Oavsett vad essentialismens försvarare förfäktar finns det många muslimska tänkare som har övergett dess trångsynta föreställningsramar. Den muslimske tänkaren Mohammad Mojtahed Shabestari (född 1936), som gjort sig känd för en hermeneutisk tolkning av islams urkunder  är ett bland flera exempel som professor Mohammad Fazlhashemi lyfter fram i denna krönika.

Tolkande islamsk teologi utmanar trångsyntheten

Mohammad Fazlhashemi

Oavsett vad essentialismens försvarare förfäktar finns det många muslimska tänkare som har övergett dess trångsynta föreställningsramar. Den muslimske tänkaren Mohammad Mojtahed Shabestari (född 1936), som gjort sig känd för en hermeneutisk tolkning av islams urkunder  är ett bland flera exempel som professor Mohammad Fazlhashemi lyfter fram i denna krönika. Antalet religiösa tänkare som bryter mot de stereotypiska föreställningar som förknippas med vad som anses vara de religiösa urkundernas kärna är många.

Man kan tydligen förkasta essentialismen och samtidigt vara dess försvarare. Å ena sidan kan man hävda att essentialistiska föreställningar om att människor med en viss hudfärg, kön eller yttre drag är förkastliga, eftersom de kan leda till rasistiska föreställningar och att man tillskriver människor förutbestämda egenskaper. Människor kan bevisligen framträda som individer som inte passar ihop med de kategoriska stereotypa föreställningar som tillskrivs deras hudfärg eller kön.

Å andra sidan gäller detta inte kulturer, teorier eller religioner. De har en essens och när man överger denna kärna så övergår man till någonting annat. I fråga om religioner och tolkningen av religiösa texter innebär det essentialistiska perspektivet att religioners urkunder kan tolkas inom ramen för en töjbar gräns, men när man väl har passerat denna gräns så har man övergått till någonting annat. Det essentialistiska framträder tydligast i tolkningen av religiösa urkunder. Dessa kan tolkas på ett speciellt sätt. Om man överger dessa tolkningsmönster och ramar har man följaktligen övergett eller förrått urkunderna och deras kärna.

Det är intressant att den senare uppfattningen får stöd från diametralt skilda håll. Sekulära likaväl som bokstavstrogna konservativa religiösa grupper instämmer i denna uppfattning. Salafitiska traditionalister som företräder en ytterst trångsynt tolkning av islam kritiserar muslimska tänkare som försvarar demokrati och mänskliga rättigheter för att ha övergett vad de framhåller som islams kärna. Samma muslimska tänkare beskylls av sekulära företrädare för att inte vara trovärdiga så länge de utgår från en muslimsk utgångspunkt.

En konsekvens av denna uppfattning är att salafister  –  som utnämnt sig själva som de sanna uttolkarna av islam – framhålls som de riktiga uttolkarna av islam. En parallell till detta i kristen tolkning skulle vara att kvinnoprästmotståndarna skulle framhållas som de sanna uttolkarna av de kristna urkunderna.

Oavsett vad essentialismens försvarare förfäktar finns det många muslimska tänkare som har övergett dess trångsynta föreställningsramar. Den muslimske tänkaren Mohammad Mojtahed Shabestari (född 1936), som gjort sig känd för en hermeneutisk tolkning av islams urkunder och ett antropocentriskt perspektiv, fick under sitt besök i Hamburg sommaren 2012 frågan huruvida islam är förenlig med demokrati.

I sina tidigare skrifter framhöll han att det är möjligt under förutsättningen att man gör en nytolkning där utgångspunkten är att alla människor skall åtnjuta grundläggande mänskliga rättigheter. I intervjun vänder han på hela frågeställningen: i stället för att fråga om islam är förenligt med demokrati måste man fråga sig om muslimer vill ha demokrati. Om en majoritet bland muslimer vill ha demokrati så kommer de att tolka islams urkunder på ett sätt som är förenligt med demokrati.

