Varför ställs inga kritiska frågor till Maria Sveland, undrade Janne Josefsson i det nu famösa debaclet på Gräv 2013 i Göteborg. Han frågade sig varför ingen svensk journalist har frågat ut Sveland om hennes feministiska fascism.

Josefsson på djupt vatten

Mattias Irving

Varför ställs inga kritiska frågor till Maria Sveland, undrade Janne Josefsson i det nu famösa debaclet på Gräv 2013 i Göteborg. Han frågade sig varför ingen svensk journalist har frågat ut Sveland om hennes feministiska fascism. Hon står ju bakom SCUM-manifestet från 1968, den där texten skriven av Valerie Solanas – hon som skrev att mannen är ett biologiskt misstag som måste utrotas. Sveland syns för mycket i medierna också, menar Josefsson. Samtidigt vägrar hon att ta kritik, efterson hon menar att vi måste ”våga vägra debatten”.

I det narrativ där Josefsson är den ensamme hjälten passar det honom utmärkt att ställa de frågor som inga andra har valt att ställa. Han tror sig kanske simma mot strömmen som en sant kritiskt tänkande individualist. Aldrig föresvävar det honom att fråga sig varför resten av journalistkåren inte diskuterar SCUM-manifestet som vore det ett allvarligt hot mot civilisationen. Han lämnar dem bakom sig och simmar vidare, ut på öppet vatten.

Ska det behöva vara så att vi åter, lite kälkborgerligt, måste börja prata om ”kulturellt kapital”? Det är uppenbart att Josefsson saknar förmåga att tillgodogöra sig SCUM-manifestet som någonting annat än en manisk stridsskrift, ett feminismens Mein Kampf. Undrar i mitt stilla sinne om han läser Mörkrets hjärta som en reseskildring också.

Förutom SCUM-manifestet lyfter Josefsson också upp Könskriget, en i granskningsnämnden fälld dokumentär med snart ett decennium på nacken, som ett ovedersägligt bevis på fascistiska strömningar inom svensk feminism. Där säger ju Ireen von Wachenfeldt, tydligt ironiskt menat, att ”män är djur”, efter att ha blivit pressad i flera minuter apropå en recension av SCUM-manifestet i ROKS medlemstidning.

Preskriptionstiden för våldtäkt och grov kvinnofridskränkning är tio år. Jag börjar undra hur lång preskriptionstiden är för ett lösryckt citat där män råkar stå i skottgluggen? Anonyma hatstormar mot kvinnor läggs dock regelmässigt ner innan förundersökningsstadiet.

Vi som till skillnad från Josefsson har konfronterat näthatet i verkligheten, förstår kraften i Svelands uttryck ”våga vägra debatten”. Det är den enda rimliga inställningen gentemot frågor som kränker. Vi ska inte ”ta debatten” om ifall det ska vara okej att våldtäktshota kvinnor på nätet, som om det faktiskt fanns någonting där värt att diskutera. Bara att diskussionen förs är ju en kränkning mot de drabbade. Det borde vara en självklarhet.

Men så jobbar de ljusskygga krafterna på nätet. Josefsson faller rätt i fällan när han i en debattartikel på SVT hävdar att det är ”odemokratiskt” att avstå vissa debatter. Den bisittande moderatorn Täppas Fogelberg stämmer in i apologetiken med ett besynnerligt uttalande om att Sveland skulle beskriva hoten hon råkat ut för ”med vällust”. Exakt samma retorik har även använts av rasistsajten Avpixlat  för att ta udden av Svelands berättelse. Dess enda egentliga funktion är att misstänkliggöra den drabbade och relativisera debatten intill dess att endast snömos återstår.

Men Josefsson och Fogelberg är långt ifrån ensamma i den svenska journalistkåren om att låta aningslösheten gå antidemokraternas ärenden. I den journalistiska neutralitetens namn beskrivs muslimhatare numera helst som ”invandringskritiker”, och antifeminister kommer ständigt undan med att kalla sig ”jämställdister”. Sverigedemokrater kan prata om ”gamla försyndelser” som skedde för bara ett par år sedan. Samtidigt ska en feminist som mordhotas för sina blotta åsikters skull ställas till svars inför öppen ridå för en satirskrift från det förra århundradet. Det är en journalistisk opartiskhet som är besynnerligt jävig.

