Under några månader var en palestinsk-muslimsk familj inneboende i hos oss. Nyanlända till Sverige var familjen även folkbokförda på vår adress i väntan på egen bostad.

Mission kräver eftertanke

Ewa Lindqvist Hotz

Under några månader var en palestinsk-muslimsk familj inneboende i hos oss. Nyanlända till Sverige var familjen även folkbokförda på vår adress i väntan på egen bostad. Det dröjde inte många veckor förrän ett brev från Svenska kyrkan damp ned i brevlådan. Döm om min förvåning när jag såg att det var adresserat till mina muslimska vänner och inte till mig, prästen.

Brevets syfte var helt uppenbart att välkomna det nyinflyttade föräldraparet till församlingen och erbjuda dop av deras lilla dotter. Men mina hyresgäster, båda fromma muslimer, blev oroliga. Måste vi bli kristna om vi skall bli svenskar? Betyder det här att vi måste vi döpa vårt barn?

Jag insåg att det var helt begripligt att mina inneboende ställde sig dessa frågor. Det fanns ingenting i brevets innehåll som andades möjligheten att den som mottog brevet kunde vara av annan religiös tillhörighet än kristen. Som infödd svensk och kristen kunde jag läsa hälsningen från den svenskkyrkliga församlingen som en varm och välkomnande inbjudan. Men för mina muslimska vänner blev det annorlunda. Istället för att kommunicera kärleksfullhet förstärkte brevet mottagarnas upplevelse av ett främlingskap de redan känt av i en för dem ny verklighet.

I min ledare från förra veckan skrev jag om Svenska kyrkans stora missionssatsning i Sverige som ett projekt som riskerar att kidnappas av främlingsfientliga krafter. Som en fortsättning på min artikel, vill jag låta brevincidenten ovan illustrera en av många fallgropar som de initiativ som kommer att finansieras av de 60 miljonerna till kristen mission kan hamna i.

Missionsprojektet bygger på tanken att det kristna trosarvet är på väg bort. I sig är det inte en missvisande verklighetsbeskrivning. Jesusberättelsen är på väg att gå förlorad. Få barn kan idag följa med i Gud som haver-bönens formuleringar. Många kyrkor gapar tomma när klockorna ringer samman till gudstjänst. Självklart behövs folkbildning för alla åldrar om livet i tron. Men givet den samhälleliga kontext i vilken vi som kyrka lever och verkar, krävs en särskild medvetenhet om de faktiska förutsättningarna för att kommunicera en sådan ambition.

Missionsprojektet är ett exempel på att Svenska kyrkan kommunicerar utifrån en självförståelse av utsatthet. Men för de allra flesta representerar samma kyrka den kulturella majoritet som i hög grad definierar normalitet i det här landet. Svenska kyrkan samlar stora delar av befolkningen i livets olika skeden. Den öppna folkkyrkans betydelse som samhällsinstitution på det religiösa, kulturella och sociala området är svår att ens överblicka.

Givet de sociala och politiska förutsättningar som råder framstår majoritetskyrkans massiva satsning på mission som väckarklocka. Det är hög tid att kritiskt reflektera kring vilken typ av maktanalys den här typen av initiativ vilar på. Den Svenska kyrka som jag känner står för mer än ett normalitetsperspektiv. Den kyrka jag känner vill stärka varje individ i hennes mänsklighet, oavsett härkomst och tillhörighet.

Det finns självklart ingen motsättning mellan det djupast kristna och det djupast mänskliga. Men det är lika självklart ett problem när Svenska kyrkan som majoritetssamfund entusiastiskt skjuter fram det exklusivt kristna i en tid då personer med bakgrund i olika minoritetssamfund kämpar för sin möjlighet att ge uttryck för sin religiösa hemmahörighet. Välkomstbrevet till den muslimska familjen från Svenska kyrkan visar att det är snårigare än någonsin att komma rätt med sitt budskap.

1 kommentar på “Mission kräver eftertanke

  1. Ccitadell4 skriver:

    Försöker begripa, men gör det inte. Mission innebär helt enkelt att sprida kristendomen, allt annat vore en mycket underlig utveckling. Medmänsklighet, respekt och acceptans av andra religioner är naturligt och korrekt men har inte med verklig kristen mission att göra.
    Om nu svenska kyrkan kommer att avstå från att sprida kristendomen genom mission, och stipulerar en annan odefinerbar ide med mission – ja då¨får det nog bli så att den enda lösningen för kristna människor blir att söka sig till andra vägar, till andra krafter som fortfarande tror på kristendomens grunder, men vad är då svenska kyrkan?
    Det blir fullständigt obegripligt på alla sätt.
    Alla har sin egen tro och sin rätt, men mission är något helt annat och förvirrar man även detta begrepp inifrån svenska kyrkan, ja, vad återstår då?
    Jo, bara att dra hem alla missionärer över hela världen, och bättre ägna sig åt något annat istället, medmänsklighet fungerar överallt, för gamla, fattiga eller vad som helst. Och det har inte med kristen mission att göra. Det förefaller så konstigt som det överhuvudtaget kan bli.
    Det skulle jag vilja ha en rak förklaring på.