Tomas Lindbom, informationskonsult och kännare av fransk politik, skriver om debattstormen om samkönade äktenskap i Frankrike, som är under uppsegling. Förslaget lades av Hollandes sittande regering och katolska kyrkan har gått till hårt motangrepp.

Virrig fransk debatt om samkönade äktenskap

Tomas Lindbom

Tomas Lindbom, informationskonsult och kännare av fransk politik, skriver om debattstormen om samkönade äktenskap i Frankrike, som är under uppsegling. Förslaget lades av Hollandes sittande regering och katolska kyrkan har gått till hårt motangrepp.

”Äktenskap för några tvingas på alla”, så säger André Vingt-Trois, ärkebiskopen av Paris. Han syftar på den franska socialistregeringens lagförslag om att tillåta äktenskap för alla, även homosexuella. De ska få samma juridiska rättigheter som heterosexuella. Homosexuella gifta par ska också kunna adoptera på samma villkor. Lagen omfattar bara borgerliga vigslar som normalt förrättas av borgmästaren i kommunen. Några vigslar i kyrkan är det inte tal om.

Katolska kyrkans ledning går ut i en hård offensiv mot lagförslaget och bryter sin vanliga tystnad i medierna. Staten i Frankrike håller kyrkan i strama tyglar. Sedan 1905 är kyrka och stat separerade. Kyrkans utrymme i det offentliga samtalet och religiösa människors rätt att öppet visa sin tro har dessutom alltmer begränsats. Sekularismen är en central del av den franska republikens värderingar och hindrar till exempel kristna, judar och muslimer att i skolor och på arbetsplatser bära synliga tecken på sin tro som kors, kippa eller slöja.

Troende människor hänvisar inte till sin tro när de i tidningar och teve framför åsikter om demokrati, skola och sociala frågor. Ett teologiskt perspektiv borde kunna tillföra viktiga aspekter på en rad områden men religion är en privatsak och utesluts därför ur det offentliga samtalet.

Äktenskapsfrågan har blivit ett undantag. Här tillåts kyrkans ledning ta plats i den politiska debatten. Katolska kyrkan har tillsammans med ledningen för andra stora religioner i landet dragit igång en kampanj. De har lyckats mobilisera åtminstone hundratusen människor på gatorna i demonstrationer runt om i landet. Nästan varannan fransman delar deras syn i frågan.

Kyrkorna och samfunden angriper förslaget i första hand utifrån ett samhällsperspektiv. Lagen hotar civilisationen, menar de. Den öppnar för en pluralism som bryter ner de traditionella värdena kring vilka ett gott samhälle är uppbyggda. De inser med fasa att hbtq-rörelsen på ett avgörande kan skadskjuta det patriarkala samhället. Ordningen med en pappa som bestämmer och en mamma som vårdar ifrågasätts med denna lag. Det senare säger inte kyrkorna öppet – det skulle provocera alltför många fransmän – utan påstår istället att de homosexuellas krav på lika rättigheter är ett uttryck för egoism. De homosexuella vill av egenintresse skaffa barn och kräver då att hela samhället ska anpassa sig efter dem.

Läs här några kritiska röster från olika religiösa samfund. Ordföranden i det franska rådet för muslimerna, Mohammed Moussaoui frågar sig om det inte råder förvirring mellan begreppen jämlikhet och likhet. ”Två personer kan vara jämlika utan att likna varandra eller likna varandra utan att vara jämlika” Med denna filosofiska fundering avvisar han argumentet att de homosexuella bör få samma rättigheter att gifta sig som de heterosexuella.

Överrabbinen i Frankrike, Gilles Bernheim, konstaterar att argument som rätten till jämlikhet, kärlek eller rätten till ett barn inte kan motivera denna lag. Olivier Wang-Genh i den franska buddhistunionen, säger att ”inget par har rätt till ett barn med det enkla motivet att det önskar barnet av egen lust. Barn är inte ett objekt för en rättighet utan har en egen rättighet.”

Kyrkorna stöder också den forskning som nu får utrymme i medierna och som vill leda i bevis att barn mår dåligt av att växa upp med två föräldrar av samma kön. Lagändringarna i äktenskapslagstiftningen bryter ner en uråldrig ordning för mänskligt samliv; en ordning som bär samhället. Dessutom kommer barnen i kläm.

Kyrkorna får ett starkt stöd av den sekulära politiska centern och högern i landet. En och annan ledamot av högeroppositionen i parlamentet ropar förskräckt om att nästa steg är att tillåta månggifte. Andra tror som Serge Dassault, en av grundarna till flygplansgruppen med samma namn, att ökade rättigheter för homosexuella leder till kulturell dekadens och gör jämförelsen med antikens Aten. Det är bögarnas fel.

Högerledaren Jean-Francois Copé uppmanade sina väljare att gå med i gatudemonstrationerna mot lagförslaget. Han vågade inte gå med själv eftersom han inte ville riskera anklagelser om bristande sekularism. Klart är ändå att politisk höger och företrädarna för kyrkor och samfund i denna fråga förenas i gemensamma ståndpunkter och i ett gemensamt agerande.

Debatten kring äktenskap för alla visar den stora vikt opinionsbildarna i Frankrike lägger på samhällsperspektivet och hur relativt sett liten betydelse den enskilda individen tillmäts i principerna kring en lag om samlevnad mellan människor. Den socialistiska justitieministern Christiane Toubira som lagt fram regeringspropositionen tänker också i första hand samhälleligt. Denna lagändring är fundamental för äktenskapets roll, jämlikhetens innebörd och synen på mänskliga rättigheter, menar hon.

Den principiella debatten gör å andra sidan att framtiden efter beslutet i parlamentet ser ljusare ut. Lagen får på så vis en starkare legitimitet i befolkningen när den omsätts i praktisk handling och människor ser att samkönade vigslar inte spränger nationen i bitar.

Många homosexuella i Frankrike lever i dag i ett samhälle där de förvägras rimliga rättigheter. Kyrkorna däremot hamnar i morgon i läget att ånyo stå som förlorare i förhållandet till begrepp som öppenhet, tolerans och modernitet. Kyrkorna får svårt att förklara sig när lagen gått igenom och livet går vidare som vanligt. Kyrkor och samfund kommer än en gång att hamna på efterkälken och omfatta ståndpunkter som inte bara är omoderna utan också uppfattas som intoleranta. Kyrkorna är redan marginaliserade i ett Frankrike med en särartad sekularism. Denna dystra utveckling lär bara fortsätta.

1 kommentar på “Virrig fransk debatt om samkönade äktenskap

  1. Gun-Britt Karlsson skriver:

    Intressant! Ser fram mot en krönika av dig om katolska kyrkan i Franrike. Vilken roll spelar den i moderna fransmäns liv? Finns några progressiva grupperingar i den? Finns protestantiska kyrkor kvar? Jag var på ungdomsläger i en sån 1964! Hur står det till med hugenotterna nuförtiden?