21 kommentarer på “Josefsson på djupt vatten

  1. Victoria skriver:

    Rätt ska vara rätt anser jag. Irving påstår att Josefsson inte har utsatts för näthat. Detta trots att Josefsson (och Aschberg och Fogelberg) själv berättade på Gräv13 att han utsatts för både hot och hat. Har inte Irving läst det som skrivits om debatten på Gräv13? Eller delar Irving synen som Mirjamsdotter och Sveland står för, att män inte ska berätta om de hot och det hat de utsätts för då det kan skymma de ‘strukturer’ som sägs ligga bakom ‘kvinnohatet’?

    Sanningen kanske är den att det inte alls rör sig om några ‘patriarkala strukturer’ och något ‘kvinnohat’. Det kanske är så enkelt att både män och kvinnor som tar plats i det offentliga får sin beskärda del av negativa reaktioner.

    Irving försöker också utmåla det som att Könskriget blev fälld i Granskningsnämnden för att ha pressat ROKS ordförande Ireen von Wachenfeldt att säga att ‘män är djur’. Det stämmer inte. För det första var det enbart del 1 av Könskriget som blev fällt i Granskningsnämnden och för det andra gällde det uppgifter om kvinnojouen Bellas Vänner. Dessutom satt det en person som var medlem i ROKS i Granskningsnämnden!

    Wikipedia skriver:

    ”Del ett av ”Könskriget” fälldes i Granskningsnämnden för partiskhet, eftersom två personers version av händelseförloppet på Bellas vänner-lägret varken efterfrågats i tid eller presenterats i programmet. Rubar och programmets redaktör, Johan Brånstad, har anmält Granskningsnämnden till Justitieombudsmannen, eftersom de anser att jävsituation föreligger då en av ledamöterna i Granskningsnämnden, Lena Adelsohn Liljeroth, haft ett förflutet inom ROKS.”

    Som sagt, rätt ska vara rätt.

  2. panoptikon skriver:

    I stort sett alla inom mediaeliten har uttryckt sin avsky för Janne Josefssons beteende. Det pågår en tävling på twitter vem som kan sabla ner honom elegantast . Sveland har allas stöd inom makten och övrig Stockholmsbaserad mediaelit. Sveland är så långt ifrån en outsider ,en underdog man kan komma. Hon företräder den förhärskande elitens åsikter.Samtidigt Är Janne Josefsson Sveriges populäraste journalist bland vanligt folk.

    Intressant att se att samtidigt som detta med Sveland och Janne Josefsson skedde så betedde sig Mark Levengood och Jonas Gardell grovt sexuellt kränkande och förminskande mot en ung programledare. kultureliten och medialeliten har inte med ett ord berört detta(med ett undantag av en journalist som tillhört redaktionen på SVTdebatt).Ponera att Janne Josefsson uttryckt sig på liknande sätt om en ung programledartjej. Tror ni denna elit varit lika tysta då? Hyckleri.

  3. Mattias Irving skriver:

    Hej Victoria,

    Josefsson har helt uppenbart mött sin beskärda del av både hot och hat. Men vi måste skilja på fenomenen. Journalister har mött kritik och hot i alla tider, men näthatet är ett annat fenomen som i flera avseenden är lömskare. Mycket av vår samtida tillvaro spenderas på nätet. Det har på bara några år blivit vår huvudsakliga plattform för att hålla sociala kontakter, bilda opinion och utföra våra jobb.

    Näthatet innebär trakasserier av en helt annan storleksordning, och ingen zon på nätet är fredad från det. Inte Facebook, inte Twitter, inte bloggen, inte mailen. Grovheten i det hat som Sveland med flera har återgivit är också anmärkningsvärd, vilket inte minst de landsomfattande reaktionerna och den påföljande debatten vittnar om. Vid det här laget har otaliga journalister vittnat om att det finns en tydlig skillnad i omfattningen av och typen på hatet som riktas mot kvinnliga medarbetare. Därmed finns det all anledning att betrakta hatet mot män och mot kvinnor som två olika fenomen. Utan att förminska vad nu Josefsson har upplevt så handlar inte den här debatten om honom.

    Könskrigets första program fälldes, det andra programmet kritiserades. JO gick inte vidare med frågan om jäv i Granskningsnämnden, så det är anmärkningsvärt att du ändå försöker framställa det som att jäv faktiskt förelåg.

