Över hela Australien rasar okontrollerbara skogsbränder efter de senaste veckornas rekordvärme. Ännu en extrem värmevåg väntas förvärra läget ytterligare. Den kraftiga hettan i Australien tvingar statens meteorologiska institut att förlänga sin temperaturskala där maxtemperaturen hittills varit 50 grader Celsius. Detta är några av konsekvenserna när jordens medeltemperatur sakta kryper uppåt. Varje ton kol vi förbränner avger koldioxid till atmosfären och höjer jordens medeltemperatur och en fjärdedel av detta ton kol kommer att fortsätta påverka vårt klimat om tusen år. Den globala uppvärmningen kan komma att bli något av det mest varaktiga vi människor lämnar efter oss.
Vi saknar inte varningar eller kunskaper: Teorin om den globala uppvärmningen har ungefär 100 år på nacken och FNs klimatpanel har varnat för katastrofscenarier om vi inget gör för att begränsa koldioxidutsläppen i atmosfären. Förra året varnade Världsbanken för en ytterligare upptrappning av koldioxidutsläppens skadeverkningar med risk för 4 graders ökning av jordens medeltemperatur. Under denna tid har koldioxidhalten i atmosfären ständigt ökat. Också den pågående havsförsurningen orsakas av koldioxiden vi släpper ut i luften och forskare varnar nu för att djur som bygger skal kommer att få svårt att överleva när allt byggmaterial i vattnet går åt till att neutralisera kolsyra.
Det är mot denna bakgrund som jag anser att ett stopp för Vattenfalls koldioxidchock inte bara är en provokativ formulering utan ett högst rimligt krav. 2011 släppte Vattenfall ut 89 miljoner ton koldioxid i de länder bolaget verkar. Det ska jämföras med Sveriges samlade utsläpp som 2011 var 49 miljoner ton. Trots nya klimatlarm från Världsbanken och en samlad bedömning från klimatforskare om nödvändighetens att radikalt minska koldioxidutsläppen planerar nu Vattenfall en rekordsatsning på kol och gas. Vattenfalls mål att minska koldioxidexponeringen är just så oprecist formulerat som politikerna har önskat för att inte behöva ingripa. Därför kan vattenfall satsa ytterligare 50 miljarder i en fossil offensiv med utsläpp runt 1,7 miljarder ton de närmaste decennierna!
Det är svårt att föreställa sig att Vattenfall planerat denna jättesatsning utan regeringens medgivande. Eric Thedéen, som är statssekreterare på finansdepartementet och representerar ägaren på bolagsstämmorna med 100 procent av rösterna i handen, medger att fossila investeringar i Holland och kärnkraftsinvesteringar i Tyskland inte varit helt lyckade. Han kommer sannolikt att behöva säga så också om denna nya miljardsatsning när en växande opinionen mot koldioxidutsläpp tvingar fram en nödvändig förbudslagstiftning.
Det är inte första gången Sverige missar ett tillfälle att göra skillnad i miljöpolitiken. Inför klimatmötet i Köpenhamn 2011valde Sverige som EU-ordförande en förhandlingsstrategi som drev mötet till sammanbrott. Två månader före detta klimattoppmöte föreslog Sverige som ordförandeland att Kyotoprotokollet – med dess tydliga krav på industriländerna – skulle avvecklas. Därmed bröts den allians mellan EU och utvecklingsländerna som byggde på ett samband mellan klimatpolitik och global rättvisa. Kyotoprotokollets självklara krav på industriländerna att vara föregångare i klimatomställningen var därmed brutet och den misstro som alltid präglar klimatförhandlingar mellan industriländer och utvecklingsländer hade kommit tillbaka. Denna misstro dominerade sedan klimattoppmötet i Doha 2012.
Nu finns dock en unik möjlighet för Sverige att på nytt bli ett föregångsland. Som ensamägare till Vattenfall kan regeringen genom ett förnyat ägardirektiv skärpa kravet på ytterligare investeringar i förnybar energi. Staten kan också infoga en plan för att låta brunkolet vila i marken, åtminstone till dess att ny teknik som begränsar orimliga koldioxidutsläpp finns tillgänglig. Vi behöver nu ett ledarskap som förmår stå emot snäva sektorsintressen och kortsiktiga ekonomiska kalkyler för att undvika katastrofala klimatförändringar.
