En bok minns jag som särskilt viktig. Men det var väldigt länge sedan. Jim Wallis bok Ett nytt sätt att leva. Wallis är pastor i Washington och har i decennier lett en församling i de fattigare delarna av huvudstaden inte långt från Vita huset. Boken hade stått längst in någonstans och på senare år blivit något styvmoderligt behandlad. På gränsen till Myrorna. Ändå hade jag inte kunnat skiljas från den, skriver Anders Jonåker som botaniserar bland sina gamla böcker i samband med en flytt.

I samband med att man flyttar ges livet ofta nya möjligheter. Man hamnar i en ny miljö, träffar nya människor och tidigare livstydning utmanas. Men minnen och rent av nostalgi behöver inte ligga särskilt långt borta. Härom året kom flytten för vår del och sådant som stått i källaren kunde slängas. Jag har lite svårt för det, men ju längre in i bråten ju enklare var det att fatta de nödvändiga besluten.

”Ställ det i källarn tills nån trampar på det” sa kyrkvaktmästaren en gång. Ja det finns många sätt att bli av med sådant som ändå bara tar plats. En hel del som fortfarande såg ut att vara användbart kom Myrorna till del. Men framför allt skulle en massa böcker packas. Tunga kartonger ställdes åt sidan allt eftersom de fylldes med Strindberg och Dostojevskij. Dessa och liknande fick omväxlande samsas med sådant som mindre turistböcker och allt möjligt annat.

När jag så kom till mitt fackområde, teologin, tog det dock längre tid. Att börja bläddra var liksom omöjligt att låta bli. Sedan långt tillbaka i tiden lästa blad blev till minnen som började få liv igen. Favoriter lades omsorgsfullt i lådor med mjukare papper som utfyllnad. Samtidigt var böckerna på ett sätt lika viktiga. De hade alla fått tid för bearbetning och stod ju sammantaget för mycket av mitt samlade lärande. Mot slutet kom jag så fram till ungdomsåren. Det var inte särskilt märkvärdiga böcker men en gång ändå viktiga. Varför har jag annars sparat dem? Faktiskt, känns några förvånansvärt aktuella. Tusen skäl att leva och små böcker av prästen Lars Collmar, fortfarande aktiv regelbundet firande måndagsmässan i Adolf Fredrik kyrka.

En bok minns jag som särskilt viktig. Men det var väldigt länge sedan. Jim Wallis bok Ett nytt sätt att leva. Wallis är pastor i Washington och har i decennier lett en församling i de fattigare delarna av huvudstaden inte långt från Vita huset. Boken hade stått längst in någonstans och på senare år blivit något styvmoderligt behandlad. På gränsen till Myrorna. Ändå hade jag inte kunnat skiljas från den.

Jag öppnade den lite trevande. Libris 1983. Fula ringliga streck med fet turkos överstrykningspenna, utspritt som lite på måfå. Jag tittar efter vad jag uppmärksammat en gång och ser att Wallis kritiserar ”TV-prästerna som talar om för oss att välstånd är ett tecken på Guds välsignelse – det skulle alltså innebära att fattigdom är ett tecken på Guds ogillande. Vi behöver sannerligen omvändas, göra helt om!” Ord om förändring jag nu minns som avgörande, även om jag får erkänna att det är ett svagt minne.

Plötsligt faller ett bokmärke ur texten om förändring. Det är ett klistermärke med en sol och orden kärnkraft nej tack. Minnet klarnar ytterligare om en kille på 20 år i grön fjällrävenjacka. Vi hade samlats på Norra Bantorget och jag går längst fram i demonstrationståget på Kungsgatan. Rop och sånger växlar där jag hjälper till att bära en stor regnbåge. Frälsningsarméns musikkår går alldeles bakom med pukor som får fönstren att skallra. Hornmusiken ljudvågor stöter i bröstkorgen som vibrerar och någonstans där inne märks att detta är på riktigt. På kvällen i Kungsträdgården är det tio tusen som talar och sjunger för freden.

Då var det i svallvågorna av Vietnamkrig och kärnkraftskris. Nu har det varit Irakkrig och finanskris. Ytterligare kriser växer fram. Gamla strukturer som bland annat har sin bakgrund i kolonialismens förenklade gränser går igenom en svår demokratiprocess. De som inlett en arabisk vår tycks få leva med fortsatt ovisshet. Vad som en gång var försurning och miljöproblem blir till klimatkris och ett mycket allvarigt ansvar för nästkommande generationer. Vid närmare eftertanke känns bokmärket fortfarande aktuellt.

Liksom den äldre teologiska litteraturen. Wingrens Människa och kristen. Bonhoeffers Motstånd och underkastelse. Att ett liv måste levas helt och ta sig uttryck utan uppdelningen av andligt och världsligt. Att kyrkan är en del av samhället och att den rika västvärlden hör samman med de allra fattigaste. Kanske med en radikalitet som vill helt om!

En av mina döttrar köpte en grön fjällrävenjacka i fjol. Jag hade inte något emot att betala, men frågan är om jag är beredd att köpa en egen igen?