  4. Anna skriver:

    Får man inte kritisera en feminist utan att bli stämplad som kvinnohatare och mansgris? Jag är kvinna, jag är feminist men jag tycker att det är det oftast är en twitterelit av feminister som syns och hörs mest och jag känner inte att kan sympatisera med deras radikalfeminism. Det finns inte förtryck överallt. Det finns inte härskartekniker överallt. Att avfärda välgrundad kritik med att det är en härskarteknik är också en härskarteknik för att slippa erkänna att man kanske har fel.
    Det Josefsson menar med att det är odemokratiskt att vägra debatten, är att det i sig gynnar ex SD, genom att blunda för problem, att inte erkänna att sådana strömningar finns, så får de verka fritt. Man ska ta debatten, även med meningsmotståndare.
    Och att det finns ett hel del manshat också inom feminismen i vissa fall är inte en myt utan en sanning. Du försvarar alltså Wachenfeldts uttalande om att ”män är djur”, med att hon blev pressad?

  5. Håkan skriver:

    Vill gärna påminna om att det var fler än Janne Josefsson i panelen. Britt-Marie Mattson tex. Känns lite märkligt att skjuta in sig bara på Josefsson. Som för övrigt har skyddad identitet på grund av alla hot.

  6. Mattias Irving skriver:

    Hej Håkan,

    Josefsson var uppenbart drivande i diskussionen. Sedan kvällen ifråga har han valt att framhärda i sin linje, både i uttalanden i Expressen och i en egen debattartikel i SVT. Därför är det befogat att granska vad det är han faktiskt påstår, och påvisa varför det är både oinformerat och fördomsfullt.

  7. Erik S skriver:

    Mattias Irving, jag begriper faktiskt inte vad du försöker säga? Vem har påstått att skulle vara okej att våldtäktshota kvinnor? Jag värdesätter traditionella vänstervärden som frihet, jämlikhet och solidaritet men jag får leta förgäves efter något av detta hos Maria Sveland. Vad är det med Maria Svelands åsikter som du anser så heligt att det inte ens får diskuteras, är det självförhärligandet, sektbeteendet eller föraktet för andra kvinnor? Om du istället för viftande med ”ljusskygga krafter på nätet” läser nedanstående och besvarar varför det bara i vänsterpress som man på ett någorlunda professionellt sätt lyckats recensera hennes senaste bok och varför skulle Maria Svelands vänsterfeminism vara så mycket bättre än t.ex. Ann-Charlotte Altstadts?

    http://www.flamman.se/sveland-kraver-rattning-i-ledet

    http://arbetarbladet.se/kultur/litteratur/1.5659785-det-ar-dumt-att-rycka-ur-mikrofonsladden

  8. Mattias Irving skriver:

    Hej Erik!

    Tack för din kritiska kommentar. Den ger mig tillfälle att klargöra min position. Jag har redan läst båda de recensioner du länkar till och jag tycker att de för fram viktiga problem.

    Om du läser min text igen ser du dock att jag valt att inte ta Sveland i försvar, annat än i slutet där jag beskriver den (högst korrekta) situationen att Sveland mordhotas för sina åsikters skull.

    Min text riktar sig i grund och botten mot den aningslöshet som Josefsson visar på när han påstår att det finns ”feministiska fascister” och att man ska ”ta alla debatter”. Jag är av den bestämda åsikten att man inte ska ta alla debatter, och jag bekymras över det kulturunderskott som uppenbart ligger till grund för Josefssons naiva läsning av SCUM (om han nu har läst boken). Hade Josefsson valt att rikta kritik mot Sveland som byggde på exempelvis recensionerna du länkar till, då hade vi säkert fått en helt annan debatt.

    Jag har vid flera olika tillfällen redan lyft dessa båda poänger (SCUM och att inte ta debatten). De är alltså inte kopplade till just debatten om Sveland.

  9. Roger Svensson skriver:

    Maria Sveland själv har ju insett och erkänt att den radikala vänsterfeminismen hon företräder har blivit alltmer ifrågasatt och fått minskat inflytande. Man får därför ha viss förståelse för hennes, och hennes meningsfränders, tilltagande frustration något som inte minst detta blogginlägg illustrerar.

    Det hat man vill stoppa är ju inte primärt de vidriga hotbrev som skickats, något som i princip alla oavsett politisk hemvist anser bör göras, utan det används numer som en förevändning för att kunna tysta det man anser vara ”hatiska” åsikter på nätet. I denna svartvita världsbild finns i princip inget utrymme för nyanser: de som inte bekänna sig till feminismen ses som ”kvinnohatare”, de som inte intar en totalt okritisk hållning till islam är ”muslimhatare” och de som är kritiska till invandringspolitiken är ”rasister”.

