Den svenska riksdagens utredningstradition hade under en tid lika gott rykte som den svenska samhällsmodellen. Sedan dess har båda kommit i vanrykte och det verkar som om reformerna sjösätts utan grundliga utredningar. Utvärderingarna görs först sedan reformernas brister avslöjar sig i verkligheten.
Vem minns inte socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons försäkringar om att bristerna i sjukförsäkringsreformen skulle rättas till i efterhand. Effekterna av A-kassereformen var det heller ingen som var stolt över. Att skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler uppmanar föräldrar att begära ut privata skolors bokslut innan de bestämmer skola åt sina barn är naturligtvis ett underkännande av friskolereformens resultat.
Utbildningsminister Björklund försäkrar med ett leende att det naturligtvis är samhällets ansvar, som om generaldirektören hade missat något. Men generaldirektören kommer igen och försäkrar på nytt att så länge inte skolinspektionen har resurser att göra denna granskning vilar ansvaret på de enskilda föräldrarna som är konsumenter på en marknad. Skolvalet är ett komplicerat val där skolans pedagogik, lärartäthet och elevunderlag ska värderas samtidigt som nya bolagsformer och företagsstrukturer gör det svårt för en enskild förälder att bedöma risken för en konkurs i den enskilda skolan.
Ansvaret för reformer måste gälla längre än PR-byråernas bedömning av nyhetsvärdets livslängd i media när svagheterna avslöjas. Det räcker inte att avfärda kritik av fattade reformer med ett leende som om problemet var försumbart när en hel generations föräldrar och elever oroas av risken att den gymnasieutbildning man valt kommer att avbrytas av en konkurs.
Konkursen i JB Education är inte en enstaka företeelse. Det visar konkurserna i Karlstad idrottsgymnasium, Friskolan i Gubbo-Jobsbo och Wäsby restaurangskola. I den sistnämnda pekas Gymnasiereformen som missgynnar yrkesutbildning ut som delförklaring. Risken för konkurs har ökat markant i friskolorna och Dagens industri kan meddela att var fjärde friskola med tillstånd att bedriva gymnasium går med förlust. 2011 var 48 % av landets gymnasier friskolor och sannolikheten för att dessa skolor ska gå i konkurs har enligt UC mer än fördubblats de senaste dryga fem åren. Det är på denna skolmarknad föräldrar och elever ska göra sitt skolval.
Att den sittande regeringen inför förra valet hastade genom en rad reformer som var dåligt underbyggda utifrån risken att inte bli återvalda är en sak. Men att sedan inte ta ansvar för reformarbetet och korrigera misstagen skapar ett misstroende mot politikernas vilja att skapa ett samhälle där alla är lika mycket värda. Regeringsduglighet måste handla om förmågan att skapa reformer som fungerar. De utsagda målen för reformarbetet måste kunna kännas igen när de förverkligas för att alla ska känna trygghet i ett långsiktigt samhällsbygge. Ett grundläggande utredningsarbete där remissinstanser och opposition får ge sitt bidrag till reformarbetet skulle minska de sociala katastrofer som många enskilda människor drabbas av i samband med slarvigt genomförda reformer.
Var finns i dag alternativen till bilden av den avreglerade, målstyrda skolan som måste svara upp mot ekonomins och marknadens krav? Vart tog de alternativa pedagogiska skolformerna vägen och var finns utrymmet för en debatt om solidaritet, frigörelse, bildning och upplysning i skoldebatten?
