Kyrkans uppdrag är något mer än att prata om Jesus. Allt intresse för ”andliga” frågor är inte heller förenligt med kyrkans uppdrag. Att tolka in vad evangeliet betyder i vår tid förutsätter både en samtidsanalys och teologiska verktyg. Det är inte säkert att försvaret av kyrkans verksamhet alltid är det självklart viktigaste.

Rösterna från Almedalsveckan, sommarens största mediehändelse, har tystnat. Besvikelsen har lagt sig över att SVT i sitt debattprogram lät en moderatpolitisk präst och en kommunalpolitiskt engagerad KD politiker förvandla ett samtal om kyrkans politiska ansvar till en träta om socialdemokratiskt inflytande i kyrkan. Denna händelse kunde få falla i glömska om det inte också fanns ett inslag av trendkänsligt nyandligt frieri i sättet att skilja mellan att ”prata om Jesus” och ”ett politiskt engagemang” i kyrkan.

Andlighet har sina rötter i en kristen världsbild. Men i nyandlighetens språkbruk har ordet fått ett betydligt mer individualistiskt innehåll. Med ”andlighet” avser man i detta sammanhang ett perspektiv på tillvaron som inte är bundet av naturvetenskapens begränsningar. Andlighet blir då på något sätt en hanterbar verklighet utanför den materiella världens räckvidd. Också kyrkans tradition av teologisk och filosofisk forskning är ofta i det nyandliga sammanhanget en överflödig belastning.

I denna traditionsfria ”andlighet” ryms en mängd individualistiska självhjälpsprogram som har sin gemensamma nämnare i avståndstagande från den naturvetenskapliga världsbilden. Där ryms t.ex. healing, astrologi, chakrabalansering, färgterapi. tarotkort, klärvoajans, magi och energimassage, irisdiagnostik, jordstrålning och visualiseringar. För att försvara den kristna andligheten mot konkurrensen om det andliga intresset väljer många att anpassa talet om Jesus till denna nyandliga världsbild. I likhet med dessa grupper lägger man betoningen på de berättelser om Jesus som är oförenliga med en naturvetenskaplig världsbild och talar om förhållandet till Jesus som en starkt individualiserad trosupplevelse. Jungfrufödelsen och hur Jesus går på vattnet blir mer centrala än Jesus förkunnelse om Guds rike.

Skillnaden mellan magi och tro är att i magin är det människan som kontrollerar världen genom sina magiska handlingar eller böner men i trons värld är det Gud som håller världen i sin hand. Gud är ingen ande eller okänd materia. Gud är en okänd verklighet som man närmar sig i tillit. Enligt den judiska Kabbalan innebär denna outsägbarhet att Gud visserligen kan tilltalas men att hans namn inte kan uttalas. ”Du kan inte höra Gud tala till någon annan, utan bara när du är den tilltalade” säger L Wittgenstein.

Det är sällan en apologetisk verksamhet, som trendkänsligt anpassar sig till tillfälliga strömningar i kulturklimatet, blir långlivad. I motsats till nyandlighetens traditions- och kunskapskritiska hållning visar den katolska kyrkan i encyklikan ”Dei Verbum” på en motsatt väg. Där harmoniseras två olika kunskapsbegrepp med varandra. Dels den kunskap som vi kan skaffa oss om olika sakförhållanden i världen och som vi når fram till genom vårt eget förnuft och erfarenhet, och dels den kunskap som ligger utanför vårt förnufts räckvidd och som vi får del av genom att Gud ger sig till känna i vårt medvetande, en erfarenhet förmedlad genom traditionen i form av vittnesbörd.

Den kristna världsbilden är aldrig statisk. Den är en värld under ständig förändring där människan genom att tjäna sin nästa är en del i skapelseverket. Det väcker ett behov att söka Guds mening i den pågående händelse som är världen. I denna process har vi både ett ansvar och en möjlighet att använda såväl naturvetenskaplig kunskap som den kristna traditionens erfarenhet.

Med denna grund kommer både kyrkans tro och vår uppfattning om världen att förändras i takt med att kunskapen vidgar vår förståelse av det liv vi är indragna i och den Gud vi tror på. Biologen Francis S Collins som utsågs att leda den grupp forskare som kartlade det mänskliga genomet, alltså beskriva hela människans arvsmassa i detalj, är ett bra exempel på hur ny kunskap kan berika både teologin och vår kunskap om världen. Han avvisar kreationism och intelligent design och förordar tron på en aktiv Gud som skapar människan genom evolutionära processer. En Gud som på detta sätt är aktiv i världen kallar oss inte att ta avstånd från den naturvetenskapliga berättelsen om världen men att aktivt tjäna och ta ansvar för världen och varandra. Politik är andlig verksamhet.