    Förkastelsedomar utslungas med desperat frenesi på twitter och obskyra bloggar mot alla som ens kan misstänkas ifrågasätta världsbilden ovan. Men dessa bloggares och twittrares problemformuleringsprivilegium och tolkningsföreträde urholkas för varje dag som går. Faktum är ju att deras motståndare har varit mycket bättre på att utnyttja nätets möjligheter och flytta fram sina positioner. Det skadar ju inte eller direkt att deras relativt välbesökta hemsidor och forum tillskrivs diverse negativa epitet, typ ”rasistsajt”, av ett ”etablissemang” som helst skulle se att de inte fick finnas. Det är nog något som snarast lockar ännu fler besökare …

    Frågan om Maria Sveland och hennes anhängare inte skall eller skall debattera, och i så fall med vem och hur, eller hur etablerade journalister skall förhålla sig till krafter som Mattias Irving ogillar är därmed rätt ointressant. En mer relevant fråga att ställa sig är om det egentligen spelar någon större roll längre? Pinsamt uppenbart är i alla fall att vare sig Maria Svelands bok eller den debatt som Janne Josefsson ville ha om den direkt uppvisade några svindlande intellektuella höjder som gör de värda att uppmärksamma av den anledningen …

  10. Argo skriver:

    Hejsan Victoria!

    ”Eller delar Irving synen som Mirjamsdotter och Sveland står för, att män inte ska berätta om de hot och det hat de utsätts för då det kan skymma de ‘strukturer’ som sägs ligga bakom ‘kvinnohatet’?”

    Du framställer det själv här som att Mirjamsdotter och Sveland sagt att inga män ska få berätta om hot de utsätts för. Det stämmer inte. Men att, som Täppas gjorde, komma med uttalanden i en viss konversation på ett sätt som just där har som effekt att förminska det systematiska problem med kvinnoförtryck som finns är inte ok. Kan inte Josefsson och Täppas ha en egen debatt där de grälar stenhårt och kaxigt med varandra om den frågan?

    ”Det kanske är så enkelt att både män och kvinnor som tar plats i det offentliga får sin beskärda del av negativa reaktioner.”

    Hur förklarar du de statistiska skillnader som Uppdrag Granskning och en rad andra undersökningar visat? Kvinnor utsätts i mycket högre grad för näthatliga våldtäktshot och sexuella trakasserier.

    Det du skriver om fällningen av dokumentären stämmer. Men som du kan se på originalmaterialet från intervjun med von Wachenfeldt så är det kända citatet ett hårt beskuret utplock från en lång sekvens, som handlar om en annan persons recension av en rått satirisk bok. Hur skulle du själv göra om du blev korsförhörd av en journalist som på så tydligt sätt vill provocera och trötta ut dig för att ”klämma fram” en viss formulering?

    Dessutom: har du läst vad Wachenfeldt själv skrivit och förklarat efter intervjun? Vet du att hon inte är ordförande för ROKS längre? Vet du att det var väldigt länge sedan det hände? Håller du med om att det är extremt fördomsfullt att utifrån ett par ord i en gammal dokumentär, om annan persons recension av en tredje persons satiriska bok, dra svepande och extrema (”fascism”!) slutsatser om en fjärde person och en femte hel grupp av feminister?

    Anna: ser du inga gränser för på vilka sätt som vilka debatter som ska tas? Tycker du att vi ska börja ta debatten om det här med kvinnors rösträtt? Förespråkarna för kvinnlig rösträtt finns ju överallt i twittereliten numera och dom dominerar totalt. Är det inte dags för fler röster? Behöver vi inte ägna flera tv-program där de som är mot kvinnors rösträtt släpps fram och får sina åsikter hörda? Vill du år 2013 ägna månader av ditt liv åt att ta den debatten? Nej säger jag. Genom att hela tiden tvingas ”ta debatter” med bakåtsträvande inramning går vi måste om alla de viktiga debatterna om hur vi går framåt, mot ett bättre samhälle.

  11. Lillemor skriver:

    Men varför tjafsa. Josefsson har väl inte mer rätt än Sveland när det kommer till sakfrågan (för vem har facit här? Inte jag.) utan det handlar om olika åsikter, och det får man ha. Varför inte visa varandra respekt i stället för att försöka tvinga den andre att tycka lika (alltså paneldeltagarna)?

    – Okej, du tycker att man ska ta alla debatter, i see your point, men det tycker inte jag, vi kommer inte längre.

