Equmeniakyrkans Bertil Svensson har träffat president Bashar al-Assad. ”vi fick tillfälle att berätta om kyrkornas hjälparbete men också ställa en del kritiska frågor om konflikten” säger han till Sändaren. Det var på den Syriska regeringens initiativ, erkänner han, men det framgår av reportaget att det också var på den Syriska diktaturens villkor. Bertil Svensson ställde frågor om de bortförda biskoparna och om politiska fångar, men fick inga tydliga svar. Tydliga svar fick han däremot om krigets orsaker och om nödvändigheten av att människor kommer tillbaka till den ursprungliga religionen, där muslimer och kristna kan leva i respekt för varandra.
Hur naiv får man vara och hur fjäskigt kan en samtida kristen pressbevakning av en av vår tids mest bestialiska diktaturer få uttrycka sig. Bashar al-Assad beskrivs som vältalig och ger ett lugnt och samlat intryck, berättar Bertil Svensson, en i England utbildad läkare som vill ge oss kyrkliga företrädare en annan bild av Syrien och sin egen roll i konflikten än den som speglas i väst. Några Syriska kristna ledares ord citeras också: ”Med honom som president vet de åtminstone vem de har att göra med.”
Detta sägs om en diktator som använt kemiska stridsvapen mot sin egen befolkning och enligt SVD anklagas för ”industriellt mördande” av fångar som först utsatts för elchocker, strypts och i många fall fått ögonen utstuckna. Övergreppen är massiva och tydliga krigsförbrytelser som skett under det 34 månader långa kriget. Rapporten om dessa övergrepp har skrivits av tre av världens mest kunniga åklagare när det gäller krigsförbrytelser: Desmond de Silva, tidigare chefsåklagare vid specialdomstolen för Sierra Leone, Geoffrey Nice, åklagare i rättegången mot den förre jugoslaviske presidenten Slobodan Milosevic och David Crane, åklagare i rättegången mot Liberias president Charles Taylor. Desmond de Silva beskrev tortyren i en intervju med brittiska BBC som brott mot mänskligheten.
– Kropparna var helt utmärglade. Det påminner om vad man fann i koncentrationslägren under andra världskriget i Bergen-Belsen och Auschwitz.
Diktaturens falska verklighetsbild, som återges i Sändaren och Kyrkans Tidning, där Syrien sägs ha kidnappats av terrorister och fundamentalistiska muslimer är lika falsk som den länge i svenska media förhärskande bilden av en kamp mellan folket och diktatorn. Visserligen startade det hela som gräsrotsdemonstrationer mot Assadväldets ofrihet och akut materiell nöd efter fem års torka och missväxt. Men det tog inte lång tid innan väpnade islamister spelade en avgörande roll och det fredliga upproret övergick till en väpnad kamp mot Assadregimen vars militära styrkor förblev regimen trogna. Alltså ett folkligt uppror som slogs ned med väpnade styrkor och massivt övervåld för att sedan kidnappas av jihadister och ombud för geopolitiska militärintressen. Av det inhemska upproret finns inte mycket kvar sedan Al Qaida förbundna jihadistgrupperingar (Nusrafronten och ISIS) tagit över stora delar av kampen och nu slås både mot regimen och Fria syriska armen (FSA).
Krigets obarmhärtiga logik hålls vid liv av generösa vapenleveranser från Iran till Assad och från Saudiarabiens och andra länders oljeschejker till jihadisterna. Att se ett fredligt slut inom överskådlig framtid är tyvärr naivt. Vad vi däremot kan göra är att ännu en gång stava på läxan om att inte krusa för diktaturer. Det var inte så många månader före de folkliga demonstrationernas utbrott som vår egen handelsminister Ewa Björling gjorde ett vänskapligt besök hos Assadregimen, det skulle inte förvåna mig om det var vapenleveranser det handlade om.
Vår behjälplighet att bygga en vapenfabrik åt Saudiarabien, likaväl som massiva vapenleveranser till de dollarstinna oljeschejkerna, har gynnat de svenska exportsiffrorna men knappast freden i ett av världens mest diktaturtäta och krigsdrabbade områden. Dessa leveranser bryter också mot svenska exportbestämmelser om att exportera till länder som är involverade i, eller riskerar att dras in i en väpnad konflikt.
Det är ogörligt att bryta en djävulsk ond spiral sedan ett krig brutit ut i ett geopolitiskt laddat område. Men att avstå från krigsmaterielexport till ett redan överspänt krigsområde borde vara lika självklart som att avstå från att fjäska för en bestialisk diktator i tron att det skulle lindra nöden för dem i området som har en kristen bekännelse. Det är inte bara cyniskt, det är oförsvarligt naivt och i värsta fall kontraproduktivt. De som associeras med den ena sidans intressesfär riskerar att bli blodiga offer för den andra sidans hämndbegär.
