I alla tider har horan stått för det mest stigmatiserade och skamfyllda. Det spelar ingen roll att nya värderingar kommit till i vår moderna tid, när en kvinna ska sättas på plats så kallas hon fortfarande hora, skriver Rebecka Lennartsson, som forskar i prostitutionens historia i Sverige.

Horan och hatet som aldrig dör

Rebecka Lennartsson

I alla tider har horan stått för det mest stigmatiserade och skamfyllda. Det spelar ingen roll att nya värderingar kommit till i vår moderna tid, när en kvinna ska sättas på plats så kallas hon fortfarande hora, skriver Rebecka Lennartsson, som forskar i prostitutionens historia i Sverige.

H O R A. Fyra bokstäver inristade på en blå skåpdörr. Det skulle stå kvar där resten av terminen. I plåtskåpet bland skrivblock och sura gympakläder låg utbrunna tändstickor. Mitt 14-åriga flickhjärta värkte av vrede och skam.

Än idag har jag ingen aning om vad jag hade gjort för att förtjäna det där hatet. Det där ordet. Nu vet jag att det saknar betydelse.

I vuxen ålder har jag förstått att många kvinnor – kanske alla – någon gång drabbas av det förakt som är förbundet med vår sexualitet, med våra kroppar och kön. H O R A har ristats in på tusentals andra skåpdörrar, i trappuppgångar, på kvinnors hud. Ordet slår mot oss med en utdunstning av millenniers fasa och missaktning, ett närmast arkaiskt hat som tycks återfödas i varje ny samhällsform, i varje ny kultur.

Och flickor och kvinnor fortsätter att svara på anklagelsen så som mitt fjortonåriga jag gjorde, så som vi gjort genom årtusenden; genom att skjuta den ifrån oss. Horan är ju alltid någon annan.

Så har det sett ut historien igenom. Medan hundsvottar, snorslevar och rackare kommit och gått som invektiv och parior, består horan som glåpord. I varje samhälle finns också kvinnor som avkrävs identifikation med horrollen, de som enligt den högst töjbara definitionen är ”horor”. Hur hanterar man då det sekelgamla föraktet? Hur kan det komma sig att just detta stigma är så bergfast beständigt, och samtidigt så töjbart att det kan anpassa sig varje ny och omvälvande samhällsförvandling?

När jag många år efter den banala dörrhistorien halkade in på forskarutbildningen i etnologi fick jag möjlighet att fördjupa mig i frågorna. Jag har undersökt det sena 1800-talet, den epok som i Västvärlden är känd som frigid och löjeväckande sipp. Prostitutionen var då i flera europeiska städer laglig och reglementerad. Den sågs som ett nödvändigt ont, lösningen på ett problem snarare än ett problem i sig, likställd med stadens kloaker. Besiktningsbyråer inrättades för kontroll av kvinnokroppar. I Stockholm låg den på Trädgårdsgatan 3 i Gamla stan.

I mitt senaste forskningsprojekt har jag grävt mig djupare ned genom historiens avlagringar, till Bellmans brusande, brunstiga och berusade stad. En annan tid, en annan stad med andra lagar, annan moral och annan syn på manlig och kvinnlig sexualitet.

Prostitutionen är en utmärkt samhällsspegel. I alla tider har den kvinnliga, säljande parten förknippats med allt som samhället för tillfället skyr. Prostituerade har i alla tider ansetts bryta mot det heligaste. Medan 1800-talets byråkvinnor bröt mot en förment naturgiven kvinnlighet, bröt 1700-talets krognymfer mot en av Gud påbjuden lag. Idag har ordet prostitution närmast blivit synonymt med att sälja sig själv; att bryta mot sina egna principer och göra våld på sitt jag. Från Gud via naturen till jaget således.

Min mission är att försöka bena ut det samtidigt beständiga och anpassliga föraktet. Att blottlägga dess beståndsdelar. Men att forska om prostitution är att navigera på minerad mark. Frågan är politiskt impregnerad och inmutad. Jag har blivit anklagad för att vara både sexliberal och radikalfeminist. För övrigt borde jag tiga i frågan, eftersom jag själv aldrig har provat på att ta betalt för sex. En falang gör gällande just det; att prostitution endast är en sak för inbegripna parter, för säljare och köpare.

Jag vill hävda att prostitution angår oss alla. Har min forskning lärt mig något så är det detta: Det finns inte ett horstigma för att det finns prostitution. Prostitution existerar för att det finns ett horstigma. Så länge vi går med på de uråldriga premisser som gör det stigmat möjligt, kommer vi alla att drabbas. Fyra bokstäver på en plåtdörr är bara ett symptom.

Kommentarsfältet är stängt.