    Det vansinniga här är att Josefsson inte kunde godta någon annan åsikt än den egna, och inte förmådde sig släppa frågan utan upprepade den på alla möjliga sätt. DET är problemet. Det var DET som gjorde honom dryg. Skitdryg. Han agerade översittare. smidig var han då inte. Inte heller föredömlig. Det måste alla hålla med om.

  12. Pierre Gräff skriver:

    någon här uppe skriver att man ska ta debatten med sina motståndare. varför då? varför ska man överhuvudtaget nedlåta sig till att ta diskussioner med människor som sprider lögner och hat? situationen för sveland och andra feminister ä ju den att de utsätts för ett lögnaktigt, antifeministiska och hatiskt drev. och då gör de rätt i att inte gå i polimik med dessa hatets och lögnens banérförare. på samma sätt som ingen borde ha gått i polemik med rashatarna inom sd. för såna debatter kan inte vinnas eftersom motståndarna hela tiden förvrider sanningen.

  13. Erik S skriver:

    Tack Mattias för du beaktat min kommentar även om jag inte alls delar dina åsikter om SCUM och att ”vägra ta debatten”. I Skriften står det inte ”Tala icke till dem, ty de är onda”, utan ”Se människan”! Att samtala är alltid det bästa sättet att öka ömsesidig mänsklig förståelse och även om man inte lyckas har man i alla fall försökt. Även om man inte övertygar den andre är det alltid värdefullt att ha fått tala och känna sig hörd – får man inte deltaga i samtalet gör det bara att man bara skriker ännu högre för att få uppmärksamhet. För mig är människovärdet okränkbart och det är för mig förvånande att ett verk som förespråkar folkmord och liknar män vid djur hyllas i en kristen tidskrift. För många tonårspojkar med svag självkänsla kan skoltiden vara en fruktansvärd upplevelse och att då under förnedrande former tvingas höra att man är en biologisk olycka och ett vandrande missfoster som skall förtjänar att utplånas är för mig inget annat än osmakligt. Till sist, jag konstaterar dock att du själv inte alls lever som du lär, du deltar visst i debatten!

  14. Mattias Irving skriver:

    Hej Erik,

    jag tror också på att mötas. Och mina egna erfarenheter säger mig att det alltid går att mötas, som människor, bortom politiken. Det går alltid att se varandra på ett medmänskligt plan.

    Men det vi diskuterar då är för mig något helt annat än offentlig debatt. I offentligheten utvidgas ju ansvaret, från bara diskussionen med en medmänniska till ett större sammanhang som är svårt att överblicka. I offentligheten har man också ett stort ansvar för den osynliga tredje parten i samtalet – dem man pratar om. Hur ska det ansvaret bäst tas? Ja, givetvis genom att diskutera de berörda med respekt. Om ett respektlöst samtal inleds så måste man kunna ta avstånd från det samtalet, utan att för den sakens skull ta avstånd från personen ifråga.

    Vad vore annars alternativet? Att exempelvis släppa in människor som pratar illa om judar, bara för att ”alla ska få höras”? Det tror jag är en farlig väg att gå.

    Apropå ditt resonemang om SCUM, så tänker jag att den tillhör en kategori av böcker som är kulturellt viktiga, men svårtillgängliga. Jag gör i artikeln jämförelsen med boken Mörkrets hjärta, och dess rasistiska beskrivningar av de afrikaner som arbetar längs Kongoflodens stränder. De är inte heller lätta att tillgodogöra sig, men boken rekommenderas ändå till många ungdomar. Eller ta Strindbergs många misogyna texter och pjäser. Borde vi som kristna ta avstånd från dem också, eller ska vi våga koppla grepp om dem? Nu rör vi oss bara i den klassiska litteraturens tassemarker. Vad populärkulturen lär unga tjejer idag kan du se i artikeln om ”damen i nöd”. Är denna anstormning av nålsstick mot självbilden inget att ta på allvar? Så länge som den inte tas på allvar, varför ska då en enda motskrift, en motberättelse, en satir över mannens ständiga diskursiva angrepp på kvinnan, behöva möta sådant massivt motstånd?

    För all del, vi har ju också bibeln, som vi ju läser för våra barn. Där finns många skildringar av kvinnor som är direkt fruktansvärda om de inte begripliggörs på något sätt.

