I hönsgården råder numera ordning. De svarta nykomlingarna trängs fredligt med de vita leghornhönsens dominerande antal. Sussextuppen gal i kapp med den chokladbruna tuppen av blandras. I hönsgården är ordningen återställd efter några dagars tumult med nykomlingarna.
Trängseln vid mattråget liknar en gammaldags barnleksak där kulan i snöret under plattan får alla att picka och knattra i en påminnelse om vår trygga barndom. Vi dröjer oss kvar bland minnen från en passerad värld, drömmen om småskolans gula blyertspenna och det halvskrivna häftet med blå pärmar, kriget som aldrig skulle upprepas och missionärernas berättelse om de svarta hedningarna i avlägsna länder.
Den underjordiska drömmen avbryts när morgonplanet till Bryssel dånar över trädtopparna och finansministerns vädjan till marknadens krafter på radion störs av nyheten om eurokrisens osäkra utgång. Glesbygdskommunens lokala herrekipering stänger sin butik, ”allt ska bort”, förortsbussarna och pendeltågen passerar stormarknadens jättelika parkeringshav medan Europeiska unionen blir akterseglad av asiatiska tigrar.
Soluppgången flyttas allt längre österut över pånyttfödda riken. Förändringens tid har skapat ett nytt landskap men organisationer, kyrkor och medelklassens trygghetstörstande befolkning vill inte titta upp och se förändringen. Det är i en sådan befolkningsstruktur som islamofobi, antisemitism och främlingsfientlighet får ett utrymme. En otrygg befolkning är mindre anpassningsbar än en hönsflock som snabbt anpassar sin flock till nykomlingar.
Snabba förändringar i ett samhälle ställer stora krav på varje medborgare. När det bekanta hotas växer främlingsfientligheten. Det politiska etablissemanget undviker konfrontation och dialog. Ett främlingskap uppstår i förhållandet till vad man upplever som en maktkorrumperad elit. Det är ur detta främlingskap som främlingsfientlighet och högerpopulism har sin jordmån. Ur det demokratiska underskott som växer fram i klyftan mellan medborgare och makthavare hotas demokratin.
Hotet är inte bara en växande frustration bland dem som drabbas av den ekonomiska krisen. Också de privilegierade hotar demokratin när de kräver ännu snabbare tillväxt. På internationella konferenser är Kina den nya förebilden för västerländska ekonomer som i krisens kölvatten nu öppet ifrågasätter demokratins värde som tillväxtmotor. På en konferens, arrangerad av Institute for New Economic Thinkings, pläderade Daniel A Bell, kolumnist i The Guardian och Financial Times, för meritokrati och föreslog fler röster för personer med bättre uppfostran. ”Jag tror inte längre på att demokrati … är det bästa sättet att organisera ett system”, föreläste denne filosofiprofessor.
Har vi glömt att ekonomin är ett verktyg för att bygga ett samhälle och inte ett mål i sig. Att det är samhället och medborgarnas välfärd som är målet. Tillit och tolerans är förutsättningar för att bygga demokratiska strukturer.
När politiska och ekonomiska makthavare skyddar varandra och hemligstämplar ljusskygga projekt, levererar vapensystem till krigförande länder i strid mot demokratiskt stiftade lagar då undergrävs demokratins trovärdighet. När näringslivets toppar med stöd från svaga ministrar mutar sig fram för att få bonusar och affärsmöjligheter i diktaturer och beslutar att expandera koldioxidutsläppen i strid mot utsagda klimatmål då är det demokratiska underskottet i dessa beslut ett hot mot demokratin. När lagar stiftas som uppmuntrar till fusk med arbetsvillkor och arbetstillstånd i genomruttna branscher och när politikerna slår mynt av sina kontakter i maktens korridorer som odemokratiska lobbyister vilka säljer lagar och avtal till högst bjudande, då uppstår ett demokratiskt underskott.
För att skapa trygghet och tillit i ett samhälle med snabba förändringar krävs ett ledarskap som är transparent och som vet hur ett samhälle byggs. Den demokratiska fostran som en gång var skolans, folkrörelsernas och ungdomsorganisationernas uppgift har slarvats bort och ersatts av en individualism som tror sig kunna leva utan ett samhälles solidariska gemenskap.
Modellen med en kärv individualism kombinerad med marknadsfundamentalism har förändrat inte bara hur människor uppfattar sig själva och sina preferenser utan också deras relationer till varandra. I den världen efterfrågas inte längre gemenskap och förtroende är ett sällsynt behov. Vi har en lång väg att gå innan ekonomiska och demokratiska strukturer har återuppbyggts i en globaliserad värld och de svarta och vita hönsen samarbetar för att skapa en jämn och rättvis ordning vid mattråget.
