Skådespelaren och författaren Per Ragnar skriver om hur tyska kyrkan ställdes i nazismens tjänst, och evangelierna förvanskades för att passa Hitlers historieskrivning. Ragnar gestaltade under flera år Adolf Hitler i ”Hitlers bordssamtal” på Södra teatern i Stockholm. Han har också skrivit boken ”Hitler hans folk” (Litteratursällskapet). 

”Man skulle få det dithän att det i predikstolarna bara stod riktiga träskallar och nedanför det bara satt gamla kärringar. Den sunda ungdomen finns hos oss. Kristus var arier.” Führern i Hitlers bordssamtal.

”Den kristna tron har vi lämnat nu
ty Kristus var bara ett judiskt svin
Och hans mor, vilken skam,
Cohn var damens verkliga namn.”  Hitlerjugendsång

I juli 1933 fick ”De tyska kristna” två tredjedelar av platserna i synoden och i september detta år valdes Ludwig Myller till riksbiskop. Han var en erfaren fältpräst och han talade och sade:

– Jag hoppas den tid skall komma då det endast skall finnas nationalsocialister på predikstolarna och nationalsocialister i bänkarna. Jag säger er som riksbiskop att det är en osanning att det skall stunda en yttersta dom. Vinet i nattvarden är en symbol av det eviga blod som flyter i tyskarnas ådror och brödet en symbol av den tyska jordens gröda.

Den 13 november mötte 20.000 människor upp i sportpalatset i Berlin och lyssnade till dessa ord:

– Den nationalsocialistiska revolutionens stormar har inte hejdat sig framför kyrkdörrarna. Mycket som är ruttet i Luthers kyrka har sopats bort. Den återuppväckta nationen vill skapa en ny kyrka, en mäktig, allomfattande, tysk folkkyrka. Vi kräver återgång till en heroisk Jesus. Vi måste vara på vår vakt mot den överdrivna vikt som läggs vid korset. Vi har inte bruk för en gud som tronar i ett oåtkomligt fjärran, utan blott av en oförskräckt kämpe. Vi skall finna hur nära förbundna med varandra den nordiska tyska andan och den heroiska Jesusbilden är. Det skall då bli klart att reformationens fullbordan betyder en definitiv seger för den nordiska andan över den orientaliska materialismen. Heil!

Med den internationella katolska kyrkan ingicks ett konkordat, ett ömsesidigt avtal, den sköter sitt och nationalsocialisterna sitt. Den katolska undervisningen får finnas i skolorna men inte i Hitlerjugend. Och katolsk ungdom skickades under lantåret till protestantiska bygder och arbetslägren rymde mycket litet katolsk litteratur. Ungdomen, också den katolska, erbjöds alltså frisk lantluft och statspolitisk uppfostran. En katolsk präst sa att ”i Ryssland blir man skjuten, här stryper de oss mycket långsamt så att vi inte ska kunna lämna några spår efter oss.”

Tyskland fick en ny bibel, Guds budskap hette den, en katekes och en ny psalmbok, Grosser Gott Wir Loben Dich. I denna togs judiska anknytningar bort som orden Jerusalem och Sion och Halleluja. Denna bok användes flitigt som fältbok.

I Guds budskap avlägsnades det gamla testamentet för att få bort helgon och gestalter som var folket främmande. Nya testamentet inleddes inte med Matteusevangeliet och dess judiska stamtavla utan började med Lukas julevangelium, men färden går givetvis inte till det judiska landet, till Davids stad. Maria var i denna bibel inte judinna och Josef var Jesus köttslige far, en man av galileiskt ursprung. De tre vise männen kommer inte till Jerusalem och frågar alltså inte efter judarnas nyfödde konung.

Dessa bearbetningar och förändringar var inte verk av några klåpare utan gjordes av två av världens främsta forskare på bibeln, judedomsexperten Gerhard Kittel och Walter Grundmann, professor i nya testamentet. Den förre skrev boken Die Judenfrage där han teologiskt argumenterar för en politik som låter judarna erfara det främlingskap Gud dömt dem till, en sorts apartheidpolitik.

Walter Grundmann var en av ledarna för Institutet för studiet och utrotande av det judiska inflytandet på det tyska kyrkliga livet och det anordnades en konferens i institutets anda 1940 med 600 deltagande teologer, även från de nordiska länderna. Bibeln gavs ut ”i den avgörande kampens år 1940” och hade rubriker som Sein Kampf och Livets Seger, Sieg des Lebens.

Adolf Hitler själv sade: ”Kriget kommer att ta slut. Vår tids stora uppgift blir då att klara upp kyrkoproblemet. Först då kommer den tyska nationen att vara helt tryggad. Jag bryr mej inte så mycket om trossatser men jag tolererar inte att svartrockarna lägger sig i det jordiska. Den organiserade lögnen måste krossas och staten bli helt allenarådande!”