Mojtahed Shabestari understryker att islam i likhet med andra religioner tolkas och omtolkas av sina utövare och uttolkare. Demokratiskt sinnade människor kommer därmed att tolka Koranen och traditionen utifrån demokratiska principer. Han understryker att tolkningen av sharia eller islams urkunder aldrig har varit statiska och oföränderliga. Han drar en parallell till kristdemokratiska partier i Europa, som trots sin kristna tro och sin syn på Gud anser att demokrati skall vara den rådande styrelseformen.

Ett annat exempel är den iranske storayatollan Hussein Ali Montazeri (1922–2009), som tog ställning för den gröna oppositionsrörelsen efter oroligheterna i samband med presidentvalet sommaren 2009. Han gjorde sig känd som en skarp kritiker av den totalitära teokratiska styrelseformen i Iran och försvarare av individens autonomi och medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter.

Montazeri försvarar yttrandefriheten med hänvisning till koranverserna 55:3–4: Gud har skapat människan och lärt henne att uttrycka sig. Hans motivering är att om Gud inte ville att människan skulle ha yttrandefrihet skulle människan inte ha utrustats med talekonsten. Ett måhända originellt resonemang men ändå ett stöd för yttrandefrihet från en mycket högt uppsatt religiös företrädare och en tydlig illustration av att det är Koranens uttolkare som får den att tala.

Ett tredje exempel är islamologiprofessorn Amina Wadud (f. 1952) som har myntat begreppet Genusjihad. Hon anser att man ska bekämpa patriarkala normer och traditioner ur ett post-patriarkalt perspektiv. Wadud ifrågasätter det manliga tolkningsföreträdet och lanserar nya tolkningar som förordar rättslig, social, ekonomisk och politisk jämställdhet mellan kvinnor och män.

Antalet religiösa tänkare som bryter mot de stereotypiska föreställningar som förknippas med vad som anses vara de religiösa urkundernas kärna är många. Uppenbarligen har de inte haft något problem med att sammanjämka sina tolkningar med vad som beskrivs som dessa religioners essens.

4 kommentarer på “Tolkande islamsk teologi utmanar trångsyntheten

  1. Låter fantastiskt! När börjar demonstrationerna för att bryta könsuppdelningen i moskéerna?

  2. Staffanw skriver:

    Synd att inte Mohammad utvecklar innebörden i det han skriver: ”Om en majoritet bland muslimer vill ha demokrati så kommer de att tolka islams urkunder på ett sätt som är förenligt med demokrati.” Mig veterligt finns inget muslimsk land med demokrati. Betyder det att muslimer inte vill ha demokrati, eller?

  3. Peter skriver:

    StaffanW: Världens mest folkrika muslimska land, Indonesien, är en demokrati. Tunisien, med en klar muslimsk majoritet, är en demokrati. Många, många muslimer kämpar vidare och vågar livet för demokrati i sina länder. För inte länge sedan fanns det inte ett enda demokrati i Latinamerika, en kompakt kristen kontinent, men betydde det att man kunde säga att kristna inte vill ha demokrati?

  4. Staffanw skriver:

    Peter, skulle kanske varit tydligare. Det jag avsåg med demokrati var öppet land med medborgerliga fri- och rättigheter där människor behandlas lika, oavsett kön och religion. Detta tillsammans med ett demokratiskt val där alla vuxna har en röst. Utifrån detta kriterium kan väl knappast Tunisen betraktas som demokrati. Från att varit en sekulär polisstat styrs man nu av ett islamistiskt parti.
    Då är Indonesien närmare en demokrati, men trots att Indonesien sedan slutet av 1990-talet har utvecklats till ett i stor utsträckning demokratiskt land, har militären kunnat behålla visst inflytande. Rättssäkerheten är svag och korruptionen utbredd.
    I båda dessa länder sker också en systematisk förföljelse av kristna och andra minoritetsreligioner av muslimska extremister, ofta med regimernas goda vilja.
    Beträffande länderna i Sydamerika, har dessa nästan genomgående varit sekulära militärdiktaturer. Inte kristna eller med kristna värderingar, även om befolkningen i stor utsträckning är kristen.