Utvecklingen från bokstavstro har på sina håll gått rasande fort. I USA krymper den evangelikala rörelsen för varje år.

Konservatism är inte lösningen för kyrkan

Anders Jonåker

Utvecklingen från bokstavstro har på sina håll gått rasande fort. I USA krymper den evangelikala rörelsen för varje år. Samtidigt växer kristendomen i Sydamerika. Teologen Marcus Borg har tagit initativ till dialog mellan rörelserna och lyfter nya sätt att förstå begreppet ”pånyttfödelse”, skriver Anders Jonåker.

Då och då uppmärksammas att världens konservativa kyrkor växer. Samtidigt som oron för traditionella kyrkor tilltar redovisar tredje världens snabbväxande kyrkor ökande medlemssiffror. Framgång föder framgång och ibland dras slutsatsen att de traditionella måste tänka om och försöka stava på en mer konservativ kristendom. Jag vill ifrågasätta denna alltför snabba slutsats. Jag tror att bilden av både konservativt och liberalt behöver nyanseras.

Men låt oss först konstatera: I många av de växande kyrkorna hjälps mängder av människor upp ur droger och andra missförhållanden. Att ”bli född på nytt” blir något konkret när det växer fram ur rötter av personligt förändrade livsvillkor. I megakyrkornas smågrupper tar man aktivt hand om varandra där människan blir sedd och bekräftad. Kristen tro lyfter fattigas liv till anständig värdighet. Men parallellt kan också ställas frågor.

Genom berättelser från biståndsorganisationer ges en fingervisning om hur svår en mer genomgripande samhällsförändring är. Frågan måste ställas i vilken utsträckning de evangelikala kyrkorna lyckats förändra människors verkliga livsvillkor på samhällsplanet? Vad händer om allt avstannar i den egna rörelsen? I latinamerikanska länder lever många fortfarande i korruptionens boja.

I kampen om rättvisa har inte sällan de evangelikala lyst med sin frånvaro. När hörde vi en av de stora predikanterna kritisera en förtryckande regim senast? Här måste en avgörande fråga ställas: hur länge kan en religiös framgång hålla utan att förtryckande samhällen förändras? Krävs inte samtidigt en liberalisering som ökad demokrati och mänskliga rättigheter? Kanske kan en del av svaret på vart Latinamerika är på väg, återfinnas där de evangelikalas framgångssaga en gång började?

I Nordamerika, är de konservativa kyrkorna på tillbakagång. Både när det gäller numerär och värderingar. Detta hör vi dock sällan någon säga. Sveriges radio P1 rapporterade i mars 2007, ”starkt vikande siffror för USA:s evangelikala rörelse”. Den generation som väntas ta över lyser med sin frånvaro. Så lite som ”4 % av evangelikala ungdomar i USA säger sig vara troende jämfört med 35 % av föräldragenerationen”. Utvecklingen har gått överraskande fort. Detta har senare bekräftats från evangelikalt håll.

En värderingsundersökning från 2003 redovisar oväntade siffror. År 1963 hade 67% av USA:s kristna en bokstavlig syn på bibeln. 40 år senare har siffran sjunkit dramatiskt till 26%. Materialet är publicerat i bästsäljaren The heart of Christianity, skriven av teologen Marcus Borg som nyligen gästade Seglora Smedja och Sofia Församling.

Marcus Borg har en ambition att nyansera diskussionen och finna vägar som talar till flera kyrkliga traditioner samtidigt. Ett sätt att bygga broar av dialog är att ”den moderna ekumeniska kyrkan” utmanas av de konservativas värdeladdade signalord och inbjuds att återfinna dessa, och i dialog ge dem en mer aktuell och fördjupad tolkning. Skall kyrkorna vinna trovärdighet behöver både konservativa och liberala anta utmaningar som i högre utsträckning tolkar det kristna budskapet in i människans konkreta livsvillkor. Utan tanke på egen framgång.

Bland flera exempel nämner faktiskt Borg just begreppet ”född på nytt” som sägs vara något mer än vad som sker ett visst datum. Tvärt om så innesluter begreppet en mängd erfarenheter som ingen skall bli ifråntagen! Med högre i tak får fler rum.

Som bibelvetare uppmanar Borg att inte underskatta de centrala bibliska begreppen. Flera exempel växer fram i ett angeläget tonläge. Utifrån Jesu möte med Nikodemus i Johannesevangeliets tredje kapitel ges ett av flera exempel på hur dessa nya tolkningsnycklar kan utvecklas: ”Vad Nikodemus gör med frågan: hur kan jag bli född på nytt? är att han tolkar Jesus alltför bokstavligt”. Detta leder fel enligt Borg, vilket även Jesus påtalar i textavsnittet! Det förstår du väl Nikodemus att det inte handlar om att ta sig in i en livmoder igen… Istället skall bilden av omvändelsen som en nyfödelse tolkas metaforiskt. Det är en bild som är tänkt att leda djupare. Därför är begreppet så användbart menar Borg.

Att ”bli född på nytt” är i första hand inte en momentan händelse, utan något som är livsförvandlande över tid, vilket också är den tolkning Jesus gör. Att bli född på nytt är något som sker med människan varje dag. Det är att låta mina invanda mönster av självskådning övergå till något utanför mig själv. Min medmänniska, mitt sammanhang som inte bara är jag utan också andra. Det behöver man inte vara fundamentalist för att förstå.

1 kommentar på “Konservatism är inte lösningen för kyrkan

  1. Eskil Jonsson skriver:

    Har på nytt läst Jim Wallis (1983 Libris) ”Ett nytt sätt att leva”. (Call to Conversion) Det är i princip samma budskap som Marcus Borg nu lanserar. Tänk vad vi glömmer fort!