  15. laxsill skriver:

    Om vi ändå är inne på kulturellt kapital och förmåga att ta sig an Scum-manifestet kan vi ju generalisera problemet som en litteraturkritiker i DN gjorde förra helgen (minns ej detaljer): Det är en patriarkal orättvisa att män aldrig förväntas anstränga sig för att förstå svårtillgänglig kvinnlig litteratur, medan kvinnor _alltid_ förväntas anstränga sig för att förstå lättillgänglig manlig litteratur. När någon ej förstår manlig litteratur är det läsaren det är fel på. När nåon ej förstår kvinnlig litteratur är det författaren det är fel på. Så även med fantastiska Valerie Solanas.

    Bra skrivet! Jag önskar att jag orkade svara fler i kommentarsfältet, men jag har diskuterat den här frågan så mycket. För mig är det iallafall uppenbart något fel när jag som vit europeisk man kan såväl argumentera för Scum-manifestets bokstavstolkning som full kommunism offentligt, medan kvinnor i min närhet knappt kan skriva om kvotering utan att få mordhot. Jag hoppas att det görs studier snart om det ej redan gjorts, för för mig är det så plågsamt uppenbart hur könat hatet är.

  16. Magnus skriver:

    Att Solanas försökte mörda tre män och nästan lyckades avliva Andy Warhol tycker jag gör det svårare att se SCUM-manifestet som enbart satir.

    Var du på gräv i Göteborg Mattias eller har du hört debatten på annat sätt? Om du vet var man kan lyssna på eller se den på nätet kan du väl länka till den så att det går att bilda sig en egen uppfattning om vad som sades.

  17. Mattias Irving skriver:

    Magnus,

    jag är helt ointresserad av debaclet på Gräv. Jag reagerar på Josefssons falska anklagelser mot svensk feminism. Och dem kan man läsa om i den debattartikel som han skrivit, vilken jag länkar till i min artikel.

    Solanas hade svåra personliga problem livet igenom. Hon arbetade länge som prostituerad, levde under bedrövliga villkor och var ständigt utsatt för våld och hot. Texten måste förstås som sprungen ur den smärtan. Den hämtar sin sälta ur personliga erfarenheter och är ett rebelliskt vrål in i en förtryckande samtid. Texten kan ge kropp åt en generell erfarenhet, och ge kvinnor som utsätts för patriarkalt våld en motberättelse. Den är meningsskapande i sin egen rätt, helt oavsett textskaparens ursprungliga avsikter.

  18. Magnus skriver:

    Ja jag är som som vanligt mer intresserade av att gå till källan innan jag uttalar mig om efterspelet, men folk är ju olika.

    Jag betvivlar inte att Solanas hade ett tufft liv. Hon hävdar bla att hon blivit sexuellt utnyttjad av sin far och troligen är det väl där hennes manshat har sitt ursprung. Kanske ska man också förstå ”Mein Kampf” som sprungen ur smärta vilken den troligen är på ett förvridet och sjukt sätt. Jag tycker att Alice Millers analys av Adolf Hitlers bardom i boken ”I begynnelsen var uppfostran” tyder på att det bästa vi kan göra för att skapa en bättre värld är att vi kort och gott lär oss älska och se våra barn…

    Och just det ja. Jag tycker att vissa fraktioner av den feministiska rörelsen känns lite kontraproduktivt agressiv.

  19. Erik S skriver:

    Hej Mattias.
    1. Självklart måste man visa respekt för andra. Om någon behandlas respektlöst eller uttrycker sig nedsättande om andra skall man naturligtvis säga ifrån! Vad är alternativet, att tiga och samtycka?
    2. Jag tycker man skall värna konstnärlig/yttrandefrihet och vara varsam med begrepp som ”hets mot folkgrupp” fascism etc men med detta sagt tycker jag dagens feminism tyvärr fått flera totalitära drag och att likheterna med SCUM och den nazistiska ideologin är alltför uppenbar (utpekande, avhumanisering, förföljelse och utrotning av människor pga medfödda egenskaper).
    3. Janne Josefsson är i mina ögon en gammaldags dynggrävande och sanningssökande journalist med sympati för samhällets svaga och höga professionella ideal. Ibland blir det kanske lite onödiga rallarsvingar men det är betydligt bättre än den tystnadens konformism som Maria Sveland förespråkar.

  20. Mattias Irving skriver:

    Erik S,

    vad menar du med feminism? Vad är ”dagens feminism”? Vilka totalitära drag ser du? Exempel? Var snäll och framför argument som stöd för dina påståenden.

    SCUM är och förblir en text som läses som en diskursiv moteld mot årtusenden av förtryck. Manifestet ses inte som ett konkret uppdrag att skära upp män, vilket borde vara fullständigt uppenbart, men tydligen inte.