Jag skriver till Er i Svenskt Näringsliv, jag skriver till Maria Sunér Fleming, klimatansvarig på Svenskt Näringsliv, Sverker Martin-Löf, ordförande Industrivärden, Per-Olof Eriksson, före detta VD på Sandvik. Jag skriver också till er som enligt Per-Olof Eriksson är tysta av bekvämlighet men inte vill driva någon förändring i klimatfrågan.
Jag har hört era röster som om de kom från ett annat landskap än mitt. Röster som talar om klimathotet som en ”bluff” eller om att ”de flesta är nog överens om att världen kan tåla ett par graders uppvärmning” och röster som tror att ”konkurrenskraften” är viktigare än klimathotet, röster som raljerar med världsbankens rapport och säger att ”risken för att vi får en komet som slår ner på jorden är lika stor” och att ”de förändringar som skett hittills är bara positiva”. (SvD 14/12)
Jag skriver till er från ett landskap, som är ett hotat landskap. Jag skriver till er från ett hotat landskap där orkanstyrkan från de uppvärmda oceanerna har ökat i styrka och antal, där smältande isar på Arktis faller sönder i stora sjok, ett landskap där oceanernas vatten tränger in i låga kustområden med översvämningar och landerosion som följd. Jag skriver till er från en värld där den tinande permafrosten på tundran i det allt varmare Arktis kan påverka klimatet mer än väntat. En värld där våren kommer flera veckor tidigare och hösten betydligt senare, för att temperaturen i Arktis har ökat dubbelt så mycket som det globala genomsnittet.
Jag skriver till er från en verklighet där öknen redan breder ut sig efter en genomsnittlig temperaturhöjning av 0,7 grader och värmen på kontinenten är obehagligt het under sommarmånaderna. Jag skriver till er från en verklighet som hotas av irreversibla förändringar där hettan blir så stor att svettningen inte kan hålla kroppstemperaturen på 37 grader.
Jag skriver till er i helig vrede, men ni behöver inte vara rädda. Vi kommer inte att köra fram truckar fulla av snömodd och tippa framför era kontorsingångar eller fylla era källare med vatten, eller sticka hål på era stadsjeepars tankar. Vi kommer inte ens att arrangera upprörda demonstrationer utanför era ”safe community” och demonstrera vår besvikelse. Vi är hänsynsfulla i vårt land. Vi hoppas på att ni tar ert ansvar och river murarna runt ert avgränsade landskap inifrån.
När ni kommer ut ur isoleringen ska vi välkomna er med öppna armar. När ni tar på er ledartröjan ska vi tillsammans med er söka vägar att förvalta och skydda vår gemensamma värld som hotas av förstörelse. Jag var i kyrkan i går där temat var ”Bana väg för Herren! Stå åtminstone inte i vägen!” Att förneka det vetenskapligt belagda klimathotet är att stå i vägen. Det minsta jag kan begära av er: Stå åtminstone inte i vägen!
