärdssystem där vinstintressen inte får något utrymme. Ur insikt om delad sårbarhet bör viljan att skapa gemensamma lösningar för att möta sårbarheten växa. Då stängs dörren för både vinstintressen, som exploaterar sårbarheten, men också för välgörenhet som uttrycker en ojämlik relation där vi hjälper dom. Det ska inte finnas ett vi och dom, bara ett vi som delar sårbarhet och hämtar styrka ur det, så att vår gemensamma sårbarhets dag blir vår gemensamma styrkas dag.

Alzheimerdagen ger mig mitt exempel, andra kan ge sina. När jag som frisk möter människor som lever med Alzheimers och andra demenssjukdomar ser jag tydligt hur sårbara och sköra vi människor är. Det handlar ju om folksjukdomar som drabbar kvinnor och män ur alla samhällsskikt, om processer i hjärnan som kan drabba vem som helst av oss, förvandla oss och bryta ner oss.

Men om villkoren för dem av oss som lever med demenssjukdom är en plats där reflektionen börjar över sårbarhet och skörhet som mänskliga grundvillkor, måste sårbarheten och skörheten också bli utgångspunkt för politiken. Det är ju inte kunskaper om god demensvård som saknas men ska de omsättas i praktiken måste förutsättningar skapas på politisk väg.

Villkoren för de demenssjuka har ju också i flera fall närt den växande vreden och oron över vad som händer med välfärdssamhället när vård och omsorg för drivas i vinstsyften eftersom de mest sårbaras villkor är en god mätare på ett samhälles tillstånd. Så blir erkännandet av den delade sårbarheten och skörheten en utgångspunkt för politiken. Vår gemensamma sårbarhets dag är därmed också vårt gemensamma ansvars dag.

Kommentarsfältet är stängt.