Sveriges kristna råd har just lanserat ett dokument med titeln ”Kristna i möten med människor av annan tro”. Det är en skrift om hur vi möter varandra som medmänniskor, bortom försanthållanden och skillnader. I vår tid är det öppna mötet också något av en bekännelsehandling, skriver Hanna Stenström.
”Kristna i möten med människor av annan tro” är ett dokument Sveriges kristna råd just lanserat. Dessa möten kan vara samtal om trosfrågor, mänskliga möten med vardaglig gemenskap eller stöd i svåra stunder, samtal om vad ett gott samhälle är samt arbete för att skapa ett gott samhälle.
Dokumentet är kort: fyra sidor med tio punkter. Det vänder sig till präster, pastorer, andra församlingsmedarbetare samt aktivt lekfolk. Det framgår av dokumentet att det inte återspeglar en liten särgrupps tänkande utan är förankrat i svenska och internationella ekumeniska sammanhang.
Dokumentet beskriver förhållningssätt kristna bör inta i möten med människor av annan tro. Det handlar om bland annat gästfrihet, lyssnande men också självkritik. Det handlar om att visa respekt, låta den andre definiera sig själv samt själv vara beredd att förändras. Kvinnor och män ska delta i de samtal som förs, olika erfarenheter ska komma till tals på lika villkor.
Dessutom påpekas att vi bör vara uppmärksamma på ojämlika styrkeförhållanden mellan dem som möts och samtalar. Som grunder för ojämlika styrkeförhållanden nämns ”språkkunskaper, utbildning, arbetsförhållanden, kön och ålder” (Klass och etnicitet nämns inte men antyds genom ”språkkunskaper, utbildning, arbetsförhållanden”.).
En underförstådd förutsättning är att dokumentet vänder sig till kristna som är den starkare parten, i förhållande till människor av annan tro men sannolikt också i förhållande till andra kristna. Eftersom många av oss kristna – inte minst vi som läser dokument från Sveriges kristna råd – ofta är en privilegierad och stark part är detta fullt rimligt.
Dokumentet svarar inte på svåra teoretiska frågor om hur, exempelvis, kyrkorna ser på kristendomens anspråk på sanning. Det handlar om hur vi bör förhålla oss till andra människor, särskilt när vi är den starkare parten, även om det sannolikt också ligger underförstått att människor i olika religiösa traditioner har verklig gemenskap med Gud.
Det är viktigt med ett sådant kort dokument för vardagliga möten. Det är viktigt i en tid då människors reella erfarenheter av sociala och ekonomiska orättvisor exploateras av vissa politiska krafter och förvandlas till motsättningar mellan etniska och religiösa grupper. Det påminner dem av oss kristna som vanligen är starkare part om vårt ansvar för hur relationer mellan individer och grupper med olika religiös tillhörighet utformas. Det nödvändiggör genom sin begränsning att de som kan gör sig förtrogna med den stora internationella reflektionen om religionsteologi och att de av oss som är förtrogna delar med sig av sin kunskap.
Dokumentet lyfter samtidigt fram alla kristnas möjlighet att ta ansvar i vardagliga möten med människor av annan tro, i till synes enkla handlingar. I sammanhang där främlingsfientlighet finns är också dessa handlingar bekännelsehandlingar. De är bekännelse till vår gemensamma mänsklighet och därmed till Gud som gav oss alla livet och som vi alla en gång ska svara inför.