Att regimen skulle ligga bakom attacken med kemvapen är ju ytterst omdiskuterat.
Frågan är vad som är alternativet till dialog som en väg till fred. Kanske Arne Carlsson kan upplysa oss om det?
Lena.Vem som låg bakom är omdiskuterat även om vapeninspektören Åke Sellström har svårt att se vilka,utöver regimen, som skulle kunna ha kapaciteten. Det finns dock allvarliga och tungt vägande invändningar så vi får lämna frågan öppen tills vidare.
GW: Dialog utan krav är ingen väg till fred. T ex frisläppande av de ortodoxa biskoparna kunde varit ett krav innan besöket.
Raketer med kemiska stridsmedel slog ned i Ghouta den 21 augusti. Om man följer raketernas riktning bakåt från nedslagsplatsen kommer man till regeringskontrollerat område. USA:s utrikesminister Kerry lade den 30 augusti fram det som bevis för att det var regeringen som sköt raketerna.
Här kommer en länk till en presskonferens med Åke Sellström i december när en slutrapport om kemiska vapen i Syrien lämnades. Efter 14:30 minuter frågar en åhörare om raketers räckvidd, ”range”. Drygt en minut senare kommer Åke Sellströms svar: ”… vi har konsulterat experter … två kilometer kan vara en bra gissning.”
http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=5CFn9pWNKeI
Men, det var mycket mer än två kilometer till regeringskontrollerat område.
Kan Arne Carlsson ge källa till ”har svårt att se” i kommentar 31 januari?
Dessa raketer var ombyggda, och därför var räckvidden liten. De finns på bild i Sellströms m.fl. tidigare rapport, den 13 september:
http://www.un.org/disarmament/content/slideshow/Secretary_General_Report_of_CW_Investigation.pdf
En tidigare vapeninspektör för FN och en professor vid teknisk högskola i USA, beräknade också vad raketen kan ha haft för räckvidd. De kom fram till samma sak, eller max två kilometer. Här är deras rapport:
https://s3.amazonaws.com/s3.documentcloud.org/documents/1006045/possible-implications-of-bad-intelligence.pdf
Rapporten innehåller bl.a. kartor från Vita Huset 30 augusti som visar var regeringskontrollerat område fanns. Vi ser att två kilometer inte räcker för att raketerna skulle ha kommit därifrån.
Björn: Uppgifter i SVT aktuellt 2014-01-29 gör gällande att Åke Sällström sagt att regimen har haft svårt att ge någon trovärdig förklaring till attacken som de hävdar att rebellerna gjort sig skyldiga till. Han har enligt SVT svårt att se hur rebellerna har kunnat skaffa sig kem-vapen.
Mot detta står dock de uppgifter om raketernas räckvidd, som Du refererar och uppgifter om att raketerna som användes i al-Ghouta inte stämde överens med de som användes i Syriens arméarsenal enligt OPCW. Argument mot regimen som ansvarig är också Carla del Pontes rapport till FN våren 2013, där hon genom intervjuer med flyktingar funnit att det saknades bevis på att den syriska regimen använt kem-vapen, medan mycket tyder på att rebellerna gjort det.
Erfarna och väl insatta bedömare har svårt att med säkerhet fastställa vem som är ansvarig därför finns det som jag svarade Lena allvarliga och tungt vägande invändningar att lämna frågan öppen.
Den 30/1 i SVT Aktuellt, efter 6:50 minuter, nämns detta kort och man nämner en ”tidningsintervju”. Hos SvD 30/1 blev det napp och de hänvisar till tidningen CBRNe World, och där finns 30/1 intervjun:
http://www.cbrneworld.com/_uploads/download_magazines/Sellstrom_Feb_2014_v2.pdf
Vi läser vad Åke Sellström säger:
—
Om du prövar teorin att det var oppositionen som gjorde det, är det svårt att se hur den hade beväpnats. Flera gånger frågade jag regeringen: kan ni förklara – om detta var oppositionen – hur fick de tag i de kemiska vapnen? De har ganska dåliga teorier: de talar om smuggling genom Turkiet, laboratorier i Irak och jag frågade dem, direkt, hur är det med era egna lager, har era egna lager tömts på något, har ni tappat en bomb som har hävdats, bomber som kan tas om hand av oppositionen? De förnekade det. För mig är det konstigt. Om de verkligen vill skylla på oppositionen borde de ha en bra historia om hur de fick tag på ammunition, och de tog inte chansen att ge den historien.
—
Det enda som vi hittar bakom SvD och Aktuellt är att Åke Sellström tyckte att det var dåliga teorier (”poor”). En historia tycks han ha fått men värderade den lågt.
Tack för fördjupningen Björn, den ger ytterligare en dimension åt den värdering av nyhetskanalerna som formar vår världsuppfattning.Vi får fortsätta att leva med osäkerhet men söka sanningen.