I morgon, fredag 1 mars, samlas återigen kvinnor och – hoppas jag – män till Världsböndagen världen runt. Dagen började som en kvinnornas internationella böndag i USA vid 1800-talets slut och har firats i Sverige sedan 1931. Dagens tema och gudstjänster är formade av kvinnor men det nuvarande namnet markerar att dagens förbönsgemenskap är öppen för människor av alla kön. Kollekt tas dock upp till utbildning för kvinnor. I Sverige har Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, SEK, ansvar för dagen, och gudstjänster firas landet runt.
Årets tema är ”Jag var främling och ni tog emot mig”, en fri översättning av den sista frasen i Matt 25:35. Konungen, Människosonen – för den vane bibelläsaren lätt identifierbar som Jesus Kristus – säger, vid sin ankomst i härlighet , detta till dem han bjuder in till sin faders rike (Matt 25:31-46).
Berättelsen är mångtydig och ambivalent, och den gör mig ambivalent. Dess ord om sortering av människor på en yttersta dag där några går till evigt liv och andra till evigt straff är oacceptabla. Orden om att göra något för ”dessa minsta” har drag av ojämlikhet. Jag uppmanas göra något för andra som är små, vilket antyder att jag är stor. Och ska jag göra något för andra för att de är Jesus, inte för att de är människor som jag själv? Som alla svåra, ambivalenta, bibeltexter måste den erövras och tolkas.
Den tolkning som idag lever starkast är då sannolikt den att Jesus här – innan han ska lämna denna värld – gör de utsatta i denna värld till sina ställföreträdare. I många kristna sammanhang de senaste decennierna har denna berättelse fått bli en av de kraftfullaste berättelser vi har om hur kristen tro inte för oss bort från denna värld utan in i, ut i, denna värld. Den påminner då om att talet om ”evigt liv” visserligen kan läsas som löften om ett annat liv som gör detta liv oväsentligt och att talet om en yttersta dom sannerligen använts till att skrämma barn med. Samtidigt säger denna tolkning att domsvisioner också – utan att det svåra med dem förnekas – kan ge ett språk för att tala om det ansvar vi har för våra liv, liv som vi lever i gemenskap med andra.
I morgon kommer den att läsas så, vid bönegudstjänster jorden runt och runtom i Sverige.
SEKs hemsida berättar att det i år är en grupp kvinnor i Frankrike som ”med hjälp av texter i 3 Mosebok och Matteusevangeliet utmanar oss till engagemang och respekt för de många människor med utländskt ursprung som söker ett nytt hem i vår närhet. ” Kvinnor i Frankrike har hämtat den gamla berättelsen till sig och ger den vidare till oss, som en berättelse om vårt nu: i världen, Europa, Sverige.
I de ambivalenta, mångtydiga verkligheter vi lever i dagens Europa ska den ambivalenta, mångtydiga texten läsas igen, som en utmaning till engagemang och respekt för människor från hela världen som söker ett hem och ett liv här. I dessa ambivalenta, mångtydiga svenska verkligheter ska berättelser som skrevs av främlingar runt Medelhavet fortsätta bli berättelser om oss och böner från hela världen bli våra böner.
